Basfinansiering av den regionala fältförsöksverksamheten (Sverigeförsöken) 2018

A safe and well documented decision making is necessary to achieve the best economic and environmental performance for Swedish agriculture and farmers. In this work, experiments, research and development have an important function and the regional field trials is a very important part in this process. The objectives for the regional trials is to utilize and coordinate national and regional needs for crop development. At the same time, it is of most importance that coordination between regions are made to use resources effective. The experimental activities will be strongly supported by both industry, farmers, advisors and researchers. Field trials must have such a scientific performance that it is possible to get answers to the questions and that a statistical analysis of the results can be implemented. Work will also include regional differences.

Ett säkert och väldokumenterat svenskt beslutsunderlag är nödvändigt för att nå ett så bra ekonomiskt och miljömässigt resultat för dagens svenska lantbruk. I detta arbete har försök, forskning och utveckling en viktig funktion och de regionala fältförsöken är en mycket viktig del i denna process. Drivkraften och målsättning för de regionala försöken är att tillvarata och samordna de nationella och regionala behoven av växtodlingsutveckling. Samtidigt är det av yttersta vikt att samordning mellan regionerna sker för att tillgängliga resurser utnyttjas maximalt. Den försöksverksamhet som bedrivs skall vara väl förankrad bland såväl näringens utövare, jordbrukare och rådgivare inom odling, som forskare inom området. Fältförsöken skall ha en sådan vetenskaplig utformning att det går att få svar på de ställda frågor och att en statistisk bearbetning av resultaten går att genomföra. Verksamheten skall också i möjligaste mån ta hänsyn till eventuella regionala skillnader.

Inom växtnäring bidrog Stiftelsen lantbruksforskning till basfinansiering av sex fältförsöksserier i Sverigeförsökens regi. I dessa försöksserier undersöktes kvävestrategier och tidpunkter för gödsling till höstvete, maltkorn och höstraps samt övervintringsåtgärder i höstvete och höstkorn. Syftet med försöksserier var främst att undersöka hur kvävegödsling påverkar avkastning och kvalitet under olika årsmåner och på olika platser. De viktigaste slutsatserna är att behovet av kvävegödsling varierar mellan olika år och platser, framförallt beroende på skillnader i skördepotential och kväveleverans från marken, samt att kompletteringsgödsling ger effekt på avkastning och kvalitet relativt sent i grödans utvecklingsstadium.

Växtnäring
Målet med växtnäringsförsöken är att ge odlaren bättre verktyg och beslutsunderlag för att optimera tillförseln av växtnäring i sin odling samt att minska riskerna för oönskad miljöpåverkan. Försöken 2018 användes dels under säsongen i Yaras N-prognos, men framförallt efter säsongen ihop med tidigare års resultat för att skapa rådgivningsverktyg samt rekommendationer till odlare.

Kvävestrategier i höstvete bjöd 2018 på stora skillnader i skörd och kvävegödslingsoptimum mellan platserna. Variationen i skördepotential var rekordstor mellan olika lokaler i landet, med lägsta skörd på 3347 kg/ha och högsta skörd på 11 831 kg/ha. Fyra av försöken var de lägst avkastande kvävegödslingsförsöken i höstvete av alla de försök som utförts sedan 2013. Maltkornsförsöken led allihop starkt i torkan och värmen och uppvisade rekordlåga skördenivåer över i stort sett hela landet med undantag för ett försök utanför Uppsala.

Även 2018 uppvisade försöksplatserna stora skillnader i kvävemineralisering. Skillnaderna går inte att förklara med vare sig skillnader i förfrukt, stallgödselhistorik eller mullhalt. De uppkommer helt enkelt till följd av andra fysiologiska och biologiska skillnader mellan platserna. Slutsatsen av detta är att kvävebehovet hos grödan på det enskilda fältet måste undersökas i fält under säsong med hjälp av både tekniska hjälpmedel så som N-sensor och erfarenheter av fältet från tidigare år.

I försöken har användandet av N-senor i ogödslat led visat sig ge en mycket god prediktion av kväveleveransen på platsen och möjligheten för lantbrukaren att använda motsvarande verktyg i sin egen odling finns genom att lämna nollrutor vid gödsling inför stråskjutning.

Försöken visade att kompletteringsgödsling i stråskjutning (DC37) i höstvete fungerade väl även ett torrt och varmt år som 2018. Det visade sig även att kompletteringsgödsling vid senare tidpunkter, innan och efter axgång samt avslutad blomning, påverkade både skörd och proteininnehåll positivt och gav god effektivitet av tillfört kväve.

I maltkorn var kompletteringsgödsling med kväve i stråskjutningen inte aktuellt 2018, när vikande skördepotential medförde att behovet uteblev. En strategi med delning av kvävegivan medger möjligheten att inte kompletteringsgödsla när torka medför utebliven skördepotential.

Kompletteringsgödsling till höstraps undersöktes i en ny serie uppstartad 2018. Resultaten från serien 2018 får tolkas försiktigt, men totalt sett antyder resultaten att det är viktigt att tillföra en viss mängd kväve vid tillväxtstart, men att grödan har god möjlighet att ta till sig kväve även vid senare tidpunkter. Kompletteringsgödsling i grödans DC59 med kalksalpeter och i DC65 med flytande urea gav relativt god effekt.

Slutsatsen blir att en strategi med delad kvävegiva i både höstvete och maltkorn är att rekommendera, där den avslutande kompletteringsgivan ökas eller minskas beroende på grödans behov. Genom att använda försökens resultat och de verktyg för optimerad kvävegödsling som skapats från dem kan odlaren utnyttja grödans fulla skördepotential utan kvalitetstapp vilket ger stort utslag på sista raden i bidragskalkylen.

Försöken med jämförelser av olika kväveprodukter avslutades i och med försöksåret 2018. Resultaten från 2018 års försök låg i linje med resultaten från tidigare år. I sammanställningen av försöksseriens tre år finns det tydliga skillnader mellan flera av produkterna, och det är även tydligt att ju högre andel nitratkväve i produkten desto bättre effekt. Kalksalpeter gav signifikant högst kväveeffektivitet, följd av samtliga ammoniumnitratprodukter tillsammans med granulerad urea. Ytterligare något sämre var produkten Sulfammo, och ytterligare ett hack ned återfinns flytande NS 27-4 med klart lägst effektivitet.

Artiklar med resultat för försöksserier finns på www.sverigeforsoken.se och resultat för enskilda fältförsök finns på www.slu.se/faltforsk