Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer
Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer
Status: | Avslutat |
Projektnummer: | V1146018 |
Kategori: | Research program | Entrepreneurship |
Ansökningsår: | 2011 |
Datum för slutrapport: | 2 december 2015 |
Huvudsökande: | Margareta Littorin |
Organisation: | Lunds Universitet |
E-postadress: | margareta.littorin@med.lu.se |
Telefon: | 046-173101 |
Analysmetoder för rester av imazalil och pyrimetanil i urin utvecklades. Hos 28 anställda i gurkodlingar återfanns imazalil-halter såväl bland de som utförde sprutarbete som bland de som arbetade med kulturerna. Båda ökade sina resthalter i urinen 10-20 gånger och mera under säsong, kulturarbetet gav dock lägre halter. Genom besök och intervjuer riskklassades arbetsmiljöförhållandena. Hudexponeringen verkade spela största rollen för halterna.
Besprutning med pyrimetanil hos 20 odlare av främst äpplen visade på stora skillnader i urinens resthalter. Under säsongen ökade halterna flerfaldigt. Riskbilden var komplex; exponering både via andningsvägar och hud tycktes ha betydelse.
Resultaten återkopplades till odlarna och råd om arbetssätt och skyddsutrustning gavs.
Både hos gurk- och äppleodlarna fanns en förbättringspotential v g det personliga skyddet. Hälsoeffekter av respektive exponering observerades inte. Exponeringen bedömes inte överstiga EU:s yrkesgränsvärden.
Både sprutförare och de som arbetar med kemikaliebehandlat material får i sig kemikalier. För att få behandla plantor med kemiska växtskyddsmedel krävs utbildning. De som hanterar kemikaliebehandlade produkter och vistas i kontaminerade miljöer har dock inga motsvarande krav är oftast oskyddade och riskerar därför att exponeras för kemiska västskyddsmedel
Undersökningar
Inom projektet undersöktes 28 personer som arbetade med imazalil (Fungazil) inom gurkodling i växthus och 20 personer som hanterade pyrimetanil (Scala), varav 18 odlade äpple, en prydnadsväxter och en jordgubbar. Studierna omfattade kort läkarintervju om arbetsförhållanden och sjukhistoria samt blod- och urinprov. För äppelodlarna undersöktes endast sprutförarna men i gurkodlingarna undersöktes såväl sprutförare som de som utför kulturarbete i en kontaminerad miljö. Alla lämnade urinprov vid flera tillfällen före och efter genomförd sprutning eller arbete med gurkkulturen. Urinen analyserades på rester av aktuell kemikalie. Företagen besöktes flera gånger och när det var möjligt observerades spruttillfällena. Riskbedömningar av hantering och skyddsutrusning gjordes.
Upptagningsvägar
För att studera de två preparatens nedbrytningstid i människa utfördes försök på 2 försökspersoner med upptag via mun eller hud för de aktiva substanserna pyrimetanil och imazalil. Dessa visade att de två preparaten skiljer sig åt så till vida att pyrimetanil, där 20 % återfanns i urinen efter hudexponering, betydligt lättare tas upp via huden än vad imazalil gör, där endast ett fåtal % återfanns i urinen. Resten av kemikalierna tar andra vägar. Hur andra bekämpningsmedel tas upp kan man inte dra några slutsatser om utan måste studeras för var substans, då egenskaperna hos olika substanser skiljer sig åt.
Upptag av kemiska växtskyddsmedel sker
Analyserna av urinproverna efter utförd sprutning eller kulturarbete visade att nästan alla exponerades för kemikalier. Flera odlare steg 10-20 ggr och enstaka steg betydligt mer efter sprutning eller kulturarbete jämfört med de oexponerade proven. De som enbart jobbar med kulturarbete i gurkodlingar steg i princip lika mycket som sprutförarna ca 10 ggr men halten i urin var lägre. Halterna som återfanns i urinen varierade kraftigt mellan olika individer. Sprutmetod spelar roll och en del av förklaringen kan vara att vissa odlare befann sig mitt i sin sprutsäsong och hade därför sprutat vid mer än ett tillfälle i nära anslutning till då urinprovet lämnades. Deras halter var därför en summa av flera exponeringstillfällen.
Skyddsutrustningen behöver ses över
Många odlare som utför bekämpningen skyddar sig med hjälp av skyddsutrustning. Det fanns dock en nonchalant inställning och stora brister i hanteringsrutinerna. Odlarna utsätter sig i flera fall för kraftig kemikalieexponering vilket ger upphov till risker. Då skyddsutrustning används var det vanligt att den inte byttes ut eller sköttes tillräckligt väl och i vissa fall var den dessutom av fel material så att den inte stod emot kemikalier.
Inte alltid lätt att se koppling mellan exponering och upptag
Det är många faktorer som påverkar kemikalieupptaget. Det har inom projektet inte varit möjligt att följa alla odlare i detalj och det finns därför en osäkerhet i riskbedömningen som i vissa fall bygger på odlarnas minnesbild av spruttillfället. Odlarnas sprutmetod, skyddsutrustning och hantering riskbedömdes både för de som sprutade i gurk- och äppelodlingarna och de som arbetade med gurkkulturer klassades med en riskfaktor. Då dessa riskfaktorer jämfördes mot de uppmätta halterna fanns en signifikant korrelation mellan hudexponering och halt av imazalil i urinen medan kopplingen mellan riskfaktorer och pyrimetanil var mera komplex.
Åtgärder behövs
Vilka nivåer som är skadliga och ger hälsopåverkande effekter är okänt men vår utgångspunkt är att det aldrig är bra att få i sig kemikalier. Det är viktigt att man som odlare är noggrann med att använda både andningsskydd och skydd mot hudexponering.