I slutna hydroponiska odlingssystem i växthus återanvänds vatten och näringsämnen. Förutom att man utnyttjar resurserna fullt ut innebär det att näringslösningen inte behöver tas om hand på annat sätt, vilket annars är ett lagkrav. Men de slutna systemen har också nackdelar, framför allt är de känsliga för sjukdomar. Nu har forskare vid SLU undersökt hur effektiva olika biologiska bekämpningsmedel är.

I så kallade slutna hydroponiska odlingssystem odlas grödorna direkt i näringslösning. För att ge plantorna stadga används stenull, pimpsten eller något liknande material men näringen kommer från vätskan. I den typen av odlingssystem är risken för bland annat rotsjukdomar relativt hög och därför används olika kommersiella biologiska bekämpningsmedel. I ett projekt finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning har man undersökt tre av dessa, både hur de fungerar på egen hand och effekten av olika kombinationer. Dessutom har man testat en ny bakterie, Pseudomonas fluorescens 5.014, som kan användas för att skydda grödorna.

Det visade sig att produkterna på marknaden klarade sig bäst på egen hand. Framför allt gav BinabT och Mycostop goda resultat när de inte användes tillsammans med andra bekämpningsmedel. Kombinationer av tre eller fyra preparat försämrade den sjukdomshämmande effekten. Den nya bakterien Pseudomonas fluorescens 5.014 var effektiv mot pythiumsvampar på egen hand. Dessutom förbättrade både den och de kommersiella preparaten grödornas tillväxt, det verkar alltså som att bekämpningsmedlen producerar ämnen som är till nytta för grödan.

Projektet visade också hur viktig tidpunkten och tidsmarginalerna är. Samtliga bekämpningsmedel fungerade som tänkt redan efter ett dygn och det är avgörande att behandlingen görs innan sjukdomen uppträder.

Läs mer i Projektbanken