En enkel förbättring av fosfortalet i jorden kan ge en bra indikation på risken för fosforläckage.

Den minst önskvärda formen av fosfor i sjöar och hav är de lösta fosfaterna som snabbt verkar övergödande. Har en åkermark ’laddats’ med sådan fosfor samtidigt som den inte har förmåga att binda den, så är risken stor att den lösta fosforn kan föras ut i vattendragen via dräneringsledningarna. Föreningar med järn och aluminium är viktigast för förmågan att binda fosfor i de flesta svenska jordar. I detta projekt har forskarna utvecklat en metod att bestämma vilka fält som riskerar att läcka höga koncentrationer löst fosfor därför att jorden uppnått en hög grad av fosformättnad.

Analys av järn- och aluminiumhalt i jordar utförs sällan eftersom den vanligaste metoden är både besvärlig och dyr. För att göra en förenklad uppskattning av jordarnas förmåga att binda fosfor, mättes därför järn och aluminium tillsammans med fosfor i samma lösning som vid bestämningen av fosfortalet (P-AL). Ett förenklat uttryck för graden av fosformättnad (DPS-AL) kunde sedan beräknas i detta sura extrakt. Den på så sätt beräknade fosformättnaden hade ett samband med den lösta fosforn i dräneringsvattnet. Enbart P-AL-testet gav ett betydligt sämre samband. De undersökta fälten var svenska, norska och danska där man studerat fosforhalten i dräneringsvattnet under många år. Jordar med riktigt hög grad av fosformättnad visade sig dock vara ovanliga. Baserat på över 300 jordprover från södra Sverige bedömdes ungefär 3 procent av fälten att riskera läcka mycket löst fosfor till sjöar, hav och vattendrag därför att jorden uppnått en hög grad av fosformättnad. Generellt var risken störst i Blekinge och delar av Skåne.

För mer information: Barbro Ulén, Institutionen för markvetenskap, SLU, tel 018-67 12 51, e-post barbro.ulen@mv.slu.se

Projekt: 0355001. Metod för att finna de fält som riskerar att läcka mycket fosfor till vattendragen

---