Fotröta hos får - karaktärisering av svenska bakteristammar och identifiering av virulensmarkörer

Sammanfattning av slutrapport
Fotröta kan uppträda med varierande svårighetsgrad och beror till stor del på D. nodosus-stammens virulens men även på andra faktorer som t.ex. närvaro av andra bakterier. I svenska fårbesättningar uppstår ibland allvarlig sjukdomsbild av fotröta trots att isolerade D. nodosus-stammar ofta inte uppfyller de internationellt vedertagna kriterierna för virulens. För att undersöka detta karaktäriserades D. nodosus-isolat från besättningar med olika klinisk bild och dessutom undersöktes förekomst av Fusobacterium necrophorum och Treponema spp. Ett signifikant samband mellan förekomst av F. necrophorum och allvarlig klinik av fotröta kunde påvisas i studien däremot hittades inget samband mellan klinik och förekomst av Treponema. Inga unika genetiska skillnader påvisades mellan D. nodosus-isolat från besättningar med olika klinisk bild däremot påvisades genetiska skillnader mellan D. nodosus-isolat som bedömts som virulenta respektive benigna enligt gelatin-gel-test.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Bakgrund och syfte
Fotröta är en smittsam klövsjukdom som drabbar får och som orsakas av bakterien Dichelobacter nodosus (D. nodosus). Sjukdomen förekommer i de flesta lammproducerande länder och ger upphov till ett stort djurlidande och stora ekonomiska förluster. Fotröta är en komplex sjukdom som kan uppträda med varierande svårighetsgrad som till stor del beror på virulensegenskaper hos den infekterande D. nodosus-stammen men även av andra faktorer som till exempel klimat och närvaro av andra bakterier. Första fallet i Sverige uppmärksammades år 2004 och sedan dess har kunskap om sjukdomen inhämtats från andra länder som haft längre erfarenhet av sjukdomen som till exempel Australien. I svenska fårbesättningar uppstår ibland allvarlig sjukdomsbild av fotröta trots att isolerade D. nodosus-stammar ofta inte uppfyller de internationellt vedertagna kriterierna för virulens och syftet med studien var därför att undersöka vad som ger upphov till det mer virulenta sjukdomsförloppet. Målet var att försöka identifiera nya virulensmarkörer genom att karaktärisera och jämföra svenska D. nodosus-isolat från besättningar med olika klinisk bild med varandra och dessutom undersöka om andra bakterier som associeras med klövsjukdomar är vanligt förekommande i svenska fårbesättningar.

Resultat
Förekomst av D. nodosus i besättningar med helt friska klövar var ovanligt i denna studie, däremot påvisades D. nodosus i hälften av besättningarna där lindrigare förändringar som inte bedömts vara fotröta var vanligt förekommande. Andelen provtagna djur med D. nodosus i dessa kliniskt friska besättningar var dock signifikant lägre än andelen provtagna djur med D. nodosus i kliniskt sjuka besättningar. En viss koppling fanns mellan D. nodosus intA-genen som tros vara en virulensmarkör och allvarligare klinik av fotröta, men sambandet var inte statistiskt signifikant. Inget samband kunde heller påvisas mellan serogrupp av D. nodosus och klinik.

Inga unika genetiska skillnader kunde påvisas mellan D. nodosus-isolat från besättningar med olika klinisk bild i denna studie. Däremot kunde genetiska skillnader ses mellan svenska D. nodosus-isolat som bestämts som virulenta respektive benigna i gelatin-gel-test, vilket är en internationellt vedertagen metod för virulensbestämning. Treponema var vanligt förekommande i svenska fårbesättningar överlag i denna studie och ingen signifikant skillnad kunde ses i förekomst mellan besättningar med olika klinisk bild av fotröta. Däremot påvisades ett statistiskt signifikant samband mellan förekomst av Fusobacterium necrophorum och allvarlig klinik av fotröta och det är dessutom sedan tidigare känt att F. necrophorum kan producera toxiner och orsaka vävnadsdöd.

Metod
Fårbesättningar med olika klinisk bild av fotröta provtogs och analyserades för förekomst av D. nodosus, D. nodosus intA-genen, F. necrophorum och Treponema spp. med hjälp av realtids-PCR. Proverna odlades dessutom för förekomst av D. nodosus och isolerade D. nodosus-bakterier serogrupperades med hjälp av PCR och analyserades för förekomst av intA-genen med realtids-PCR. Ett urval av isolaten virulensbestämdes med hjälp av gelatin-gel-test och karaktäriserades genetiskt med hjälp av helgenomsekvensering.

Slutsats och råd till näringen eller behov av vidare studier
Förekomst av F. necrophorum skulle kunna vara en möjlig orsak till att allvarligare klinik av fotröta utvecklas i svenska fårbesättningar trots att de inte är infekterade med virulenta D. nodosus stammar. Eventuellt skulle förekomst av D. nodosus intA-genen också kunna vara en bidragande orsak men detta skulle behöva undersökas vidare då antal besättningar med denna gen var för få i detta material för att sambandet skulle vara statistiskt signifikant. Genetiskt sett visade det sig att svenska D. nodosus-isolat från besättningar med olika klinisk bild av fotröta var väldigt lika och ingen genetisk markör kunde identifieras som skulle kunna användas för att skilja dem åt. Däremot fanns det genetiska skillnader hos svenska D. nodosus-isolat som bestämts som virulenta respektive benigna i gelatin-gel-test. Med kunskap om dessa genetiska skillnader skulle man kunna utveckla ett molekylärbiologiskt test som skulle kunna användas för att snabbt och säkert identifiera de mest virulenta D. nodosus-stammarna.