Etablering av höstoljeväxter i växande höstvetegröda

Tidsfönstret är kort för att säkerställa en väl etablerad höstoljeväxtgröda efter stråsäd i Sverige. Det är därför intressant att försöka etablera höstoljeväxter i den växande grödan. Syftet med studien var att utvärdera möjligheten att använda GPS-styrd Cameleonmaskin för att precisionsetablera höstoljeväxter i växande höstvete. Målet var att därigenom säkerställa en god höstrapsetablering som samtidigt minskar behovet av jordbearbetning och kemisk bekämpning. I projektet utfördes två fältförsök där raps såddes in i växande höstvete vid tre olika tidpunkter. Metoden jämfördes sedan med konventionell etableringsteknik. Resultaten visade på relativt stora skördeförluster i höstvetet på grund av nedkörning av gröda. Mellantidig insådd av raps visade sig ge störst skörd. Resultaten visar på att metoden har en potential. De största utmaningarna med metoden är hög snigelförekomst och nedkörning av vete.

Oljeväxter är en värdefull avbrottsgröda i växtföljden. T.ex. så kan höstvete avkasta 20-25 % mer då förfrukten är oljeväxter jämfört med vete eller korn. Vidare så har oljeväxter en betydligt bättre förmåga att ta upp kväve under höst och vinter än vad spannmål har.
Etableringen kan vara ett problem i höstoljeväxtodling. Oljeväxtfröna är små och ställer stora krav. Då raps etableras vid litet djup i markprofilen finns risk för att utsädet hamnar i allt för torr jord, därigenom blir grödan svag och får svårt att överleva vintern. En bra traditionell etablering kräver en relativt fin såbädd med lagom fukt, vilket ofta är svårt att uppnå vid tidpunkten för höstrapsetableringen och då speciellt i Mellansverige där tidsfönstret för sådd är litet. Detta gör att det i praktiken är svårt att etablera höstoljeväxter efter stråsäd.
Ett intressant sätt är då att försöka etablera höstoljeväxter i den växande grödan eller strax efter skörd. Detta har tidigare provats med varierande resultat, exempelvis genom bredspridning med handelsgödselspridare eller trösksådd.
För några år sedan introducerades en ny typ av redskapsbärare (System Cameleon) i Sverige, som är en kombinerad såmaskin, gödselmyllare och mekanisk ogräshackare. Maskinen är ursprungligen avsedd för ekologisk odling och fröna etableras med ett större radavstånd (25 cm) än vid konventionell sådd. Detta för att möjliggöra mekanisk ogräshackning. Maskinen är normalt utrustad med ett bildanalyssystem (kamera) som kan identifiera raderna och förskjuta maskinen i sidled vilket möjliggör att hackningen kan utföras nära raden i hög hastighet.
En annan teknik att styra redskap efter är Global Satellite Navigation System (GNSS). Trimble har utvecklat ett system, som kallas True-tracker, där man utnyttjar två GNSS-antenner, en på traktorn och en på redskapet, med RTK-noggrannhet (<2 cm) och en kolv som kan skjuta redskapet i sidled. Fördelen med att använda två GNNS-antenner är att maskin och traktor följer en förutbestämd linje med mycket hög precision. Vid sådd lagras information om radernas position, som sedan utnyttjas för att styra maskinen vid radhackning. JTI har i ett pilotprojekt inom Precisionsodling Sverige (POS) visat att teknikerna är jämförbara med varandra.
Syftet med studien är att utvärdera möjligheten att använda True-tracker styrd Cameleonmaskin för att precisionsetablera höstoljeväxter i växande höstvete med utökat radavstånd. Målet är att därigenom säkerställa en god höstrapsetablering som samtidigt minskar behovet av jordbearbetning.
För att kunna så höstoljeväxter mittemellan raderna av höstvete så krävs geografisk information om radernas placering. I detta projekt har en System Cameleon maskin byggts om och anpassats för att styras med hjälp av Trimble True-tracker.
Två fältförsök utfördes där insåningsmetoden i växande höstvete jämfördes med konventionell såteknik, dvs plöjning med efterföljande harvning och sådd med Väderstad Rapid. Insåningsmetoden utfördes vid tre såtidpunkter: tidig, medel och sen.
Försöken utvärderades främst med avseende på skörd men även vissa kvalitetsparametrar studerades. Tyvärr var inget av åren optimalt för raps. 2011 var mycket blöt med nederbördsmängder långt över normalt medan det 2012 var en besvärlig vår med torrt och växlande kallt och varmt väder. Regnet 2011 ledde till snigel och etableringsproblem medan våren 2012 ledde till utvintringsskador. Resultaten från försöken får därför tolkas med försiktighet. Höstrapsen som såddes in medeltidigt (6 augusti) i höstvetet var det led som avkastade mest.
Resultaten visar ändå att det verkar finnas en potential med systemet. Insåningsmetoden i vete visade på skördeminskningar på vetet mellan 1674 och 2070 kg per hektar jämfört med den konventionella såmetoden. Om man antar ett vetepris på 1,40 kr per kg så innebär detta en förlust mellan 2343 och 2898 kr per hektar. Detta är givetvis mycket, men samtidtidigt så sparas ett flertal körningar in jämfört med konventionell sådd. En konventionell sådd kan enligt Maskinkalkylgruppens beräkningar kosta uppemot 2000 kr per hektar. Skördeförlusterna i vete bör kunna minskas genom att modifiera såtekniken. Ett sätt skulle kunna vara att så höstvete på 50 cm radavstånd. Detta ger givetvis ett skördetapp jämfört med att så på 25 cm men kan kanske ändå vara ekonomiskt försvarbart om mindre vete körs ned. Ett annat sätt kan vara att montera stråskiljare på såbillarna så att vetet inte hakar upp sig.
Den största utmaningen verkar vara snigelangrepp. Sniglarna trivs i den obearbetade marken där det även finns bra markfukt och detta är ett problem vid etableringen. Flera körningar med snigelmedel verkar behövas för att lyckas etablera rapsen.