En ny innovativt hållbar IPM-strategi för effektiv kontroll av bladlus i fruktodlingar

Neonikotinoida insekticiders användning i jordbruket diskuteras på europeisk nivå på grund av deras toxiska bieffekt på nyttodjur. Alternativ behöver utvecklas för att ge effektiv och hållbar kontroll av ekonomiska viktiga skadedjur som bladlöss. I detta projekt kommer ett IPM-verktyg utvecklas för att förbättra biologisk bekämpning av bladlöss i svenska fruktodlingar. Vi kommer identifiera ämnen som utsöndras av äpple- och körsbärsträd vid en bladlus attack och inkorporerar dessa i en biologiskt nedbrytbar pasta i syfte att locka nyttodjur (predator-Locka). Vi kommer också att formulera en annan nedbrytbar pasta som innehåller socker och proteiner för att distrahera myror från bladlössen i träden (myr-Stop). De två optimerade nedbrytbara formuleringarna appliceras samtidigt (Stop & Locka) på träd med målet att maximera biologisk bekämpning av bladlöss. Kunskapen som erhållits genom denna studie kommer att bilda en bas för att öka effekten av biologisk bekämpning i ytterligare grödor.

The use in horticulture of neonicotinoid insecticides is under debate at the European level due to their toxic side effects on natural enemies and pollinators. Alternatives need to be developed to provide efficient and sustainable control of economic important pest such as aphids. In this project we will set-up an IPM tool to enhance the biological control of aphids in fruit crops in Sweden. We will identify herbivory induced plant volatiles released upon aphid attack by apple and cherry and incorporate them in a biodegradable paste to pull beneficials to fruit trees (Predator-Pull). We will also formulate sugars and proteins within another biodegradable paste to divert ants from attending aphids on trees (Ant-Stop). The two optimized biodegradable pastes will be applied simultaneously (Stop&Pull) on trees with the aim to maximize aphid biocontrol. The knowledge acquired through this study will form a base to increase the efficacy of biological control in a number of additional crops.

I en ekosystemansats försökte vi att öka biokontroll av bladlöss genom en hållbar förvaltning av ekosystemets olika aktörer. Myror skyddar bladlöss mot naturliga fiender i utbyte mot honungsdagg. I en fältförsök i äpple, en noggrant sammansatt alternativ socker ’belöning’ (Ant-Stop) avledade starkt myror från att sköta rosenbladluskolonier, och därmed öppnade nischen för naturliga fiender. Detta åtföljdes av en kraftigt minskad tillväxttakt och en tidig kollaps av rosenbladluskolonier. Lockbeter av dofter identifierats från bladlösskolonier gav en synergieffekt (Predator-Pull), och ökade den biologiska kontrollen. I körsbär fanns det en klar effekt på den svarta körsbärsbladlusen, men inte tillräckligt stark. Forskningen har tagit ett viktigt steg mot en ny och helt hållbar metod för att bekämpa rosenbladlusen, den viktigaste skadegöraren på äpplen i Europa, och motiverar vidare forskning om hur innovationerna kan översättas till andra odlingssystem som lider av bladlusskador.

Med reglering av neonikotenoider är odlarna i akut behov av alternativ för att bekämpa bladlöss i sina odlingssystem. I äppelodlingar är den rosiga äppelbladlusen en allvarlig skadegörare, som påverkar produktionen direkt (mindre missbildade äpplen) och långvarigt genom missbildning av nya skott. Vi strävade att öka biokontrollen av bladlöss genom en ekosystemansats med fokus på en hållbar förvaltning av ekosystemets olika delar, inklusive myror och naturliga fiender. Eftersom myror skyddar bladlöss mot naturliga fiender i utbyte mot den honungsdagg som bladlöss producerar, testade vi om vi det går att tillhandahålla en alternativ belöning (Ant-Stop) för att avleda myror från att sköta om bladlössen och därmed öppna nischen för naturliga fiender. För detta ändamål analyserade vi innehållet i bladlössens honungsdagg och testade myrornas preferens för lockbeten som innehåller socker, aminosyror och protein i olika formuleringar. I fältförsök i äpple med hjälp av den mest attraktiva artificiella honungsdaggen kunde myrornas skötsel av rosen- och grön äpplebladlöss kraftigt reduceras, förutsatt att ingreppet inleddes i tid. Detta åtföljdes av en kraftigt minskad tillväxttakt och en tidig kollaps av rosenbladluskolonier. Samtidigt noterades även signifikant mer naturliga fiender i dessa kolonierna. Förutom att avleda myror med hjälp av Ant-Stop testades flyktiga ämnen som identifierats från bladlöss för att attrahera guldögonsländor i laboratoriemiljöer. Dessa användes som lockbeten i äppelträd (Predator-Pull) för att locka till sig naturliga fiender och därmed öka den biologiska kontrollen. Dessa lockbeten ökade närvaron av guldögonsländor och blomflugor i bladluskolonier och kan förstärka effekten av Ant-Stop när det gäller att bekämpa rosenbladlusen. I körsbär fanns det en klar effekt på den svarta körsbärsbladlusen, men inte tillräckligt stark. Forskningen inom ramen för detta SLF-bidrag har tagit ett mycket viktigt steg mot en ny och helt hållbar metod för att bekämpa rosenbladlusen. Eftersom rosenbladlusen anses vara den viktigaste skadegöraren på äpplen i Europa får marknadspotentialen för Ant-Stop och Predator-Pull anses vara mycket god. Det krävs ytterligare arbete för att utforma både en lämplig dispenser för Ant-Stop och Predator-Pull men även för att registrera bekämpningsmetoden i ett komplext regelverk. Den här studien motiverar också vidare forskning om hur innovationerna kan översättas till andra odlingssystem som lider av bladlusskador.