Avkastning, kvalitet, uthållighet och ekonomi hos intensivt skördade vallar

Sammanfattning av slutrapport
Två försök, placerade i Skåne samt i Västergötland anlades 2010. Försöksplanen hade sex led och utgjordes av tre fröblandningar (engelskt rajgräs, timotej, rödklöver, vitklöver och endera ängssvingel, rajsvingel eller rörsvingelhybrid), vilka skördades antingen tre eller fyra gånger per säsong. Totalt sett avkastade leden med rajsvingel mest, oavsett skördesystem, i förstaårsvallen. Detta ändrades till andra- och tredjeårsvallen då leden med rörsvingelhybrid avkastade mest, oavsett skördesystem, och leden med rajsvingel sämst. Skörden av torrsubstans minskade, oavsett fröblandning, när antalet skördar ökade från tre till fyra. Det fanns det inga skillnader mellan fröblandningarna med avseende på halten energi, råprotein eller NDF, medan halterna av iNDF vid två tillfällen (av 21) uppvisade skillnader mellan leden. Fyrskördesystemet ledde genomgående till en högre halt av omsättbar energi och råprotein och en lägre fiberhalt jämfört med treskördesystemet.

Populärvetenskaplig sammanfattning
De allt större kraven på hög smältbarhet och hög råproteinhalt i vallfodret har lett till att första skörden tas allt tidigare. Detta ger förutsättningar för, eller gör det nödvändigt, att ta fler än tre skördar i södra Sverige. Serien R6-5010 hade som mål att belysa hur avkastning, kvalitet, övervintring och botanisk sammansättning påverkas av ett intensivare skördesystem. Tre fröblandningar (engelskt rajgräs, timotej, rödklöver, vitklöver och endera ängssvingel, rajsvingel eller rörsvingelhybrid), skördades antingen tre eller fyra gånger per säsong. Kvävegödslingen till vallen var förhållandevis måttlig (200 kg/ha per säsong), fördelad till de olika delskördarna (70+60+40+30 till S1, och 80+70+50 till S2) för att även baljväxterna skulle kunna bidra till avkastningen. Två försök, placerade på Önnestad i Skåne samt Rådde i Västergötland anlades år 2010, och skördades 2011-2013. Avkastning, botanisk och kemisk sammansättning av den skördade grönmassan bestämdes.
Fröblandningen med rajsvingel var avkastningsmässigt överlägsen fröblandningarna med antingel ängssvingel eller rörsvingelhybrid i första årets vall. Detta ändrades till andraårsvallen då fröblandningen med rörsvingelhybrid gav den största skörden. Skillnaden i avkastning mellan, å ena sidan leden med rörsvingelhybrid, och leden med rajsvingel accentuerades ytterligare i tredje årets vall. Detta är i linje med vad vi vet om dessa arters etableringshastighet och uthållighet. Timotejandelen var förhållandevis hög i båda skördesystemen även i tredjeårs vallen. Fyrskördesystemet ledde till en lägre avkastning jämfört med treskördesystemet, och skillnaden var ungefär densamma alla vallår. Avkastningen minskade i alla led med tiden, vilket är normalt. Alla fröblandningar reagerade lika på ökningen av skördeintensitet.
Kvaliteten påverkades praktiskt taget inte av den använda fröblandningen. Däremot ledde fyrskördesystemet till en övervägande högre kvalitet i form av ett högre energivärde, en högre halt råprotein och lägre fiberhalter. Den något högre klöverandelen i fyrskördesystemet, speciellt i slutet av säsongen, torde ha bidragit till den högre råproteinhalten. Totalt sett blev energiavkastningen från fyrskördesystemet lägre (-6, -7 och -10% i första, andra- respektive tredjeårsvallen) jämfört med treskördesystemet. Beräkningar visar att i praktiken kan en ökad kvävegiva om drygt 50 kg/ha eliminera denna skillnad i energiavkastning mellan skördesystemen.