Deltidsbete - ett sätt att förbättra ekonomin i besättningar med automatisk mjölkning?

Deltidsbete med tillgång till bete dagtid under 10-12 timmar studerades i två försök med automatisk mjölkning där produktionsbete (PB) jämfördes med rastbete (R). Kor med PB fick dagligen nytt bete medan tillgången till ensilage begränsades i tid per dygn (försök 1) eller tid och mängd (försök 2). Kor med R fick en liten betesyta och fri tillgång till ensilage. I försök 1 fick kor med PB inget ensilage när de kunde beta men ensilage i fri tillgång övrig tid. Mjölkavkastning var högre (+1,6 kg ECM) i gruppen med PB jämfört med R och intaget av ensilage var 9,8 kg ts i PB och 12,2 kg ts i gruppen R. I försök 2 fick djuren på PB bete dagtid och 6 kg ts ensilage nattetid. Ingen signifikant skillnad i mjölkavkastning erhölls mellan grupperna PB och R, som åt 6,2 respektive 11,5 kg ts ensilage. Försöken visar att man med deltidsbete dagtid i AM kan uppnå högre avkastning, eller ett lägre intag av ensilage, med PB jämfört med R, men att det kan vara svårt att uppnå båda fördelarna samtidigt.

Deltidsbete – en bra betesmodell för stall med automatisk mjölkning?
Bakgrund och syfte
Enligt svenska regler för djurhållning skall mjölkkor sommartid komma ut på bete dagligen och ha tillgång till betet under minst 6 timmar. Ekonomiska beräkningar visar att bete är ett billigt foder. Samtidigt är det ofta stora variationer i betets kvalitet och kvantitet och det kan bli problematiskt, t.ex. när torrt väder leder till betesbrist. Dessa stora variationer kan leda till att kor som mjölkar mycket inte få i sig tillräckligt med näring när de går på bete och att avkastningen sjunker. Att korna får vara på bete under en del av dygnet, så kallat deltidsbete, kan erbjuda en bra lösning för mjölkproducenter. Detta gäller särskilt för mjölkproducenter med automatiska mjölkningssystem (AM) där korna går till mjölkning när de själva vill, eftersom det ofta är svårt att få korna att gå fram och tillbaka mellan betet och stallet på eget initiativ flera gånger per dag.
De utmaningar som betesdriften innebär gör att många mjölkproducenter med automatisk mjölkning väljer deltidsbete med full utfodring inomhus även under betesperioden. Det innebär att korna får allt foder de behöver inne, men de får sedan motion och utevistelse i en liten gräsbevuxen hage några timmar per dag. Detta kallas för rastbete på deltid.
Produktionsbete på deltid bygger istället på att korna erbjuds nytt bete av hög kvalitet dagligen under de timmar de får vara ute. Ofta rör det sig om lite mer än de 6 timmer som lagen föreskriver och man har dem på bete ca 8-12 timmar per dag. Resten av dygnet får de vara inne med tillgång till konserverat foder, i de flesta fall ensilage. Tanken är att man skall utnyttja betet som ett billigt foder under en del av dygnet när korna ändå måste få tillgång till bete enligt den Svenska djurskydsslagen. Utfodringen inne utgör sedan ett komplement för att korna skall få i sig tillräcklig näring även under perioder med dåliga betesförhållanden. Tanken vara att tillgången till två foder (både bete och ensilage) skulle stimulera korna till en högre total konsumtion under dygnet. Med denna modell får korna bete halva dygnet och får foder inne resten av tiden. Hur mycket de får inne kan man anpassa till betets kvalitet och kvantitet. Genom att ha djuren inomhus under en del av dygnet kan man samtidigt uppnå jämnare mjölkningsintervall då det har visat sig att korna går mer regelbundet till mjölkning när de är i stallet jämfört med när de är på bete.
Frågan som ställs i dessa försök är: Kan produktionsbete på deltid ge mindre foderförbrukning och högre avkastning är rastbete? Försöken syftade alltså till jämföra produktionsbete med rastbete. Hypoteserna var att produktionsbete skulle leda till: 1) en lägre förbrukning av ensilage i stallet och 2) en högre mjölkavkastning jämfört med rastbete.

Metoder och resultat
I projektet ingick en fältstudie på 10 gårdar och två försök på en försöksgård som tillhör Sveriges Lantbruksuniversitet. I fältstudien följde man betesdriften, kotrafiken och kartlade problem och lösningar på gårdar där deltidsbete tillämpades. Där fann man att gårdarna hade många olika lösningar för hur man fick betesdriften att fungera på ett bra sätt. Flexibilitet och anpassningsförmånga tycktes vara viktiga faktorer och ofta anpassades betesdrift och rutiner både under rådande säsong och mellan säsonger.
Deltidsbete med tillgång till bete dagtid under 10-12 timmar studerades i två kontrollerade försök på en försöksgård med automatiska mjölkningssystem. I försöken jämfördes produktionsbete med rastbete. Korna med produktionsbete fick dagligen nytt bete i riklig tillgång medan tillgången till ensilage begränsades i tid per dygn (försök 1) eller tid och mängd (försök 2). Korna med rastbete fick vistas på samma bete varje dag och fick fri tillgång till ensilage på stall under hela, eller större delen, av dygnet.
I försök 1 fick korna med produktionsbete inget ensilage på förmiddagen men fri tillgång under eftermiddag och natt. I detta försök erhölls högre mjölkavkastning (+1,6 kg ECM) i gruppen med produktionsbete jämfört med gruppen på rastbete. Denna avkastningsökning var dock förhållandevis kostsam då korna på produktionsbete åt ca 10 kg torrsubstans (ts) ensilage trots att de fick nytt bete dagligen medan rastbeteskorna åt ca 12 kg ts. ensilage. I försök 2 begränsades därför ensilagegivan till djuren på produktionsbete till 6 kg ts. ensilage som gavs nattetid. Korna på produktionsbete med begränsad ensilagegiva gav i försök 2 lika god avkastning som korna med fri tillgång på ensilage och rastbete, trots att förhållandena på produktionsbetet ej var optimala.

Slutsats med nytta för och råd till näringen
Det första försöket där korna på produktionsbete fick fri tillgång till ensilage gav en högre avkastning för korna i gruppen med produktionsbete. Det var dock en dyr avkastningsökning eftersom korna åt nästan lika mycket ensilage inne som korna på rastbete. Samtidigt erbjöds de produktionsbete med nytt bete dagligen och detta kräver både mer arbete och mer areal jämfört med rastbete.
I det andra försöket var avkastningen lika i de båda grupperna men korna i gruppen på produktionsbete fick bara 6 kg ts. ensilage medan rastbeteskorna åt ca 12 kg ts. Korna på produktionsbete åt därmed mindre konserverat foder inne jämfört med korna som gick på rastbete.
De båda försöken visar att man kan uppnå högre avkastning, eller ett lägre intag av ensilage, med produktionsbete jämfört med rastbete i ett system med deltidsbete under dagtid, men att det kan vara svårt att uppnå båda fördelarna samtidigt.
Djuren i försöket har gått på bete dagtid. Hur systemet med deltidsbete och jämförelsen mellan produktionsbete och rastbete utfaller när man har bete några timmar morgon + kväll eller bete på natten kommer att undersökas i kommande försök i ett annat projekt.