En ny metod för att studera rotutveckling hos olika potatissorter och därmed öka förståelsen för olika sorters upptag av växtnäring och vatten.

Sammanfattning av slutrapport
Syftet med detta projekt var att undersöka sambanden mellan avkastning, växtnäringsupptag och rotutveckling hos några potatissorter. Målsättningen var att undersöka om det går att utvärdera rotutveckling i växthus och om resultaten är relevanta för fältförhållanden. Rotutveckling undersöktes i växthus med två olika metoder och för att kontrollera att resultaten i växthus överensstämde med förhållandena i fält så undersöktes också rotutvecklingen i fältförsök. Resultaten från undersökningarna visade på skillnad i rotutveckling mellan olika sorter både med växthusmetoder och fältprovtagning och resultaten överensstämde för flera sorter, dock inte alla. Rotutveckling och koncentration av kväve och fosfor visade positiv korrelation och det fanns en negativ korrelation mellan rotutveckling och knölskörd vid det första provtagningstillfället i fält.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Rotutvecklingen har stor betydelse för växters upptag av växtnäring och vatten. Potatis är en gröda vars rotutveckling lätt störs av dålig markstruktur och därmed kan förutsättningarna att komma åt den växtnäring som finns i markprofilen begränsas. Det är också känt att olika potatissorter har olika växtnäringsbehov, särskilt skillnader i kvävebehov är dokumenterad.

I detta projekt har vi undersökt rotutvecklingen hos olika potatissorter för att se hur den samspelar med avkastning och växtnäringsupptagning. Undersökningarna har gjorts dels i växthus och dels i fältförsök. I växthus planterades knölar i krukor och rotutvecklingen bedömdes genom att man försiktigt tog ut rotklumpen ur krukorna för att titta på rotutvecklingen. Bästa tidpunkten för att studera rötterna var 7-10 dagar efter plantering. Parallellt med denna undersökning studerades rotutvecklingen genom att man tvättade rötterna rena och torkade dem för att registrera en rotvikt. De två metoderna visade ganska god överenstämmelse, men det fanns sorter som hade riklig rottillväxt men ganska tunna rötter och då blev rotvikten låg.

För att kontrollera att de resultat som vi fått i växthus överensstämde med hur potatissorterna reagerade i fält togs rotprover av några sorter i fältförsök. Provtagningarna gjordes i nivån 0-30 cm med cylindermetoden i 10 cm intervall
Resultaten från fältförsöken visade på tydliga skillnader i mängden rötter på de olika nivåerna i markprofilen. Det var också tydlig skillnad mellan de två försöksplatserna/försöksåren. I det mer nederbördsrika försöket i västra Skåne var rotutvecklingen kraftigast i det översta skiktet, medan rotutvecklingen var kraftigast i skiktet 10-20 mm i försöket i de torrare områdena i östra Skåne.

Rotanalyserna visar också påtydliga skillnader i rotutveckling hos de olika potatissorterna. Sorten Leoni hade större rotlängd per kubikcentimeter jämfört med sorten Solist vid en tidig provtagning men denna skillnad var utjämnad vid en senare provtagningen. Sorten Arrow visade svagare rotutveckling än övriga sorter. Minerva utmärkte genom att ha mer rötter på de djupare nivåerna. Mängden rötter mellan kuporna var väsentligt lägre i genomsnitt 30 % jämfört med mängden rötter i kupan.

Upptaget av kväve och fosfor visade på tydliga skillnader mellan potatissorterna. Det fanns större skillnad mellan sorternai mängden kväve i blasten än i knölarna. Kväveinnehållet i knölarna var i genomsnitt 1,54 % av TS medan innehållet i blasten varierade mellan 3-4 % av TS. För fosfor fanns skillnader i både blast och knölar.
När man jämför de olika resultaten kan man se att det finns ganska god överensstämmelse när rotutveckling studerades i de två växthusmetoderna. För sorterna Leoni, Arrow, Minerva och Solist var överenstämmelsen mellan växthus och fältundersökningarna bra.