Fröblandningar med blålusern - närproducerat protein i ett torrare klimat

• Fröblandningar med lusern som baljväxt gav en högre avkastning än kontrollfröblandningen med rödklöver.
• Lusern i blandning med de ’nya’ gräsen rörsvingel, rörsvingelhybrid och rajsvingel medförde inte en högre avkastning än den traditionella blandningen av lusern och hundäxing det första vallåret. Det andra vallåret gav dock blandningen med rörsvingelhybrid en större avkastning.
• Rörsvingel och rörsvingelhybrid konkurrerade inte hårdare med lusern jämfört med hundäxing det första vallåret, men deras konkurrenskraft ökade med tiden. Rajsvingel konkurrerade inledningsvis lika hårt med lusern som hundäxing.
• Varken rörsvingel och rörsvingelhybrid ledde till högre energivärden i den skördade grönmassan jämfört med hundäxing. Rajsvingel, däremot hade ett positivt inflytande på energivärdet i Vall I, men denna effekt kvarstod inte i Vall II.
• En måttlig kvävegödsling ökade gräsens konkurrensförmåga gentemot lusern och ökade avkastningen från vallen alla skördeår.

Av tradition är rödklöver den mest använda baljväxten i svensk vallodling. Arten har många positiva foderegenskaper och passar odlingsmässigt väl tillsammans med de i Sverige dominerande vallgräsen. En nackdel är dock bristande torktolerans, en egenskap som i framtiden kan tänkas spela en större roll för en säker och kvalitetsmässigt konkurrenskraftig inhemsk foderproduktion. Syftet med projektet var att undersöka hur fröblandningar med blålusern och de 'nya' gräsen rörsvingel, rörsvingelhybrider och rajsvingel hävdar sig kvantitativt och kvalitativt gentemot den nu vanligt använda fröblandningen med lusern och hundäxing. I södra Sverige anlades fältförsök med tio led: rödklöver (Nancy, 2 kg/ha) + timotej (Grindstad, 11 kg/ha) + ängssvingel (Sigmund, 4 kg/ha) + engelskt rajgräs (Birger, 3 kg/ha) (=kontroll), blålusern (Nexus, 10 kg/ha) + hundäxing (Luxor, 9 kg/ha) (=kontroll), blålusern (Nexus, 10 kg/ha) + rörsvingel (Swaj, 14 kg/ha), blålusern (Nexus, 10 kg/ha) + rörsvingelhybrid (Hykor, 15 kg/ha), blålusern (Nexus, 10 kg/ha) + rajsvingel (Felopa, 18 kg/ha). Kvävegödslingen var antingen 0 eller 130 kg per ha. Fröblandning, liksom kvävegödsling hade en signifikant effekt på torrsubstansavkastningen i alla försök. Det fanns inget samspel mellan dessa två faktorer. Kvävegödsling hade dock en signifikant effekt på råproteinhalten, men generellt inte på övriga kvalitetsvariabler. Energivärdet i lusernfröblandningarna påverkades lite av gräsart. Råproteinhalten speglade baljväxtandelen, med högre halter vid stor andel baljväxter. Halten NDF var starkt negativt korrelerad med andelen lusern i beståndet, medan halten iNDF var svagt positivt korrelerad med andelen lusern. Kvävegödsling ledde också till ökade råproteinhalter i första och andra skörd.
Slutsatser från serien är att:
• Lusern är en potentiellt mer högavkastande baljväxt än rödklöver, men kan vara svår att etablera – noggrant val av odlingsplats och skonsam anläggningsteknik är nödvändig för framgång
• Lusern kan samodlas med hundäxing och rörsvingelhybrid
• Kvävegödsling av en bra lusernvall ger ett måttligt torrsubstansutbyte, men kan användas för att vidmakthålla en viss gräsandel, vilket i sin tur håller efter ogräs
• För att lusern inte ska konkurreras ut bör kvävegivan understiga 130 kg N per ha
• Lusernvallens råproteinhalt var positivt korrelerad med andelen lusern, medan halten NDF var negativt korrelerad med andelen lusern.