Hållbara rekryteringsgyltor - fodertilldelning och lysinnivå i fodret under uppfödningen

Suggornas hållbarhet behöver förbättras. Kan utfodringen under uppväxten bidra? Två lysinnivåer i fodret (0,57 och 0,83 g sis lys per MJ NE) och två energitilldelningar (SLU-normen för slaktgris och 90% av denna) jämfördes i ett 2*2 faktoriellt försök med 80 L*Y gyltor från 30 kg levande vikt till seminering. Gyltorna vägdes varannan vecka, ryggspäck mättes och exteriörbedömning genomfördes vid 3 tillfällen. Hälften av gyltorna slaktades minst 4 veckor efter seminering. Antal gulkroppar och foster räknades och förekomst av ledskador i armbågsled bedömdes.
Högre lysinnivå i fodret medförde snabbare tillväxt under uppfödning, vilket inte högre energitilldelning gjorde. Högre lysinnivå tenderade att minska späcktjockleken, och medförde mindre osteokondros.
Målen för gyltuppfödning (140 kg vikt, 12-13 mm ryggspäck, 230 dagars ålder) uppnåddes i försöket för vikt (ca 140 kg), men gyltorna var magrare (ca 10 mm ryggspäck) och yngre (ca 200 dagars ålder) vid seminering på andra brunst.

Över 50 % av modersuggorna måste ersättas med nya rekryteringsgyltor årligen. Om suggorna kunde behållas längre skulle man kunna spara på uppfödningskostnaderna. Man skulle dessutom få en bättre åldersfördelning med färre unga djur och därmed bättre sjukdomsresistens på besättningsnivå och troligen en bättre djurvälfärd. Många unga djur slås ut, redan före första grisningen eller mellan första och andra grisningen. Man menar att gyltor för att vara hållbara bör växa något långsammare än slaktgrisar och gärna ansätta mera fett. Målet är att gyltor ska semineras på sin andra eller tredje brunst och att de då bör vara ca 230 dagar gamla, väga 140 kg och ha ett ryggspäckmått på 12-13 mm. För att nå målet rekommenderas att gyltor utfodras med ca 10 % mindre energi än slaktgrisar och att fodret innehåller mindre mängd essentiella aminosyror framförallt lysin. Begränsas mängden lysin i fodret främjas fettansättningen. Eftersom avelsarbetet inriktas på köttillväxt växer grisarna allt snabbare och ansätter allt mindre fett. Utfodringen behöver fortlöpande anpassas till detta.
I vårt försök jämförde vi foder med hög och låg lysinnivå, och hög respektive låg fodertilldelning till gyltor under uppväxten. Lysinnivåerna motsvarade slaktgrisfoder respektive ett bra sinfoder för suggor, och fodertilldelningen utfodringsnormen för slaktgris eller 10 % mindre. Åttio korsningsgyltor Lantras*Yorkshire ingick i försöket som pågick från ca 30 kg levande vikt till seminering. Hälften av gyltorna var födda i juni, hälften vid årsskiftet. Försöket var inriktat mot utfodringens inflytande på tillväxt, fettansättning, benhälsa och tidig reproduktion, så gyltorna vägdes och ryggspäckets tjocklek mättes med ekolod upprepade gånger under uppväxten. Dessutom exteriörbedömdes gyltorna med avseende på benställning och rörelser vid 3 tillfällen. Tidpunkt för första brunst noterades och gyltorna seminerades på andra brunst. Hälften av gyltorna valdes ut för försöksslakt som genomfördes minst 4 veckor efter seminering. Vid slakt tillvaratogs reproduktionsorgan och framben. Livmoder med äggledare och äggstockar undersöktes och antal gulkroppar och foster noterades. Förekomst av ledskador, osteokondros, i armbågslederna bedömdes.
Som väntat medförde högre lysinnivå i fodret en något snabbare tillväxt under uppfödning. Däremot medförde inte större fodertilldelning någon ökad tillväxt. Skillnaden i lysinnivå mellan hög- och låglysinfoder var ca 30%, medan skillnaden i fodertilldelning bara var 10%.
Högre lysinnivå tenderade att minska späcktjockleken. Detta är i linje med vad man kan förvänta, även om gyltorna överlag hade tunt späck. Högre lysinnivå medförde också mindre osteokondros. Detta var däremot inte förväntat. Högre lysinnivå medför snabbare tillväxt och snabbare tillväxt brukar snarast öka förekomsten av osteokondros. Det bör påpekas att gyltor i alla försöksbehandlingar växte snabbt, om än något snabbare på höglysinfoder.
Det var stor skillnad i ålder vid första brunst mellan gyltor födda i juni (ca 188 dygn) och gyltor födda vid årsskiftet (ca 166 dygn). Däremot hade försöksutfodringen hade ingen säkerställd effekt på ålder vid första brunst eller seminering, även om det bland gyltorna på höglysinfoder och hög fodertilldelning tycktes vara fler som inte kom i brunst på normalt sätt och vid försöksslakt visade sig ett par av dessa ha cystor i äggstockarna. Antal gulkroppar och antal foster hos dräktiga gyltor skilde inte mellan försöksutfodringarna.
Gyltor som inte försöksslaktats eller slagits ut av någon orsak stannade i besättningen som modersuggor, och har producerat ganska likartat och fullt normalt, oberoende av försöksutfodring.