Diken – den bortglömda länken mellan fält och vattendrag

Sammanfattning av slutrapport
Diken fungerar som en länk mellan åkermark och vattenrecepienter, men trots det finns begränsad kunskap om hur diken kan minska förluster av näringsämnen. Målet med detta projekt var därför att undersöka variationen i växttillgänglig och lättlöslig fosfor (P) i dikessediment i jordbruksmark och att jämföra dessa med motsvarande värden i omkringliggande jordar, samt att undersöka sambandet mellan erhållna resultat med långsiktig miljöövervakningsdata. Det viktigaste resultatet från studien är det starka sambandet mellan medianvärdena för växttillgänglig och löst P i dikessedimenten med den uppmätta långtidsmedianen för TP i vattendragen. Detta samband kan ha betydelse för både miljöövervakning och åtgärder för P-reduktion, och kan vara en lätt, kostnadseffektiv och snabb metod för att identifiera de avrinningsområden som kan väntas bidra mest till P förluster.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Diken – den bortglömda länken mellan fält och vattendrag

Syfte med studien
Målet med studien är att undersöka diken i jordbrukslandskapet och om sedimenten i dessa kan användas för att beräkna hur stora fosforförluster ett avrinningsområde kan tänkas ge upphov till.

Resultat
Studien visar på ett tydligt samband mellan växttillgänglig fosfor i dikessedimenten och långtidsmedelsvärden för den totala fosforhalten i det vatten som lämnar avrinningsområdet. Denna kunskap kan komma till användning vid upplägg av miljöövervakningsprogram och för införandet av effektiva åtgärder för att minska fosforbelastningen nedströms.

Metod
Bakgrunden till projektet är vetskapen om att det finns närmare 90 000 mil diken i Sverige, samt att diken kan transportera näringsämnen, t ex fosfor. Trots att en stor del av den fosfor som når Östersjön har sitt ursprung i jordbrukslandskapet, och att avrinningen från denna typ av landskap till stor del sker i diken, råder det stor brist på kunskap både om de processer som styr fosfortransporten i dessa diken och hur diken skulle kunna användas för att minska mängden fosfor som lämnar ett område. Detta projekt har därför haft som mål att undersöka dikessedimentens innehåll av olika former av fosfor, samt att jämföra dessa med motsvarande fosforformer på de intilliggande fälten. Dessutom undersöktes sambandet mellan fosfor i dikessediment med tidigare insamlad långsiktig miljöövervakningsdata för vattenkvalitet.
Detta gjordes genom att samla in sedimentprover från diken i sammanlagt 13 avrinningsområden, utvalda dels för att ge en god bild av de vanligare typerna av jordbruksområden i Sverige, och dels för att ge en god spridning vad gäller olika jordarter. Områdena ingår dessutom i miljöövervakningsprogram med långa mätserier av vattenkvalitet. Dessa kunde användas för att jämföra och sätta in resultaten från vårt projekt i ett större sammanhang.

Slutsats och råd till näringen eller behov av vidare studier
Sammantaget visar resultaten på viktig kunskap kring dikenas betydelse för näringsämnestransporter. Analyser av dikessediment inom denna studie visar bland annat att:

1. fosforhalter i dikessediment når upp till de värden som vanligtvis mäts i prover från intilliggande åkermark
2. fosforhalter i dikessediment är mycket varierande både mellan olika små områden, men även inom ett och samma område
3. Flödesstyrd provtagning kan vara en bra metodik för att fånga variationer i näringsämneshalter efter olika typer av tillsatsförsök

Det viktigaste resultatet från studien är dock det tydliga sambandet mellan växttillgänglig fosfor i dikessedimenten och långtidsmedelsvärden för den totala fosforhalten i det vatten som lämnar avrinningsområdet. Som nämnts ovan kan detta ha betydelse för både miljöövervakning och åtgärder för fosforreduktion, förutsatt att det kan påvisas under ytterligare studier. Om analys av växttillgänglig fosfor i dikessediment skulle kunna användas som en indikator för långtidsfosforkoncentrationen i vattnet i ett avrinningsområde skulle detta kunna utvecklas till en lätt, kostnadseffektiv och snabb metod för att identifiera de avrinningsområden som kan väntas bidra mest till fosforförluster. Analys av dikessediment skulle även kunna användas för att förutse medelfosforkoncentrationer i ett vattendrag och därmed fylla en funktion när nya miljöövervakningsprogram skall utformas.