Fästingar och fästingburna infektioner hos årslamm i olika klimatzoner

Betesgående får går ofta på naturbeten, där fästingar och fästingburna infektioner är vanliga, framförallt bakterien Anaplasma phagocytophilum som orsakar sjukdomen betesfeber hos lamm i första hand. Tilltagande problem med detta smittämne beror inte på resistens hos fästingar mot de läkemedel som används i rekommenderad fästingprofylax. Tvärtom visar studien att utebliven fästingprofylax ofta leder till allvarliga sjukdomsfall hos lamm vilket resulterar i svår hälta, feber och ibland dödsfall. Smittbärande fästingar är oregelbundet spridda i olika klimatzoner inom fästingens utbredningsområde i landet. Stora årsvariationer gällande förekomst av fästingar, andelen infekterade fästingar och sjukdomsfall hos lamm gör det svårt att se klara samband mellan dessa faktorer. I studien upptäcktes en ny genotyp av smittämnet, möjligen unik för vår geografiska region och kanske särskilt skadlig för får.

Syfte med studien
Betesgående får går ofta på naturbeten, där fästingar och fästingburna infektioner är vanliga, framförallt bakterien Anaplasma phagocytophilum som orsakar sjukdomen betesfeber hos lamm i första hand. Projektet avsåg därför ursprungligen att studera förekomsten av fästingar, fästingburna smittor och förekomsten av betesfeber hos lamm i olika klimatzoner i syfte att jämföra samt karaktärisera smittspridning för varje zon. Vidare ville vi identifiera vilka förutsättningar som är avgörande för smittspridningen. Detta i syfte att få en kunskapsbaserad grund till relevant rådgivning och strategisk fästingprofylax anpassad till rådande förhållanden. Efter en revision av projektplanen beviljades medel ”för att besvara de frågor som är angelägna för lammproduktionen. Förutsättningen är att fokus ska ligga på fåren och koncentreras till de områden i landet där problemen är störst”, varvid en modifierad projektplan godkändes. I och med de särskilda villkoren ställda på projektet där problem hos får med Anaplasmainfektioner var styrande istället för, som ursprungligen tänkt, smittspridning inom olika klimatzoner.
Resultat
Anmärkningsvärt var att alla fästingfynd bestod av endast en art, Ixodes ricinus, den vanligast förekommande fästingen i landet. Trots att fästinginsamlingen utfördes i optimala fästingmiljöer varierade antalet fästingar påtagligt under de år projektet pågick, vilket pekar på svårigheten att med denna typ av studie täcka in så stora områden som möjligt för att få in tillräckligt med tillförlitliga data. Även årsvariationen i antalet sjukdomsfall hos lamm var stor och därmed också svårtolkad. Vi kunde därför inte finna några säkra samband i fästingförekomst eller Anaplasmainfektion i vare sig fästingar eller i dokumenterade sjukdomsfall. Denna variabilitet gällde för samtliga klimatzoner som studien kom att omfatta.
Då bakterien kan bestå av olika typer, utförde vi en genetisk karaktärisering av smittämnet vi hittade i såväl fästingar som från sjukdomsfall hos lamm där vi upptäckte flera olika så kallade genotyper, en del inte tidigare beskrivna i Sverige. En ny genotyp påträffades, möjligen unik för vår geografiska region och kanske särskilt skadlig för får.
Metod
I syfte att ringa in problemområden i landet identifierades totalt 12 besättningar i Skåne, Bohuslän, Småland, Västergötland, Östergötland, Halland och Uppland (Stockholms skärgård) som specialstuderades under projektperioden med avseende på uppkomna fall av anaplasmos hos lamm samt att frilevande fästingar på betet insamlades varannan vecka under maj till och med september. Även dessa analyserades med avseende på Anaplasmainfektion med molekylära metoder för påvisandet av bakterien. Därmed kunde vi fastställa smittämnets typ/grupptillhörighet i fynd hos lamm och fästingar för att i senare skede kunna utvärdera om vissa typer av Ap var likvärdigt förekommande i sjukdomsfall hos lamm och fästingar, deras geografiska utbredning och om någon av typerna verkar vara mer sjukdomsframkallande.
Slutsatser
Då stora årsvariationer gällande förekomst av fästingar, andelen infekterade fästingar och sjukdomsfall hos lamm gör det svårt att se klara samband mellan dessa faktorer. Det framkom entydigt att om man inte behandlade lamm med för dagen befintliga pour-on preparat enligt rekommendation, innan betessläpp, upprepad behandling var tredje vecka fram till midsommar, insjuknade djuren förutsatt att infekterade fästingar finns på betet. Då djurägare ofta känner till om beten är ”problembeten” med avseende på Anaplasmabakterien, skall man inte tveka att behandla. Om man tar nya beten i anspråk kan man mycket enkelt få reda på om det innehåller fästingar genom att dra en fästingflagga på betet och skicka fästingar som påträffas för analys. Denna analysservice beräknas finnas på Statens Veterinärmedicinska Anstalt från och med 2015.