Automatiska registreringar för ökad djurhälsa och djurvälfärd hos betesdjur

Global livestock production must be intensified to meet the demand from a growing human population. However, this must not be at the expense of reduced animal health and deteriorated animal welfare. Infection with parasitic worms of ruminants is a major constraint on an efficient pasture-based livestock production. The challenge is to develop indicators that detect welfare impact of helminth parasites on farms in order to target control measures. The aim of the project is to develop improved welfare indicators based on automatic registration of weight gain and activity patterns and complemented with tests to detect parasites with current molecular techniques. Secondly we will examine how antiparasitic measures such as targeted treatment can alleviate unnecessary suffering of affected animals. It will not only lead to the development and implementation of measures to actively enhance animal welfare but also strengthen animal health by sustainable methods of parasite control.

För att möta en ökad global efterfrågan på livsmedel från en växande befolkning måste animalieproduktionen intensifieras. Det får dock inte ske på bekostnad av nedsatt djurhälsa och försämrat djurskydd. Infektioner med parasitmaskar utgör ett hinder för en effektiv betesbaserad idisslarproduktion. Utmaningen är att utveckla indikatorer som i tid upptäcker när välfärden påverkas negativt av inälvsmask för att snabbt kunna rikta in specifika åtgärder på gårdarna. Syftet med projektet är utveckla förbättrade välfärdsindikatorer baserade på automatiska registreringar av djurens tillväxt och aktivitetsmönster, vilka kompletteras med tester för att upptäcka parasiter med aktuella molekylära tekniker. Sedan kommer vi att undersöka hur åtgärder såsom riktad behovsprövad behandling kan lindra onödigt lidande hos drabbade djur. Det kommer att leda till utveckling och genomförande av åtgärder som aktivt förbättrar djurvälfärden och stärker djurskyddet genom hållbara metoder för parasitkontroll.

För att möta en ökad global efterfrågan på livsmedel från en växande befolkning måste animalieproduktionen intensifieras. Det får dock inte ske på bekostnad av nedsatt djurhälsa och försämrat djurskydd. Parasitinfektioner utgör ett hinder för en effektiv betesbaserad idisslarproduktion. Utmaningen är att utveckla indikatorer som i tid upptäcker när välfärden påverkas negativt av inälvsmask för att snabbt kunna rikta in specifika åtgärder. Syftet med försöket var därför att, med hjälp av automatiserade registreringar, undersöka om aktivitet påverkas hos djur som exponeras för betesburna parasiter. Försöket var det första i Sverige där man kontinuerligt följt en större mängd betesdjur under en hel betesperiod med hjälp av kommersiellt tillgängliga sensorer. Vi vet nu att dessa är tillräckligt robusta för att användas på svenska naturbeten där miljöpåverkan är påtagligt större än i inomhusmiljö. Detta öppnar upp för fler försök där t.ex. olika hälsoparametrar kan följas hos betesdjur.

Kor som fridfullt betar i ett böljande pastoralt landskap är själva sinnebilden för god djurvälfärd. Djuren kan röra sig fritt över stora ytor och välja vem de för dagen vill umgås med. Dagarna ägnas åt djurens favoritsysselsättning som är att idissla maten som fritt kan väljas bland ett smörgåsbord av olika betesväxter. Betandet är också bra för de marker som används och hindrar igenväxning och förbuskning. I Sverige är så kallade naturbetesmarker de allra artrikaste miljöerna, där vi kanske ser dem som de gamla vackra steniga hagarna runt torp och gårdar eller strandängar längs vattendrag, insjöar och vid havet. Den biologiska mångfalden gör det extra viktigt att bevara de naturbetesmarker som ännu finns kvar. Till allt detta behövs rikligt med betande djur.

I detta paradis av natursköna betesmarker finns även en och annan orm, eller snarare mask, som kan ställa till problem. En parasitinfektion påverkar djurens allmänna hälsotillstånd i form av lös avföring, hosta och/eller blodbrist vilket i sin tur nedsätter djurvälfärden. När de vuxna maskarna förökar sig hos värddjuret bajsar de ut nya maskgenerationer som effektivt sprids på betet. På så vis blir masksmittan extra stor på marker som betas varje år, vilket är typiskt just för naturbetesmarker.

När betesdjur ska bli av med sina maskar kan de avmaskas. Ett bekymmer är dock att ju mer avmaskningsmedel som används, desto större är risken att maskarna utvecklar resistens vilket gör att läkemedlen blir verkningslösa. Det bästa vore alltså om djuren kunde hållas friska genom en så minimal användning av avmaskningsmedel som möjligt. För att kunna åstadkomma detta vill vi bibehålla en god djurvälfärd genom att bara behandla de djur som verkligen är i behov av avmaskning och gärna innan djuren hunnit bli sjuka av maskarna. Problemet är att hitta bra och effektiva biomarkörer som signalerar när det finns behov att avmaska.

I projektet ville vi undersöka hur hälsa och välfärd hos nötkreatur påverkas av olika maskinfektioner. V i ville samtidigt ta reda på hur det fungerar om vi bara ger maskmedel till de djur som visar tecken på nedsatt djurvälfärd. Vi ville alltså hitta olika sätt för att identifiera nedsatta djur så att de kan behandlas helst i ett så tidigt skede som möjligt. Vi använde oss av två typer av sensorer för att samla in data om djurens tillväxt och aktivitet för att se hur dessa är kopplade till maskinfektion. Försöket genomfördes på SLU Götala nöt- och lammköttsforsning i Skara mellan 2 maj och 20 september 2018. Totalt ingick 63 stutar i studien där hälften av djuren exponerades för betesparasiter och den andra hälften kontinuerligt avmaskades. Djuren utrustades med två typer av sensorer: IceQubes som kontinuerligt registrerar liggtid, antal steg och mängden rörelse, samt Heatime som kontinuerligt registrerar idisslingsmängd och mängden rörelse. Under betesperioden registrerades tillväxt och hull samt att alla djur kontinuerligt provtogs för att undersöka parasitmängden i träcken.

Sommaren 2018 var väldigt torr vilket påverkade tillväxten kraftigt hos alla djur jämfört med tidigare år och inga signifikanta skillnader kunde ses mellan de parasiterade och behandlade djuren, detta trots att vi kunde se att parasitbördan var betydligt högre hos de infekterade djuren. Vi kunde däremot se att de infekterade djuren tog färre steg, spenderade mer tid liggandes samt idisslade mer de två första månaderna på bete jämfört med de behandlade djuren. Vi kan också konstatera att man måste ta hänsyn till individuell variation av beteenden eftersom dessa kan skilja mellan individer.

Försöket var det första som genomförts i Sverige där man kontinuerligt följt en större mängd betesdjur under en hel betesperiod med hjälp av kommersiellt tillgängliga sensorer. Vi vet nu att dessa är tillräckligt robusta för att användas på svenska naturbeten där miljöpåverkan är påtagligt större än i en inomhusmiljö. Detta öppnar upp för fler försök där t.ex. olika hälsoparametrar kan följas hos betesdjur.