Gräsbaserad effektiv nötkreatursproduktion - effekter på ekosystemtjänster och ekonomi

A large share of agricultural land is used for cattle production. This land use is important for ecosystem
services and biodiversity. Abandonment of grazed pastureland is a reality. Consumer interest is growing
for environmentally friendly produced milk and beef with high animal welfare standards; these aspects
often come together in grass-based production systems with much grazing. If this trend continues, a
significant share of cattle population can be raised in grass-based certified production systems in future.
This project analyse effects on economy and ecosystem services of a cattle production mainly based
on grass and pasture. Land use and economy are in focus and ecosystem services associated with land
use are quantified. In two workshops in cooperation with the cattle sector, scenarios for a future
grass-based cattle production are discussed and how environmental schemes should be designed to
benefit milk-and beef production that provides long-term sustainability.

En stor del av jordbruksmarken används till foderproduktion för nötkreatur. Denna markanvändning är
viktig för ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Igenväxning av värdefulla betesmark är en realitet.
Konsumentintresset växer för mjölk och nötkött som är producerat med miljövänliga metoder och ökad
djurvälfärd; dessa två aspekter leder ofta till gräsbaserade produktionssystem med stor betesdrift.
Fortsätter denna trend kan en stor del av nötkreaturen i framtiden hållas i miljöcertifierade system som till
stor del är gräsbaserade.
Detta projekt analyserar effekter på ekonomi och ekosystemtjänster av en nötkreatursproduktion
som i hög grad baseras på gräs och bete. Markanvändning och ekonomi är i fokus och ekosystemtjänster
kopplade till markanvändning kvantifieras. Genom två workshops i samarbete med branschen
diskuteras scenarier för en framtida gräsbaserad produktion och hur miljöstöd kan designas för att främja
mjölk-och nötköttsproduktion som ger god hållbarhet

Gräsmarker är viktiga för svensk nötkreatursproduktion och levererar en rad värdefulla ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Men gräsmarkerna, och då särskilt betesmarkerna, hotas av igenväxning på grund av färre betesdjur. Projektet har analyserat ekonomi och ekosystemtjänster i ekologisk gräsbaserad produktion med bete i fokus. Mjölkproduktionen visade ett positivt ekonomiskt resultat utan tillägg av jordbruksstöd i motsatt till nötköttet där det ekonomiska utfallet var negativt. Lönsamheten påverkades starkt av skiftesstorlek på grund av variationer i brukningskostnader. Beräkningarna visar att det krävs högre ersättningar för naturbetesmarker samt vid brukning av små åker- och betesskiften, än vad dagens stödsystem ger. För att behålla jordbrukets ekosystemtjänster behövs en bred diskussion om hur jordbruksstödet fördelas mellan intensivt odlad åkermark å ena sidan och betesmarker som ofta utgörs av små skiften med höga skötselkostnader per hektar, å andra sidan.

En stor del av den svenska jordbruksmarken utgörs av gräsmarker som används till foderproduktion åt nötkreatur. Denna markanvändning är mycket viktig för leveransen av en rad betydelsefulla ekosystemtjänster till samhället och för bevarandet av biologiska mångfald. Pågående igenväxningen av gräsmarker på grund av bristande lönsamhet, i synnerhet på naturbetesmarkerna, hotar dessa tjänster och är en orsak till att miljömålet ”Ett varierat odlingslandskap” inte beräknas nås till 2020. Naturvårdsverkets bedömning är att det behövs starkare incitament för lantbrukare att hålla betande djur. Även hos allmänheten finns en betalningsvilja för att bevara naturbetesmarkerna.

Projektet har, i dialog med lantbrukare, analyserat ekonomi och ekosystemtjänster i gräsbaserade produktionssystem för nötkreatur, med bete i fokus. Studien har studerat några möjliga framtida system för mjölkproduktion där intensiteten i avkastning per ko är lägre än dagens och istället inriktad på en kombinerad produktion av mjölk och kött, samt köttproduktion från dikor.

Ekonomisk lönsamhet, utan tillägg av några jordbruksstöd, har beräknats för fem ekologiska typgårdar med nötkreatursdrift, fyra med mjölkkor och en med dikor. Typgården ”intensiv” motsvarar dagens ekologiska mjölkproduktion framräknad till år 2030 (då med en avkastning om 10 ton mjölk/ko och år), medan typgårdarna ”gräs” producerar på 6, 7 respektive 8 ton mjölk per ko och år med stor andel grovfoder och bete i foderstaterna. Alla ungdjur (utöver rekrytering) föds upp till slakt på gården och gårdens areal motsvaras av djurens behov av grovfoder och spannmål. Produktionskalkyler för olika djurproduktion och grödor har tagits fram i projektet och för naturbetesmarker har kostnadsberäkningar gjort för olika storlek på naturbetesmarker.
Mjölkproduktionen visade ett positivt ekonomiskt resultat, utan tillägg av några jordbruksstöd för alla typgårdarna, medan all köttproduktion gick med förlust. Det sammanlagda nettoresultatet för mjölk och kött var positivt för de två typgårdarna ”intensiv” och ”gräs 8 ton” medan det var negativt för övriga typgårdar; särskilt för dikogården var resultatet kraftigt negativt. Den ekonomiska lönsamheten påverkades starkt av skiftesstorlek på grund av stora skillnader i brukningskostnader.

Olika utformning av jordbruksstöd analyserades och testades med beräkningar för de fem typgårdarna. För att nå lönsamhet krävs det högre ersättningar för naturbetesmarker och för brukandet av små åker- och betesskiften än vad dagens jordbruksstöd ger. Typgården ”diko”, där naturbetesmarker utgjorde det mesta av betet, skulle t.ex. behöva en ersättning motsvarande 6000 kronor per hektar och år för att dessa betesmarker ska få lönsamhet. Analysen av olika stödtypers utformning visar att ett omkretsbaserat ”kantstöd”, istället för dagens arealbaserade stöd, kan gynna brukning av hotade gräsmarker och de ekosystemtjänster som dessa marker levererar.

För att bevara jordbrukets viktiga ekosystemtjänster menar vi att det behövs en diskussion kring hur de totala stödbeloppen till lantbruket fördelas mellan de båda ytterligheterna intensivt odlad åkermark med stora skiften och naturbetesmarker som ofta utgörs av små skiften med höga skötselkostnader per hektar. Leveransen av reglerande och kulturella ekosystemtjänster skiljer sig kraftigt åt mellan dessa två ytterligheter av markanvändning. Brister i tillgängligt kunskaps- och dataunderlag för gräsmarker behöver åtgärdas för att säkerställa att beräkningar av ersättningar fördelas rätt mellan olika markanvändning och gynnar gräsmarkernas ekosystemtjänster.