Effekter av samspel mellan förfrukt och bearbetningssystem på patogena svampar i höstvete

Syftet var att bestämma hur förfruktseffekter beror av om växtrester plöjs ner eller bearbetas in ytligt och att utreda stråbas- och bladfläcksvamparnas betydelse för förfruktseffektens storlek. Vi genomförde tio försök där vi jämförde höstvete, vårkorn, havre, vårraps, lin och ärt som förfrukter till höstvete. Höstvetet såddes med och utan fungicidbehandling, dels efter plöjning, dels efter grund bearbetning. Höstvetet avkastade i genomsnitt ca 800 kg/ha mer efter ärt än efter höstvete. Effekterna på höstvetets tillväxt och avkastning uppstod tidigt och påverkade framförallt antalet plantor och ax per ytenhet. Det är viktigt att följa upp stor axtäthet efter bra förfrukt med många kärnor per ax genom att säkerställa att det finns tillräckligt med tillgängligt kväve under senare delen av stråskjutningen. Svamptrycket skiljer beroende på förfrukt, vilket kan leda till olika bekämpningsbehov, även om effekten av fungicidbehandling var ungefär lika i all led i våra försök.

Anpassa höstveteodlingen efter förfrukt
En stor del av förfruktseffekten på höstvete uppstår under höst, vinter och tidig vår. I många fall växer höstvetet bra i slutet av säsongen även efter en dålig förfrukt. Vi ville ta reda på hur förfrukten påverkar höstvetes tillväxt och utveckling och koppla detta till tillgången på kväve i markprofilen och förekomsten av olika sjukdomar för att med denna kunskap bättre förstå hur grödans skötsel ska anpassas efter förfrukt. Vi genomförde tio försök där vi jämförde höstvete, vårkorn, havre, vårraps, lin och ärt som förfrukter till höstvete. Höstvetet såddes dels efter nedplöjning av förfrukterna och harvning, dels efter grund bearbetning och sådd. För att få en uppfattning om effekten av svampsjukdomar genomfördes alla led med och utan svampbekämpning.

Höstvete sämsta förfrukten till höstvete
Höstvetet avkastade i genomsnitt ca 800 kg/ha mer kärna med ärt som förfrukt än med höstvete. Lin och vårraps var nästan lika bra som ärt. Korn och havre var något bättre än höstvete. Avkastningen var i genomsnitt ca 250 kg/ha större i de plöjda leden än i leden med endast ytlig bearbetning. Skillnaden var något större med stråsäd som förfrukt än med övriga förfrukter. Svampbekämpningen resulterade i ca 400 kg/ha mer höstvetekärna i stort sett oberoende av bearbetningssystem, trots att det fanns tecken på att svampsjukdomar var vanligare i leden med reducerad jordbearbetning och med stråsäd som förfrukt. Det fanns mer rotdödare i led med höstvete som förfrukt än med havre, vårraps eller ärt och Latitudbetningen i de svampbehandlade leden minskade angreppen något. Anmärkningsvärt är symptomen efter angrepp av bladfläcksvampen DTR var betydligt mer utbredda i obehandlat höstvete sått efter ytlig jordbearbetning och med höstvete som förfrukt än efter någon annan behandlingskombination.

Färre ax med stråsäd som förfrukt till höstvete
Den stora skillnaden mellan höstvete odlad med olika förfrukter syntes som väntat tidigt på säsongen. Fler höstveteplantor överlevde vintern när förfrukten var något annat än stråsäd, plantorna bestockade sig bättre och fler skott överlevde och bildade ax. Detta kan både bero på att skadegörare påverkade höstvetet mindre då förfrukten inte var stråsäd och på att tillgången på lättlösligt kväve i marken på hösten och tidigt på våren var större efter bra förfrukter. Mer oväntat var att antalet kärnor per ax var mindre efter de bra förfrukterna. Troligtvis beror detta på att konkurrensen i beståndet var större i dessa led. Vi hade valt att gödsla med en ganska restriktiv kvävegiva och troligtvis tog kvävet därför slut tidigare i led med bra förfrukter, under den period i utveckling hos höstvetet då antalet kärnor per ax bestäms. Med en större kvävegiva är det tänkbart att den goda förfruktens potential hade utnyttjats bättre.
Slutsatser
• Raps, lin och ärt är bättre förfrukter än stråsäd till höstvete
• Förfrukseffekter och jordbearbetningseffekter på höstvetets tillväxt och avkastning uppstår tidigt och påverkar framförallt antalet plantor och ax per ytenhet
• Det är viktigt att följa upp stor axtäthet efter bra förfrukt med många kärnor per ax eftersom mer kväve går åt vid produktion av många skott, vilket kan innebära ett ökat gödslingsbehov under senare delen av stråskjutningen
• Fungicidbehandlingar kan behöva anpassas till förfrukt