Stiftelsen lantbruksforskning

Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer

Tidigt etablerad fångstgröda skyddar morötter mot insekt

Att så in en gröda som lockar skadeinsekter från fältets huvudgröda är ett sätt att skydda skörden. Ny forskning visar att det fungerar i morotsodlingar, men bara de år fångstgrödan hinner bli tillräckligt lockande för insekterna.

Angrepp av morotsbladloppan (Trioza apicalis) försämrar såväl morötternas tillväxt som deras kvalitet. I värsta fall kan odlingen slås ut helt. Morotsbladloppan övervintrar i barrträd och under maj-juni sker inflygning till morotsfälten för parning och äggläggning. Den långa inflygningstiden gör att upprepade behandlingar med kemiska växtskyddsmedel krävs.

Ulf Nilsson, institutionen för ekologi vid SLU i Uppsala, och Birgitta Rämert, institutionen för växtskyddsbiologi vid SLU I Alnarp, har undersökt om det går att via en fångstgröda, i detta fall tidigt sådda morötter, locka bort morotsbladloppan från huvudgrödan av morötter. Insekterna oskadliggörs därefter genom att fångstgrödan plöjs ned. 

Det fungerar, och metoden tillämpas i liten skala i ekologiska morotsodlingar främst i Mellansverige. Men den har en jättepotential för många grödor, säger Ulf Nilsson. 

I fråga om morotsbladloppan, som huvudsakligen är ett problem i de nordiska länderna, finns det kunskapsluckor. Men den sprider sig och vållar nu skador i norra Tyskland, vilket kan innebära att den studeras mer. Ulf Nilsson önskar sig mer grundstudier, till exempel om äggläggningsbeteende, vilka dofter som lockar och om det finns en värdväxt mellan vinter- och sommarvärd. 

Snabbväxande sort bäst 

Hans forskning visar att äggläggande honor inte gör skillnad mellan morotssorter men föredrar plantor med två, tre äkta blad framför plantor som precis kommit ur jorden. 

En sort som är tidig och snabbväxande skulle alltså vara lämplig som fångstgröda, och sorten Bolero valdes ut för fältförsök. Försöken genomfördes på ekologiska gårdar i Dalarna och Gästrikland under åren 2013–2015. 

Fyra till fem rader fångstgröda såddes på långsidorna av fälten cirka tre veckor innan huvudgrödan såddes. Inflygning, äggläggning och skadesymptom observerades och bedömdes i samarbete med odlarna. 

Fältförsöken visar att fångstgröda kan vara en framgångsrik metod för kontroll av morotsbladloppan. Den tidigt sådda fångstgrödan drog till sig fler honor och skyddade därigenom huvudgrödan under de första, kritiska veckorna efter uppkomst. Skadorna i huvudgrödan nästan halverades jämfört med fångstgrödan. 

Odlingsmässiga begränsningar

Svårigheten är att skapa en tillräckligt stor skillnad i attraktion mellan fångstgröda och huvudgröda. Under år då detta inte lyckades kunde ingen skyddseffekt konstateras. 

Det finns odlingsmässiga gränser för hur tidigt en fångstgröda och hur sent en huvudgröda kan etableras. Kalla och blöta vårar försenar uppkomsten vilket minskar skillnaden mellan fångstgröda och huvudgröda. Ulf Nilsson tänker sig att man kan säkra ett kraftigt och därmed lockande bestånd av fångstgröda genom att täcka den med fiberduk från sådd fram till sista veckan i maj, då inflygningen av morotsbladloppan vanligen kommer i gång. Täckning är en metod som används i den ekologiska morotsodlingen för att skydda morötterna. Det innebär dock merarbete och är inte riskfritt: 

När man tar bort duken för mekanisk ogräsbekämpning exponeras morötterna för inflygande loppor och risken finns att de blir kvar under duken när grödan åter täcks, säger han. 

I fältförsöken har fem till sju procent av fältet såtts med fångstgröda. Det är troligen bäst att styra angreppen av morotsbladloppan mot ytterkanterna av fältet med hjälp av fångstgrödan. Den kemiska bekämpningen kan koncentreras dit och minskas på resten av fältet, något som gynnar de naturliga fienderna och minskar miljöbelastningen.

Läs mer i projektbanken

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Namn
E-postadress