Hur kan vi välja vallväxtarter, sorter och blandningar för att uppnå hög foderkvalitet och bra mikronäringsinnehåll på olika jordar?

Sammanfattning av slutrapport
Projektet omfattade tre delstudier, nämligen: (1) screening av sortförsök, (2) kärlförsök med arter och sorter på två kontrasterande jordar samt ett kärlförsök med skörd vid olika utvecklingsstadier, och (3) fältförsök med olika arter och sorter på tre platser med kontrasterande jordar. Vi fann 1) att baljväxter hade högre halter av de flesta mikronäringsämnen jämfört med gräs, men att det fanns små skillnader mellan sorter inom art, 2) att örter ofta hade ett lägre eller ett med baljväxter jämförtbart innehåll av mikronäring, 3) att skörd i tidiga utvecklingsstadier gav ett högre innehåll av mikronäring, 4) att både höga och låga pH i marken hade ett negativt inflytande på den skördade biomassans innehåll av mikronäring, och 5) att en kombination av ett måttligt högt pH och en jord rik på mikronäring gav de högsta halterna av mikronäring i den skördade biomassan

Populärvetenskaplig sammanfattning
Val av vallväxter för en hög foderkvalitet och ett bra mikronäringsinnehåll
Spårelement tillsätts ofta i mineralform där endast en mindre del är biotillgängligt. Ett gott och välbalanserat mikronäringsinnehåll i vallfodret skulle därför kunna vara ett viktigt bidrag till en större precision i utfodringen. Vi fann att tidigt skördade baljväxter kan höja innehållet av flera mikromineraler i fodret, och att cikoria är en potentiellt intressant växt, men att odlingstekniken för denna art måste utvecklas.
Olika vallväxter utvärderades
I ett kärlförsök odlade vi timotej, ängssvingel, engelskt rajgräs, hundäxing, rörsvingel, rödklöver, vitklöver, käringtand, svartkämpar, pimpinell och kummin och analyserade dem med avseende på Cu, Fe, Mn, Mo, Zn och Co. Av några arter ingick flera sorter. Cikoria hade, med undantag för Mo, de högsta halterna av alla mikronäringsämnen. Baljväxterna hade, med undantag för Mo och Mn, högre halter av alla ämnen jämfört med gräsen. Hundäxing var speciellt rik på Mn. Av baljväxterna hade vitklöver i allmänhet de högsta halterna och käringtand de lägsta. Svartkämpar, pimpinell och kummin hade oftast lägre halter av alla ämnen jämfört med vit- och/eller rödklöver. Det fanns i allmänhet inga sortskillnader hos de arter där vi testade flera olika.
Tidig skörd gav högst halter av mikronäring
I ett kärlförsök odlade vi timotej engelskt rajgräs och rödklöver, vilka skördades vid fem olika utvecklingsstadier, från rent vegetativa bestånd till full blomning, och analyserade dem med avseende på Cu, Fe, Mn, Mo, Zn och Co. Med undantag för halten Mo (och Co i engelskt rajgräs) sjönk halten av alla ämnen i gräsen med framskridande utvecklingsstadium. I rödklöver gällde detta för Cu, Zn och Mo, medan halterna av Co, Fe och Mn var mer konstanta. Strået/stjälken hade betydligt lägre halter jämfört med blommor och blad.
Andelen rödklöver hade en positiv effekt på halten mikronäring
I ett fältförsök med fröblandningar av timotej, ängssvingel, rödklöver, vitklöver och cikoria på tre platser i landet bekräftades resultaten från kärlförsöket med avseende på rankningen av arterna efter deras innehåll av mikronäring. Andelen rödklöver, som ingick i alla fröblandningar, hade ett positivt inflytande på halterna av de flesta mikronäringsämnena utom Mn.
Jordens pH hade stort inflytande på halten mikronäring
Jord hämtade från två platser användes i kärlförsöket där vallväxtarterna utvärderades. Samma platser ingick i studien med fältförsök plus ytterligare en plats. Jordarna hade valts med tanke på att de antingen var fattiga eller speciellt rika på mikronäringsämnen. Vi fann dock att pH spelade den mest avgörande rollen, speciellt för halterna av Mn (som blev låga när pH var högt) och Mo (som blev höga när pH var högt) i alla testade växter.