Potatisbladmögel kan komma att bli en "ny" farsot i svenska potatisodlingar i framtiden. Förståelse och ny kunskap är helt avgörande för att kunna utveckla nya strategier för att minska problemet. I ett nytt projekt (nr 9942007) finansierat av FoU Potatis Syd och Stiftelsen Lantbruksforskning kommer forskarna att undersöka smittspridning av bladmögel via sk oosporer.
Svampen (
Phytophthora infestans), som orsakar bladmögel och brunröta på potatis, har två kända parningstyper kallade A1 och A2. Om man får infektion av båda dessa i en potatisgröda kan skadegöraren föröka sig sexuellt. I Europa fanns bara A1 från och med 1800-talet fram till ca 1980. I Sverige konstaterades förekomst av A2 i mitten av 1980-talet. Tidigare när förökningen bara skedde asexuellt, dvs utan parning, spreds svampen endast som levande mycel i infekterade knölar. Detta övervintringssätt innebär att bara en liten del av svamppopulationen finns kvar till nästa säsong. Vid sexuell förökning, dvs parning mellan A1 och A2, bildas sk oosporer. Dessa är härdiga och kan överleva under ogynnsamma förhållanden, till exempel över vintern i jord, och kan dessutom leva långa perioder utan tillgång till en levande värdväxt. Så fort förhållandena är gynnsamma kan oosporer ge upphov till infektion, vilket kan ske redan vid potatisens uppkomst. Eftersom smittan härrör från marken infekteras potatisen på lågt sittande delar, vilka är svåra att nå med fungicider. Oosporerna som bildas efter den sexuella förökningen är genetiskt olika. Detta innebär att svampens förmåga till förändring och anpassning ökar, och detta kan till exempel resultera i att svampen blir mer aggressiv, att den angriper potatissorter som i nuläget är motståndskraftiga mot bladmögel samt att den får en ökad motståndskraft mot fungicider.
För mer information:
Jonathan Yuen, och
Bjorn Andersson, Inst för ekologi och växtproduktionslära, SLU, tel 018-671000.
Denna sida är uppdaterad den 08 May 2008
|
|
Inga inlagda