Fosforutlakning i förhållande till grödans upptag vid olika spridningsteknik

Sammanfattning av slutrapport
Fosforutlakning mättes i ett försök i havre på lerjord med stigande kvävegivor i en utlakningsanläggning på lerjord i Västergötland. Syftet var att se om utlakningen påverkades av grödans fosforupptag som förmodades öka med ökad skördenivå i gödslingsförsöket. Förutom fosforutlakning mättes markens fosforstatus samt fosforupptag i grödan och fosfor bortförd med skörd. P-AL låg i klass II i matjorden och klass III i alven och fosformättnadsgraden var måttlig. Fosforupptaget och fosfor bortförd med skörd ökade med stigande kvävegödslingsnivå. Utlakningen minskade mycket riktigt med ökat fosforupptag, vilket var tydligast under växtodlingssäsongen då utlakningen i ogödslat led var signifikant högre än i övriga led. Utlakningen var dock som störst utanför odlingssäsongen och var då inte längre kopplad till havrens fosforupptag. Utlakningen kunde heller inte kopplas till fosformättnadsgraden, som ju också generellt var låg.

Populärvetenskaplig sammanfattning
En bra gröda begränsar fosforutlakningen

Syfte
För att undvika en försämrad vattenkvalitet p.g.a. hög närsaltsbelastning med svåra utbrott av algblomning i våra vatten, undersöks olika möjligheter att begränsa läckaget av kväve och fosfor från jordbruksmark. En faktor som kan vara av betydelse är att man har en livskraftig gröda som kan ta upp tillgänglig fosfor och därmed hålla nere mängden lättlösligt fosfor som kan läcka ut med dräneringsvattnet. Syftet med den här studien var att undersöka i vilken mån fosforutlakningen påverkas av hur effektivt grödans fosforupptag är vid odling av havre på en lerjord.

Resultat
Fosforupptaget fram till vippgång ökade linjärt med stigande kvävegödslingsnivå från 3 kg i ledet utan kvävegödsling till 15 kg i det högst gödslade ledet. Fosfor bortförd med skörd ökade också från 5 kg i ledet utan kvävegödsling till 15-17 kg i leden med gödsling över 100 kg kväve per ha. Utlakningen minskade mycket riktigt med ökat fosforupptag hos grödan, men bara under växtodlingssäsongen då utlakningen i ogödslat led tydligt avvek med högre utlakning än i övriga led. Utlakningen var dock som störst under vinterhalvåret och var då inte längre kopplad till havrens fosforupptag. Utlakningen kunde heller inte kopplas till fosformättnadsgraden. Detta var kanske inte så konstigt då halten lättlöslig fosfor i marken var måttlig och markens förmåga att binda fosfor god. P-AL låg i klass II i matjorden och klass III i alven och fosformättnadsgraden var måttlig.

Metod
Fosforutlakning mättes i ett kvävegödslingsförsök på lerjord med stigande kvävegivor i en utlakningsanläggning på Lanna. I försöket odlades havre första året och höstvete året därpå. Gödslingsbehandlingarna utfördes i havren och utlakningen mättes fram till september året efter. Förutom fosforutlakning mättes markens fosforstatus samt fosforupptag i grödan och fosfor bortförd med skörd, för att se om fosforbalansen det enskilda året har betydelse för fosforutlakningen.

Slutsatser med nytta för och råd till näringen
Med högre fosforupptag och därmed mer fosfor bortfört med skörd kan man få en lägre fosforutlakning. Detta visar att en välskött högavkastande gröda kan begränsa utlakningen. Effekten på den totala utlakningen är dock begränsad, så det kan krävas fler åtgärder.. Då stor del av avrinningen och därmed utlakningen sker under vinterhalvåret innan någon gröda etablerats eller då befintlig gröda inte har någon kraftig tillväxt, blir andra faktorer av stor betydelse.