Hög mjölkavkastning försämrar brunstvisningsförmågan - hur ska vi få korna dräktiga? Del II.

Mjölkkornas brunster blev svagare och kortare över de studerade sexton åren. Generellt så hade Svensk Röd boskap (SR), både i lösdrift och i uppbundet, högre andel lyckade dräktigheter samt starkare och längre brunster jämfört med Svenska Holstein (SH) kor. De första och mest upprepade brunsttecknen som visades inför en brunst var lokala brunsttecken såsom flytningar och röd och svullen vulva vilket kan tyda på att dessa brunsttecken är de första som korna visar i en kommande brunst. De klassiskt säkraste tecknen på brunst är upphopp, ståreflex och svankning vilket visades väldigt sällan i denna studie. Brunstens styrka och längd ökade med ägglossningsnummer. Preliminära resultat visade att SR-korna hade en lägre andel av såväl embryodöd som fosterdöd jämfört med SH-kor vilket ligger i linje med att SR-kor har ett bättre dräktighetsresultat än SH-kor. Dräktighetsförlusterna minskade med ökande brunststyrka. Brunststyrka är en viktig egenskap som bör ingå i avelsvärderingen av kor.

Tydliga brunsttecken ger bra kalvningsresultat
I dagens mjölkproduktion där artificiell insemination (AI) används nästan uteslutande som fortplantningsmetod är det avgörande att korna visar brunst tydligt så att AI kan ske på optimal tid i brunstcykeln. Det leder till att korna blir dräktiga i stor omfattning och att de kalvar på önskvärd tid vilket är viktigt för mjölkbondens ekonomi. Undersökningar från andra länder har tyvärr visat att brunsterna har blivit svagare. Ökande mjölkproduktion bl.a. har angetts som skäl vilket har lett till ett generellt försämrat dräktighetsresultat.
Vi har i denna undersökning analyserat brunsttecknen hos våra två största mjölkkoraser Svensk Röd boskap (SR) och Svensk Holstein (SH). Materialet består av registreringar av mer än 8000 brunsttecken under ca 2000 brunstcykler gjorda genom visuell brunstkontroll tre gånger per dag under 16 år kopplat till fruktsamhetsresultatet. Ett tiotal olika brunsttecken har registrerats vid brunstkontrollerna som har sammanvägts till en total brunststyrka graderade i 5 olika klasser. Könshormonet progesteron, som är en objektiv markör för sexualcykelns och dräktigheten förlopp, har retrospektivt analyserats i mjölken för att verifiera brunst och dräktighet.
Undersökningen visade en gradvis försämrad brunststyrka hos båda raserna under 16 år dock något bättre för SR korna men i motsats till andra undersökningar såg vi ingen generell påverkan av mjölkmängden på brunststyrkan.
Våra resultat visar att de klassiskt säkraste tecknen på brunst, upphopp på annan ko och ståreflex av påhoppad ko sågs mycket sällan vilket är i linje med internationella undersökningar. De vanligaste registrerade brunsttecknen var lokala tecken som brunstflytning och röd svullen vulva. Dessa tecken visas under en längre period och är därmed lättare att upptäcka. Brunstens totala längd baserat på alla brunstsymtom var i vår undersökning mer än två dygn jämfört med de ca 10 timmar som anges i internationella undersökningar baserade på upphopp och ståreflex. Blodflytning som sker efter brunstens slut sågs hos ca 50 % av korna vilket är i linje med drygt 60 år gamla internationella undersökningar. Vi konstaterade att kor med de starkaste brunsterna hade blodflytning i större utsträckning vilket inte tidigare publicerats. Som väntat fanns inget samband mellan dräktighetsresultat och förekomst av blodflytning.
Det bästa dräktighetsresultatet ca 2 månader efter AI (över 50 % dräktiga vid en insemination) sågs i de högsta brunststyrkeklasseran 4-5 där bland annat upphopp och ståreflex ingår och cirka halverat dräktighetsresultat hos kor med lägre brunstyrka och endast lokala brunstsymtom.
Våra analyser visade vidare att ca 10 % av de inseminerade korna saknar förutsättningar för befruktning beroende på avvikande progesteronnivåer. Stora förluster av embryon (ca 30%) sker under de första 3 veckorna. Denna förlust är något mindre om brunsten vid insemination varit stark. Fram till ca 2 månader efter AI sker ytterligare förluster på ca 10%. Därefter är fosterförlusterna betydligt mindre (ca 5%). Vi kunde se att SR-korna hade lägre andel av både embryodöd och fosterdöd än SH-kor vilket ligger i linje med att SR-kor har ett bättre dräktighetsresultat än SH-kor.
Våra studier understryker vikten av att korna visar tydlig brunst för att den ska kunna uppfattas av djurskötaren. Brunstyrkan bör därför ingå som prioriterad egenskap vid avelsvärdering som numera sker tillsammans med Finland och Danmark. I och med att brunsternas karaktär har förändrats från beteendesymtom till mera lokala symtom ska dessa symtom beaktas bättre vid brunstkontroll. SR-rasens goda fruktsamhet bör understrykas och utnyttjas.