Fullfoder med vallgröda till växande grisar – en möjlighet att utnyttja närproducerade foderresurser för förbättrad välfärd?

Sammanfattning av slutrapport
Syftet med detta projekt var att studera hur produktionsresultat och beteende påverkades hos växande grisar som utfodrades med gräs/klöverensilage i dieten. Vallfodret utfodrades antingen 1) separat i häckar, 2) som fullfoder där ensilaget hackats och blandats med konventionellt slaktgrisfoder eller 3) som fullfoder där ensilaget hackats, malts och pelleteras ihop med konventionellt slaktgrisfoder. Resultaten visar att vallfoder kan inkluderas som en betydande näringsresurs (20 % på energibasis) i dieter till växande grisar, men att konsumtionsförmågan är begränsande vid utfodring i hackad eller långstråig form, vilket påverkade tillväxt och produktion negativt. Vallfodrets hade dock positiva effekter på grisarnas beteende och minskade andelen tid som grisarna interagerade med andra grisar (dvs. nosade eller bet på en annan gris). Tillsammans med dess möjligheter att utgöra en lokalt producerad foderresurs, bör dessa mervärden vägas mot den något långsammare tillväxten hos grisarna.

Populärvetenskaplig sammanfattning
I ett nyligen avslutat försök på SLU har man sett att vallfoder kan inkluderas som en betydande näringsresurs (20 % på energibasis) i dieter till växande grisar, men att konsumtionsförmågan är begränsande vid utfodring i hackad eller långstråig form. Vid utfodring i pelletsform är troligen fri tilldelning under hela uppfödningsperioden en möjlighet att upprätthålla produktion på samma nivå som vid konventionell utfodring. Vallfodrets positiva effekter på grisarnas beteende tillsammans med dess möjligheter att utgöra en lokalt producerad foderresurs, bör vägas mot den något långsammare tillväxten hos grisarna. Ur etisk synpunkt och för en långsiktigt hållbar produktion är dessa mervärden starka argument som kan kompensera för eventuella produktionsbortfall.

Gräs/klöverensilage bidrar till växande grisars näringsförsörjning

Gräs/klövervall inkluderas ofta som en viktig del i växtföljden och är ett lokalt producerat fodermedel i många besättningar. Grisar i ekologiska besättningar tilldelas vallensilage som berikning, för att grisarna ska ges möjlighet att utföra viktiga artspecifika beteenden som t.ex. födosök och bökning. Vallensilage används dessutom ofta som en betydande näringsresurs till suggor, med höga inblandningsnivåer – ofta runt 50 procent på energibasis. Mer sällan ses vallensilage som en faktisk näringsresurs till växande grisar. I de fall där man studerat vallgröda som näringsresurs till växande grisar har andelen konsumerat ensilage dock endast varit några få procent av foderstaten på energibasis.

Långstråigt, hackat och pelleterat ensilage

I ett nyligen avslutat försök på SLU har vi därför undersökt hur gräs/klöverensilage kan användas som näringsresurs till växande grisar och hur inblandning av ensilage i grisarnas diet påverkar deras aktivitet och födosöksbeteende. I försöket inkluderades 20 procent (på energibasis) av ett relativt tidigt skördat (spätt) ensilage i foderstaten till växande grisar, medan den resterande delen av foderstaten bestod av kommersiellt spannmålsbaserat foder. I försöket utfodrades grisar med vallensilaget på tre sätt; hackat vallensilage som mixades med det kommersiella fodret och utfodrades som fullfoder, långstråigt ensilage som utfodrades separat i foderhäck medan det kommersiella fodret utfodrades i fodertråg samt som fullfoderpellets där ensilaget torkats, malts och blandats med kommersiellt foder i en fullfoderpellets. Dessutom ingick en kontrollgrupp i försöket som utfodrades med 100 procent kommersiellt foder på energibasis. Grisarna utfodrades med fri mängd foder upp till 60 kg och därefter restriktivt enligt svenska rekommendationer. I försöket ingick totalt 128 grisar totalt.

Konsumtionsförmåga påverkar näringsintag och köttansättning

Resultaten visade att grisarna som utfodrades hackat ensilage i ett fullfoder och långstråigt ensilage i häck inte åt upp allt ensilage och därför inte konsumerade lika mycket energi och protein som grisarna som utfodrats fullfoderpellets och grisarna i kontrollgruppen. Därmed var tillväxten hos de grisarna lägre. Grisarna som utfodrats med fullfoderpellets växte aning långsammare än grisarna i kontrollgruppen, även om skillnaden inte var stor. Vid besiktning av slaktkropparna fann man att grisarna som utfodrats hackat eller långstråigt ensilage hade en högre andel kött i slaktkropparna, vilket är vad man eftersträvar, men dock en lägre slaktkroppsvikt och total mängs kött på slaktkroppen.
Tilldelningen av hackat eller långstråigt ensilage gjorde att grisarna var mer aktiva och spenderade mer tid på att äta och söka föda. Detta ledde i sin tur även till en lägre förekomst av interaktioner mellan grisar, så som att bita eller nosa på andra grisar i boxen.