Slutsatsen av denna undersökning är att tekniken med släpslangsbevattning i potatis är intressant att utveckla ytterligare. På sandjordar behövs en släpslang per rad för att försörja potatisen med vatten, medan det på jordar med bättre kapillära egenskaper eventuellt räcker med en slang i varannan rad.
För att förbättra vattenutnyttjandet och för att spara energi har bevattningsteknik med släpslangar utvecklats i bl.a. USA. I stället för att med högt tryck sprida vattnet genom luften fördelas vattnet med lågt tryck direkt på markytan genom släpslangar. Även i England har släpslangstekniken utvecklats på senare år. Där är det framför allt sallatsodlare och ekologiska potatisodlare som har anammat tekniken.
Under 2003 utfördes svenska orienterande försök i potatis. I stället för de roterande tallriksspridare som rampen normalt är utrustad med testades släpslangar med 1,5 meters mellanrum så att vatten tillfördes i varannan potatisfåra. Slangarna försågs med en slits på ovansidan så att vattnets utströmningshastighet ur slangarna blev låg och risken för erosion minimerades.
Forskarnas mätningar av vattnets fördelning i marken visade att huvuddelen av vattnet fanns i nivån 20–40 cm, huvudsakligen under den fåra där släpslangen passerat. Den aktuella jorden, en utpräglad sandjord med låg mullhalt, visade sig ha för svaga kapillära egenskaper för att transportera in vattnet i kupan.
För mer information: Harry Linnér, Institutionen för markvetenskap,
SLU, Uppsala, tel 018-67 29 22, e-post harry.linner@mv.slu.se
Projekt: 0242004. Utveckling av rampbevattningstekniken.
Tarminfektioner ger diarré under tillväxtperioden
Denna sida är uppdaterad den 28 December 2007
|
|
Inga inlagda