Stiftelsen lantbruksforskning

Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse
finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer

Enkel metod för att underhålla diken

Underhållet är rejält eftersatt i många av de diken som leder vatten från svenska åkrar. Forskare vid SLU har arbetat fram metoder som gör det lättare att se vad som behöver göras. Rätt insats på rätt ställe sparar både pengar för lantbrukarna och är bra för miljön.

I Sverige leder många öppna diken vatten vidare från dräneringen i jordbruksmarken. Dikena är ofta gamla och inte alls anpassade för framtida klimatförändringar och expanderande samhällen.

Om det regnar mer koncentrerat och rinner mer vatten i dikena ökar risken för erosion, och transport av sediment kan öka övergödningen.

En stor del beror på exploateringen av jordbruksmark. När man kopplar på system med dagvatten blir det snabbt helt andra flöden. Det ökar belastningen i dikena, säger Ingrid Wesström, forskare vid SLU i Uppsala.

Enkel metod 

Siffror från Statistiska Centralbyrån, SCB, visar att underhållet är eftersatt i en stor del av dikena. Hälften av jordbruksföretagen i en undersökning 2013 tyckte att deras diken behövde underhåll. 44 procent planerade att göra något inom fem år.

Ingrid Wesström har tillsammans med kollegan Abraham Joel gjort en studie som kan hjälpa lantbrukare att förbättra underhållet av dikena. Deras ena metod är enkel att använda för markägare. Den går ut på att man går längs diket för att bedöma status och få en uppfattning om vad som behöver göras.

Det är inte alla som gör det innan de börjar med underhållet av ett helt dike. Går man längs diket får man en känsla för var det ha rasat och var man behöver göra åtgärder, säger Ingrid Wesström.

Sparar pengar 

Diket bedöms utifrån ett poängsystem. Med hjälp av den status man får fram ser man var stabilitetsproblemen finns. Resultatet blir att man kan underhålla delar av diket i stället för en väldigt lång sträcka och förebygga framtida skador. Det blir mer kostnadseffektivt och ger en säkrare produktion.

Framför allt sparar det pengar på lång sikt, säger Ingrid Wesström. 

Metoden kallas MADRAS och utvecklades vid University of Minnesota i USA. Där har den gett bra resultat för underhåll av diken. Ingrid Wesström och Abraham Joel har provat metoden under svenska förhållanden.

När man bedömer ett dike tittar man på hur stabila slänterna är: om det förekommer erosion, ytavrinning, ras eller grundvattenläckage. Man kontrollerar också breddning, underskärning av slänten och om det finns sedimentavsättningar på botten av diket.

Ett dike i gott skick får högst 8 poäng. Ett obetydligt påverkat dike har 9–15 poäng och ett påverkat 16–20 poäng. 21 poäng eller mer betyder ett dike i dåligt skick.

Förstår bättre 

De har också arbetat med datorsimulering. Med en modell som kallas HEC-RAS kan man göra en bedömning av ett dikes förmåga att avleda vatten och påfrestningar på grund av vattenflödet. Med den metoden förstår man bättre orsakerna till att diken är instabila och hur man ska förbättra dem.

Man kan ladda ned modellen gratis på nätet för privat bruk. Men man kan inte köra den direkt, det krävs en del indata, säger Ingrid Wesström.

Stora förändringar 

I studien utvärderade hon och hennes kollega tre dikessystem i Uppsala och Köpings kommuner. En del av dikessträckorna fungerade dåligt. Det berodde främst på släntras, underskurna dikesslänter och att dikesfåran blivit smalare.

Förändringarna var stora på vissa sträckor. Där hade dikena både blivit bredare och djupare, vilket tyder på omfattande erosion. På andra sträckor var de grundare på grund av sedimentation av eroderat material. En del trummor dämde upp vatten redan vid medelflöden.

Läs mer i projektbanken

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Namn
E-postadress