Fosfor till mjölkkor -Effekter på våmmetabolismen

Sammanfattning av slutrapport
Rekommendationerna för fosforintaget till mjölkkor har justerats nedåt. Syftet med denna studie var att undersöka om lågt fosforintag via fodret medför en sådan sänkning av fosfathalten i våmmen att det hämmar foderutnyttjandet. Vidare ville vi undersöka om ett lågt fosforintag hämmar foderintaget. Fyrtio lakterande mjölkkor i den senare delen av laktationen utfodrades med två olika fosfornivåer under vardera 5 veckor i ett change-over försök. Den lägre fosfornivån motsvarade omkring 95% (ca 3,2 g /kg ts foder) av det rekommenderade intaget och den högre nivån omkring 110% (ca 3,7 g /kg ts foder. Denna studie visar att inte medförde några negativa effekter att begränsa fosforgivan till ca 3,2 g/kg ts till mjölkkor i den senare delen av laktationen. Varken våmmens halt av fosfat, fodrets smältbarhet, foderintag eller avkastning påverkades av den lägre fosfornivån i fodret.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka om lågt fosforintag via fodret medför en sådan sänkning av fosfathalten i våmmen att det hämmar foderutnyttjandet. Vidare ville vi undersöka om ett lågt fosforintag hämmar foderintaget hos lakterande kor.

Resultat
Fosforintaget hos korna i lågfosforgruppen var omkring 3,2 g fosfor/kg ts och när korna fick fosfortillskott var koncentration omkring 3,7 g fosfor/kg ts. Det var ingen skillnad mellan behandlingarna i intag av foder. Inte heller fodrets smältbarhet påverkades av fosfornivån i fodret. Fosfornivån i fodret påverkade inte mjölkavkastningen. Varken plasma- eller våm-koncentrationen av påverkades av fosfornivån i fodret. Träckkoncentrationen av fosfor var dock som väntat högre hos de kor som fått extra fosfortillskott via fodret.

Material och metod
Vi har studerat 40 lakterande, dräktiga mjölkkor av både SRB och Holstein ras. De var alla i den senare delen av laktationen när försöket genomfördes. Korna fick två behandlingar under två perioder om vardera fem veckor i en change-over design med 20 kor i varje grupp. Fyra av korna, två i vardera. gruppen, var försedda med våmfistel. De första 28 dagarna av varje försöksperiod utgjordes av en förperiod. Under de sista fem dagarna beräknades smältbarheten av fodrets torrsubstans. Vi inkuberade även nylonpåsar med ensilage i våmmen för att undersöka om den effektiva fibersmältbarheten påverkades av fosforhalten i fodret. Vidare genomförde vi en in vitro smältbarhetssudie där vi använde våmvätska från de våmfistulerade korna som ingick i försöket. Vi tog också våmprover för att analysera fosfathalten i våmvätskan. Vi tog vidare blodprover för analys av plasmahalten av fosfat. Kornas mjölkavkastning registrerades.

Slutsats:
Fosfor är ett livsnödvändigt mineralämne men överutfodring medför onödiga kostnader och är en miljöbelastning. Denna studie visar att inte medförde några negativa effekter att begränsa fosforgivan till ca 3,2 g/kg ts till mjölkkor i den senare delen av laktationen. Varken fodrets smältbarhet, foderintag eller avkastning påverkades av den lägre fosfornivån i fodret. Resultaten bekräftar tidigare indikationer att extra fosfortillskott ytterst sällan bör rekommenderas eftersom fosforinnehållet i de flesta grundfoderstater är tillräckligt.