Avel för hållbarhet och produktiv livslängd hos de svenska köttraserna

Sammanfattning av slutrapport
Syftet med studien var att undersöka möjligheterna att inkludera produktiv livslängd i avelsarbetet med de svenska köttraserna. Med data från KAP för åren 1967 till 2008 skattades genetiska parametrar och avelsvärden för antal kalvningar per ko och kalvningsframgång för 2, 3 respektive 4 kalvningar. Arvbarheterna för antal kalvningar per ko var låga till medelhöga (0,18-0,31) och för kalvningsframgång låga (0,05-0,15). Skattningarna var något högre för charolais än för hereford. En slutsats är att om kons födelseår ingår i modellen kan antal kalvningar per ko användas som mått vid avelsvärdering av dikor för produktiv livslängd. En pilotstudie där dikors klövhälsa, klövmått och temperament registrerades, genomfördes också. Analys av klövmått hos dikor i tre besättningar visade att det var variation mellan kor i klövarnas slitage. Även för klövtillväxt förekom viss variation mellan kor. Resultaten visade också att det finns utrymme att förfina och precisera klövmätningarna.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Hög hållbarhet hos dikor genom avel
Hög hållbarhet, bra klövar, gott lynne samt en funktionell exteriör främjar kornas produktiva livslängd i dikalvproduktionen. Det sänker kostnaderna för rekrytering, veterinär och medicin samt minskar risken för produktionsbortfall. Goda hållbarhets- och hälsoegenskaper hos kor och tjurar är därför viktiga i en kostnadseffektiv och uthållig produktion och de är samtidigt betydelsefulla för djurvälfärd och arbetsmiljö. För att kunna inkludera produktiv livslängd i avelsarbetet med de svenska köttraserna studerades arvets betydelse för antal kalvningar per ko och kalvningsframgång. En pilotstudie där dikors klövhälsa, klövmått och temperament registrerades genomfördes också. Avsikten med pilotstudien var att skapa underlag för att inkludera egenskaper som påverkar dikornas hållbarhet och som kan registreras tidigt i djurens liv.

Studie på drygt 75 000 kor
Drygt 75 000 kor av raserna angus, blonde, charolais, hereford, highland, limousin och simmental ingick i studien. Data erhölls från Svensk Mjölk och motsvarade de som användes vid avelsvärderingen av köttraserna hösten 2008. För charolais och hereford beräknades arvbarheter för antal kalvningar per ko och kalvningsframgång för 1, 2 respektive 3 kalvningar. Kalvningsframgång betecknades med 0 eller 1, där 0 innebär att kon inte kalvat och 1 att hon kalvat. Genetiska korrelationer mellan antal kalvningar per ko och och kons ettårsvikt respektive inkalvningsålder beräknades också. Arvbarheten anger hur stor del av den mätbara variationen som är av ärftlig natur. Den genetiska korrelationen anger styrkan och riktningen i det genetiska sambandet mellan två egenskaper.

Ärftliga faktorer påverkar kons hållbarhet
Antal kalvningar per ko varierade mellan de olika raserna. Av anguskorna födda perioden 1966-2000 kalvade 55 % av korna minst fem gånger. Motsvarande siffra för charolais och hereford var 46 % och för blonde kalvade endast 35 % av korna fem gånger. Skillnaderna mellan de till antalet två största raserna, charolais och hereford, var överlag små och för kor födda 1967-2006 var det genomsnittliga antal kalvningar per ko 4,1 i båda raserna. Studien visade att arvet har betydelse för variationen i antal kalvningar per ko och kalvningsframgång även inom ras. För antal kalvningar per ko skattades arvbarheter på mellan 18 och 31 %. För kalvningsframgång var det ärftliga inflytandet lägre och arvbarheterna varierade mellan 5 och 15 %. Arvbarheterna var något högre för charolais än för hereford. Det genetiska sambandet mellan inkalvningsålder och antal kalvningar per ko var lågt medan sambandet mellan kons ettårsvikt och antalet kalvningar var medelhögt (37 % för charolais coh 45 % för hereford) och positivt, vilket innebär att kor som är tunga vid ett års ålder har en högre hållbarhet och livslängd.

Klövhälsa, klövmått och temperament
I samband med klövverkning registrerades i tre besättningar klövhälsa och klövmått enligt den klövhälsorapport som klövverkarna använder. Totalt närmare 1700 klövregistreingar på drygt 500 kor insamlades vid installning (hösten 2009, 2010 och 2011) och före betessläpp (våren 2010 och 2011). I besättningarna fanns kor av raserna angus och simmental samt korsningar mellan dessa raser. Netto- och bruttotillväxt samt slitage hos klövarna mellan olika verkningstillfällen beräknades. I en av besättningarna registrerades kornas temperament med en 3-gradig skala (1=lugn, 2=nervös, 3=aggressiv) i samband med kalvning och under betessäsongen. Kons allmänna hanterbarhet bedömdes också.

Den statistiska analysen av klövmåtten visade att det var variation mellan kor och kor av olika ålder i klövarnas slitage. Även för klövtillväxt förekom viss variation mellan kor. Resultaten visade också att det finns utrymme att förfina och precisera klövmätningarna. Analysen av temperament visade att temperament vid kalvning och allmän hanterbarhet påverkades av ras medan för temperament på bete hade året större betydelse.

Slutsatser och råd till näringen
Hållbarheten bland de svenska dikorna är för de viktigaste raserna god men för att inte denna viktiga egenskap ska försämras bör hänsyn till kons produktiva livslängd tas i avelsarbetet med köttraserna. Resultaten i studien visar att antal kalvningar per ko kan användas för detta ändamål. Antalet kalvningar per ko är ett mått med hyfsat hög arvbarhet och som väl beskriver avelsmålet för en hållbar diko. Måttet begränsas visserligen av att kor födda sent under tidsperioden som avelsvärderingen omfattar inte har samma möjlighet att uttrycka sin förmåga som de kor som är födda under tidigare år. Vid avelsvärderingen är det därför viktigt att korrigera antalet kalvningar för kons födelseår.

Pilotstudien visade att klövmått och temperament varierar mellan individer. För att kunna ta hänsyn till klövhälsa i avelsarbetet bör metodiken för registrering av dem studeras mer ingående. Vad gäller temperament bör aggressivitet vid kalvning registreras på samtliga kor.