Gradering av fältförsök - fler och enklare eller färre med hög precision

The re-entry of yellow rust (Puccinia striiformis f.sp. tritici) in recent years has changed the need for an increased number of assessments in fungicide trials and variety trials. Today's current method are time consuming and costly. Is it possible with a simpler and faster method to follow the rampage of yellow rust in a better way without sacrificing the field trial result? Is it the small differences between treatments we are looking for or the whole where we actually can follow the development of yellow rust in our field trials? With more assessments we would follow the development of yellow rust in a better way in our variety trials and see the pesticides long-term effect and improve the use of pesticides.

Gulrostsvampens (Puccinia striiformis f.sp. tritici) återintåg har förändrat behovet av ett ökat antal graderingar i svamp- och sortförsök. Dagens nuvarande metodik är tidskrävande och kostsam. Går det att med en enklare och snabbare metod följa gulrostens framfart på ett bättre sätt utan att göra avkall på försöksresultatet. Är det skillnaderna i tiondelar mellan leden vi söker eller helheten där vi kan följa gulrostsvampens utvecklingstakt? Med flera graderingstillfällen skulle vi på ett bättre sätt följa sorternas resistensskillnader samt växtskyddsmedlenas långtidseffekt på gulrosten.

Graderingsmetodiken av bladfläcksvampar inom fältförsöken ger idag en hög precision av en ögonblicksbild. Syftet med projektet var att undersöka enklare metoder för att kunna utföra ytterligare graderingar i försöken och följa svamparnas utvecklingstakt på ett bättre sätt.
Metoderna som undersökts har varit snabbare, speciellt andra året när rutinen för de nya metoderna infunnit sig. Effektiviseringen är än tydligare när det blir aktuellt att utföra en gradering enligt nuvarande metod på flera bladnivåer.
Behovet av flera graderingstillfällen är uppenbart, då ögonblicksbilden kan ge missvisande sortegenskaper eller bekämpningseffekter. Med en mer övergripande metod kan försöken graderas vid flera tillfällen och generera mer kunskap till en lägre kostnad. Vid sena angrepp av t ex brunrost är det mera lämpligt att tillämpa nuvarande metodik dvs. enbart gradera det översta bladets angreppsgrad för att fånga ledskillnaderna.

Våra spannmålsgrödor graderas i de sortförsök som utförs för att särskilja sorternas resistensegenskaper mot bladfläcksvampar och – i en förlängning – kunna behovsanpassa växtskyddsmedelsstrategierna efter sorten. Gulrostens återintåg i mitten av 2000-talet resulterade i kraftiga skördeförluster för de odlare som inte var observanta på tidiga angrepp i känsliga sorter.
När de nya raserna inom gulrostsläktet bröt resistensen hos en del sorter så var de väldigt aggressiva i jämförelse med de vanligt förekommande bladfläcksvamparna i höstvete, rågvete och vårvete. Med aggressiva innebär att raserna har en kort latensperiod, dvs. från infektion till färdigbildade sporer, på 12–15 dagar. Så växtskyddsstrategin har ändrats till svampbekämpningar varannan till var tredje vecka under sex till åtta veckor, beroende på när svampen infekterar grödan. Inte nog med att vi behöver utföra mer bekämpningar i dessa sorter – vi vet inte i vilken sort som nästa gulrostras kommer att bryta resistensen. Utmaningen för växtförädlarna är att hinna med i denna svamps generationstakt och bildande av nya raser som på en växtodlingssäsong helt kan bryta de resistensegenskaper som byggts upp för sorten under flera års förädlingsarbete.
För att vi ska kunna följa bladfläcksvamparnas utveckling i våra sortförsök och lära oss sorternas egenskaper räcker det inte med att gradera försöken vid endast en tidpunkt. Att utföra fler graderingar kräver dock en effektivare graderingsmetodik för att vara ekonomiskt motiverat. Metoden används redan idag av växtförädlare och andra länder för att få mer och snabbare information. Det borde vara de stora penseldragen mellan sorterna som är av störst intresse och de egenskaper som orsakar störst skördeförluster.
I projektet jämfördes enklare graderingsmetoder med nuvarande metod, som ger en hög precision i resultatet men enbart en bild av den rådande situationen på en eller flera bladnivåer. Resultatet visade på en relativt god samstämmighet mellan metoderna och att det när rutinen för den nya metoden var inarbetad även gick snabbare att gradera. Om det ska ske en förändring i graderingsmetodik ligger i betraktarens intresse av historiska jämförelser och tron på de nya resultaten. Det går att ta mindre steg i förändringsprocessen utan att resultaten blir drastiskt annorlunda och svårjämförbara. Sammanfattningsvis kommer försöken behöva graderas oftare än vad som görs idag men med en flexibilitet hos den som graderar och då behövs en enklare och effektivare graderingsmetodik.