Stiftelsen lantbruksforskning

Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer

Naturliga fiender mot skadegörare i äppelodlingar

Naturliga fiender är en del av lösningen på problemet med skadegörare i svenska äppelodlingar. Men för att maximera effekten av naturliga fiender behöver man veta hur dessa kan understödjas.

Skadeinsekter, som bladlöss och sköldlöss, kan orsaka stor skada på skörden. Men den kemiska bekämpningen påverkar samtidigt förekomsten av naturliga fiender till skadeinsekterna. 

I en ny studie som letts av docent Marco Tasin och hans kollega Mario Porcel, vid institutionen för växtskyddsbiologi, SLU, har man undersökt hur naturliga fiender påverkar förekomsten av bladlöss och sköldlöss i äppelodlingar. Man har studerat både konventionella och ekologiska odlingar och resultaten visar på tydliga skillnader mellan de olika odlingssystemen.

Många naturliga fiender

I naturen finns redan många insekter och spindeldjur som är naturliga fiender till skadeinsekterna. I äppelodlingar spelar de en mycket viktig roll för att minska antalet skadegörare. Dessa naturliga fiender lever oftast främst på andra insekter och spindeldjur.  I studien över naturliga fienders roll vid bekämpning av bladlöss och sköldlöss i äppelodlingar undersökte forskarna under tre år hur de naturliga insektspopulationerna påverkade skadegörarna.  De skadegörare som undersöktes var röd äpplebladlus, blodlus och kommasköldlus. Under två säsonger placerade man ut äppelträd där dessa tre skadegörare hade etablerats. Träden placerades dels i odlingar som brukades ekologiskt dels i konventionella odlingar. Man mätte regelbundet utvecklingen av både de naturliga fienderna och skadegörarna. Man samlade in ytterligare insektsprov från träd i fruktodlingar och räknade både skadegörare, nyttodjur och andra insekter. 

Besprutning dödar även nyttiga insekter

I de konventionella odlingarna kunde forskarna konstatera att den kemiska bekämpningen tagit kål på många naturliga fiender. Något som Marco Tasin beskriver som en indirekt slutsats om hur pesticider påverkar naturliga fiender. – När vi har en odling, en monokultur, som ofta sprutas med insekticider för att styra produktionen påverkar vi även de naturliga fienderna så att också de dödas, säger Marco Tasin. En annan observation var att den biologiska bekämpning som de naturliga fienderna bidrog med var dubbelt så stor i de ekologiska odlingarna som i de konventionella.  – De jobbar mycket mer och kontrollerar skadegörarna mycket bättre i de ekologiska odlingarna, konstaterar Marco Tasin.

Slutsatser av studien

– Det vore bra om vi kunde minska användningen av pesticider även i den konventionella äppelodlingen, säger Marco Tasin. Ett sätt är att hjälpa de naturliga fienderna på traven, till exempel genom att skapa en miljö som gynnar dem. Tidigare forskning visar att det finns en positiv relation mellan blomsterremsor och vissa naturliga fiender till skadegörarna.  Det är en stor skillnad mellan att bara låta gräset växa i en monokultur som äppelodling och att låta annan växtlighet som blomsterremsor breda ut sig. – Det betyder att om vi kan öka antalet blomsterremsor på odlingen så ökar vi antalet naturliga fiender. Vilket i sin tur betyder att vi kan minska användningen av pesticider.

Svårt att sluta helt med pesticider

Att helt sluta med pesticider i konventionella odlingar är idag inte möjligt, enligt Marco Tasin. Även om det med forskningsresultaten som bakgrund går att ta fram en plan för att succesivt gå över från pesticider till användning av mer naturliga fiender är det en komplicerad process. – I en konventionell odling behöver man mäta resultatet av den ökade biologiska mångfalden innan man vet om och hur mycket man ska spruta. Man behöver veta hur mycket skadegörare man har och hur mycket naturliga fiender man har, säger Marco Tasin. Han konstaterar samtidigt att en ökning av den biologiska mångfalden inom konventionell odling inte hjälper mycket om man fortsätter att spruta som innan. – Jag tror det behövs en rådgivare till hjälp eftersom det här en metod som det tar några år att utveckla, säger Marco Tasin.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Namn
E-postadress