•Hur påverkar fodrets fiberinnehåll lammens konsumtionsförmåga?
•Hur påverkas konsumtionsförmågan av olika artsammansättning?
•Kan en annan foderanalys ge bättre bedömning av vallfoder till lamm?
I uppfödningssystem med mycket stallutfodring krävs kunskap om dessa frågor.
Studier görs på Röbäcksdalens lamm. Utfodringsförsöken går oktober till januari. Ensilage ges i fri tillgång. Foderkonsumtionen mäts dagligen. Foderanalyser görs och nedbrytningshastigheten bestäms med gas-in vitro-metoden. Lammen vägs regelbundet.
År 1. Konsumtionen av ensilage skördat vid tre olika tillfällen jämförs. Ensilaget tas från samma fält och ska ha samma artsammansättning.
År 2. Jämförelse görs av ensilage med olika andel klöver/gräs för att ge olika fiberkvalitet. Ensilaget ska vara skördat vid samma tidpunkt.
År 3. Konsumtionen av ensilage med olika artsammansättning jämförs. Föreslagna blandningar a) vitklöver, timotej, ängssvingel, b) rödklöver, timotej, ängssvingel c) "örtblandning".

Konsumtionsförmågan hos lamm och inverkan av fodrets NDF-halt har studerats. Lammen var födda i juni. Försöken startade i okober. Ensilage gavs i fri tillgång. Lammen fick även lite soja. År 1 jämfördes ensilage skördat vid 3 tidpunkter. Energi- och proteinhalten sjönk och NDF-innehållet ökade med senare skörd. Det medförde sänkt smältbarhet samt lägre konsumtion och tillväxt. År 2 jämfördes ensilage med olika klöverhalt. Klövern höjde proteinet och sänkte NDF-halten. Lammen åt och växte bäst på den högsta klöverhalten. År 3 skulle timotej plus röd- eller vitklöver jämföras. Vitklövern växte dåligt, vilket medförde att ensilagen blev mycket lika och det blev inga skillnader i konsumtion eller tillväxt. Alla ensilage analyserades med gas-in vitro-metoden, som ger nedbrytningskurvor och bestämmer smältbarhet. Vi fann samband mellan nedbrytningskarakteristik, kemisk sammansättning och djurdata. En modell med lammvikt och fodrets NDF-halt förklarar 77 % av variationen i ensilagekonsumtion.

Efterfrågan på färskt lammkött ökar. Ett stort antal producenter har ställt om sin produktion från att tidigare i huvudsak slakta lammen direkt från bete till att föda upp dem på stall. Det saknas dock kunskaper kring lammens näringsbehov och konsumtionsförmåga vid uppfödning på stall under svenska förhållanden. I det här projektet har vi studerat konsumtionsförmågan hos lamm med ensilagebaserade foderstater. Konsumtionsförmågan beror på ett flertal faktorer, såväl hos djuret själv som hos fodret och omgivningen. Vi har inriktat oss på fodrets innehåll av NDF (Neutral Detergent Fibre) och har jämfört ensilage med olika fiberkvaliteter. Syftet var också att undersöka möjligheten att utveckla modeller för att förutsäga ensilagekonsumtionen hos växande lamm med utgångspunkt från fodrets kemiska sammansättning och nedbrytningsegenskaper i våmmen in vitro. Projektet har genomförts vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap i Umeå.

Gemensamt för de tre försöksåren var att lammen föddes i maj/juni och gick på bete under sommaren med tackorna. I slutet av september stallades de in, klipptes, avmaskades, vägdes och grupperades. I varje försöksomgång var det nio grupper, vardera bestående av 4-5 lamm. Djuren fick ensilage i fri tillgång. Dessutom fick de sojamjöl för att likställa proteinhalten i foderstaterna till ca 15 % råprotein. Sojagivan var 0–150 g per lamm och dag. Alla grupper fick under en försöksomgång äta varje ensilage under fyra veckor, därefter bytte de till nästa ensilage osv. Varje år provades tre ensilagekvaliteter.

Det första året jämfördes ensilage skördat vid tre olika tidpunkter, från 16 till 26 juni. Studien visade att ensilaget snabbt tappade i energiinnehåll och råprotein och fick ökat innehåll av fiber (NDF) vid senare skörd. Halten NDF steg från ca 460 g/kg TS vid det första skördetillfället till 590 g NDF/kg TS vid det sista. Detta resulterade i försämrad smältbarhet, i synnerhet hos fiberfraktionen. Den ökade mängden fiber gjorde att nedbrytningen i våmmen gick långsammare. Kvalitetsförsämringen resulterade i att lammens konsumtion och tillväxt blev signifikant lägre vid senare skörd. Av det tidigt skördade ensilaget åt lammen ca 1,3 kg TS och växte 152 g per dag. Motsvarande siffror för det sent skördade ensilaget var 0,8 kg TS och 76 g per dag. En enkel ekonomisk beräkning visar att skördetidpunkten har stor inverkan genom sin betydelse för lammens tillväxthastighet.

År 2 jämfördes ensilage med olika andel klöver. Ensilage från tre fält med olika klöverhalt, ca 0, 20, respektive 40 % skördades samtidigt. Inslaget av klöver höjde proteinhalten och minskade andelen buffertlösligt protein. En ökad klöverandel medförde även en minskning av fiberhalten (NDF). Ensilaget med mest klöver hade den högsta in vitro-smältbarheten hos den organiska substansen (VOS). Lammens ensilagekonsumtion ökade med klöverhalten. Konsumtionen av rent gräsensilage var 1,1 kg TS per dag, medan det klöverrika ensilaget gav en konsumtion på 1,4 kg TS. Sojakompletteringen utjämnade dock skillnaderna i totalt foderintag, vilket även påverkade tillväxtresultatet. Lammen växte dock bäst på den högsta klöverhalten (181 g per dag), vilket även medförde att det ekonomiska resultatet var något bättre i denna grupp, jämfört med det rena gräsensilaget. Det var en tydlig svacka i tillväxten under den mörkaste delen av vintern, något som konstaterats vid flera av våra vinterlammsförsök, dock inte i alla.

Tre olika vallgrödor såddes in för studiens tredje år. Tanken var att vi skulle jämföra timotejvallar med inblandning av röd- eller vitklöver samt dessutom ha ett ensilage med extra låg fiberhalt. För det sistnämnda syftet användes rajsvingel och cikoria tillsammans med timotejen. Vitklövern hade svårt med övervintringen och även cikorian kom i mindre mängd än önskat. Därför blev skillnaden mellan behandlingarna relativt små. De tre ensilagen var mycket lika i näringsinnehåll. Innehållet av NDF var dock lägst i ensilaget med rajsvingel och cikoria. Den enda signifikanta skillnaden som vi fann var att ensilaget med rödklöver hade lägre in vitro-smältbarhet på NDF i förhållande till de andra ensilagen. Konsumtionen av alla tre ensilagen var ca 1,3 kg TS per dag. Den enda signifikanta skillnaden i konsumtion gällde proteinet. Ensilaget med rajsvingel hade ett högre proteininnehåll, vilket gav ett högre proteinintag. Det faktum att det inte blev några skillnader i konsumtionen av torrsubstans, energi eller NDF trots skillnaderna i artsammansättning motsäger delvis de tidigare resultaten där vi haft en positiv effekt av klöverinblandning. Det kan möjligen bero på att alla de ingående ensilagen hade relativt högt näringsvärde och foderintag. Det var ingen signifikant skillnad i lammens tillväxt mellan behandlingarna.

Alla ensilage i studien karakteriserades med gasproduktionsmetoden. Metoden är en in vitro- teknik där man registrerar mängden gas som bildas när våmbakterier anaerobt bryter ned kolhydrater och protein i ett foderprov. Genom att mäta mängden gas som bildas kontinuerligt under en inkubation samt hur mycket av provet som brutits ned under samma tid kan man skapa nedbrytningskurvor för ett fodermedel och dessutom bestämma smältbarheten för olika fraktioner. Med hjälp av dessa data kan man sedan uppskatta hur mycket av fodret som djuret kan tillgodogöra sig under olika förhållanden. Det är en mycket användbar teknik för att studera mikrobiell nedbrytning av komplexa fodermedel såsom vallfoder.

Vi fann signifikanta samband mellan in vitro-nedbrytningskarakteristiken och den kemiska sammansättningen hos ensilagen. Konsumtionen av ensilage var korrelerad till djurens vikt och kön, koncentrationen av NDF, mängden smörsyra, andelen ammoniumkväve och smältbarheten hos den organiska substansen samt gasproduktionsprofilen. En multipel regressionsanalys resulterade i en modell som kunde förklara nästan 85 procent av variationen i ensilagekonsumtion. Modellen innehåller information såväl om djuren, ensilagets kemiska sammansättning som halveringstiden för gasproduktionen. Även om man bara tar med NDF-halt och lammens vikt i modellen får man en förklaringsgrad på närmare 77 procent. Resultaten visar att en modell bestående av en kombination av djur- och foderegenskaper kan vara användbar i praktisk lammproduktion för att förutsäga djurens konsumtion av ensilage. Innan modellen kan användas i praktiskt bruk krävs dock att den jämförs med oberoende data från andra studier. Sambanden mellan den kemiska sammansättningen och in vitro-parametrarna visar dock att gasproduktionstekniken är ett bra verktyg för att undersöka kvalitén hos ensilage.