Har mjölkfettet en hämmande verkan på mjölkfettsyntesen - och hur kan det i så fall utnyttjas i praktiken?

The prerequisite for sustainable dairy production is persistent lactation and high yield. The trend is fewer but bigger herds with increasing level of automation, like automatic milking (AM). To increase the efficiency in AM, automatic cluster take off can be done at high milk flow levels and with reduced prestimulation, which we consider have negative impact on udder emptying. In AM each udder quarter is milked separate. However, the knowledge of optimal use of AM, for instance with quarter milking and how the routines influence udder emptying and production is insufficient. The aim with the project is to evaluate how prestimulation and cluster take off, in combination, shall be practiced for efficient milking in sustainable production. For a better understanding of the importance of the routines, we will study if milk fat is involved in the regulation of milk synthesis. With this new knowledge routines can be developed for better use of AM, optimal milk extraction and better economy.

Förutsättningen för uthållig mjölkproduktion är uthållig laktation samt jämn och hög avkastning. Utvecklingen har gått mot färre men större besättningar med ökande grad av automation, bl.a. automatisk mjölkning (AM). För ökad effektivitet med AM kan automatisk spenkoppsavtagning ske vid hög mjölkflödesnivå och avkall göras på förstimulering, vilket vi anser har negativ påverkan på juvertömningen. I AM mjölkas varje juverdel separat, men kunskapen om hur AM bäst ska nyttjas bl.a. vid fjärdedelsmjölkning och hur rutinerna påverkar juvertömning och produktion är inte tillräcklig. Syftet med projektet är att studera hur förstimulering och avtagningsnivå i samverkan ska utformas för effektiv mjölkning i uthålliga produktionssystem. För att öka förståelsen om juverfunktionen, ska vi studera om mjölkfettet är involverat i regleringen av mjölkbildningen. Med denna nya kunskap kan rutiner utformas som ger bättre nyttjande av AM, optimal mjölkutvinning och bättre produktionsekonomi.

Hypotesen för detta projekt var att juvertömning, mjölkbildning och mjölkkvalitet skulle påverkas mindre av en hög avtagningsnivå hos kor som fick foder under mjölkning, på grund av fodrets stimulerande effekt på mjölknedsläppet.

Avtagningsnivån kunde ökas utan förluster i mjölkmängd. På heljuvernivå var juvertömningen något sämre, men mjölkmängd per dygn påverkades endast av utfodring under mjölkning. I övrigt hade utfodring ingen effekt på mjölkflöde eller mjölkningseffektivitet. På fjärdedelsnivå var effekterna odelat positiva från ökning av avtagningsnivån.

Resultaten från projektet har gett upphov till en publicerad vetenskaplig artikel samt två manuskript, och var en del av Sabine Ferneborgs avhandling. Projektet har också resulterat i tre examensarbeten på masternivå, samt två bidrag till internationella konferenser. Resultaten kommer också att presenteras på Växas årsmöte 2017, för spridning till rådgivare och veterinärer.

Hur många kor som kan mjölkas varje timme är betydande för lantbrukets lönsamhet. Ju mindre tid varje individuell mjölkning tar, desto fler kor kan mjölkas per dygn och desto fler kor kan finnas i besättningen. Av tradition brukar korna utfodras i samband med mjölkning, och man tror att detta kan resultera i ett högre flöde av mjölk från juvret till mjölkningsmaskinen, vilket gör att korna mjölkas snabbare. Punkten där mjölkningen avslutas – den så kallade avtagningsnivån – har varit föremål för mycket diskussion på grund av det stora inflytandet på mjölkningstiden. Tidigare har mjölkningen avslutats baserat på mjölkarens bedömning, men det blir allt vanligare med automatiska system för avtagning, vilket ger ökade möjligheter att styra hur länge mjölkningen pågår. Det finns ett stort intresse av att avsluta mjölkningen tidigare för att spara tid och för att göra varje mjölkningstillfälle mer effektivt, men samtidigt finns en rädsla för negativa effekter på mjölkmängd, mjölkkvalitet och kornas hälsa. Mjölk som är kvar i juvret efter mjölkning kan ha negativ effekt på mjölkbildningen och kons hälsa, och det är därför viktigt att undersöka både mängden mjölk som blir kvar samt effekten av denna mjölk.

Syftet med det här projektet var att undersöka effekten av några olika avtagningsnivåer i kombination med utfodring under mjölkning på flera parametrar relaterade till mjölkningstid, mjölkmängd och mjölkkvalitet. Hypotesen var att kor som får foder under mjölkning har högre mjölkflöde, och påverkas mindre av olika avtagningsnivåer än kor som inte får foder under mjölkning.

Detta undersöktes i två olika försök: ett där korna mjölkades som i konventionella system, och ett där korna mjölkades som i moderna mjölkningsrobotar. I båda försöken hade den ökade avtagningsnivån goda effekter på den totala tiden som det tar för en ko att mjölkas, och mjölkmängden och mjölkkvaliteten var opåverkade. Totalt kunde mjölkningstiden minskas med ungefär en minut per mjölkning, vilket är ca 14% av den totala mjölkningstiden. I försöket där korna mjölkades som i konventionella system blev det en aning mer mjölk kvar i juvret efter mjölkning med högre avtagningsnivå, men denna mjölk verkade inte ha någon negativ effekt på hur mycket ny mjölk som bildades eller hälsan hos korna. Mjölken som kommer ut under mjölkningens sista minut är alltså en mycket liten del av den totala mjölkmängden, och den minskade mjölkningstiden bör vara mer gynnsam för lönsamheten än den lilla mängd mjölk som går förlorad. Resultaten på utfodring under mjölkning var tvetydiga, där det i ena försöket ökade den dagliga mjölkmängden, men i det andra försöket inte hade någon effekt alls på mjölkningstid, mjölkmängd, mjölkkvalitet eller mjölkflöde. De förväntade resultaten av foder under mjölkning på mjölkflödet uteblev, vilket gjorde att det inte var någon skillnad i hur väl korna tolererade högre avtagningsflöde beroende på om de fick foder under mjölkning eller ej. Eventuellt beror den uteblivna effekten på att korna hölls i ett system där de hade fri tillgång på grovfoder innan mjölkningen, och att de därför blev mindre stimulerade av det extra fodret som gavs under mjölkning. Vi tror att det finns anledning att undersöka effekten av utfodring under mjölkning närmare, i synnerhet i de inhysningssystem där korna har fri tillgång på grovfoder innan mjölkning. Projektet har också gett upphov till en stor mängd information om hur mjölkflödet varierar under mjölkningen, som har resulterat i framtagandet av en analysmetod som kommer att vara värdefull inför framtida forskningsprojekt, då den gör att vi kan studera mjölkflöde på en mycket mer detaljerad nivå än tidigare.

Projektet har gett upphov till flera vetenskapliga publikationer, har varit en del av en doktorsavhandling och flera examensarbeten för husdjursagronomstudenter, och kommer att presenteras både vetenskapligt och för rådgivare och veterinärer under våren och sommaren 2017.