Integrerat växtskydd i jordgubbar: feromonbaserad övervakning och kontroll av jordgubbsvecklaren

Swedish strawberry production suffers from several severe insect pests. When usage of traditional insecticides is phased out and IPM implemented novel green methods for pest control are urgently needed. The strawberry tortricid, Acleris comariana, is a severe pest on strawberries. Its larvae feed on leaves and flower buds of the plant, causing deformed and thus low quality berries. Moths use pheromones for mate finding, and these compounds can be used for monitoring and control of pest populations. In this project we aim to (i) identify the sex pheromone of A. comariana, (ii) develop an efficient pheromone trap for detection of the species, and for estimating its flight phenology and population sizes, and (iii) apply mating disruption to control the pest. The results will serve as a basis for an IPM program, and training courses will be offered to the strawberry growers. The goal is to make traps/dispensers for monitoring/control of this moth commercially available in a near future.

I svensk jordgubbsodling finns flera svåra skadeinsekter och när traditionella bekämpningsmedel fasas ut och IPM implementeras krävs nya metoder för kontroll av dessa. Jordgubbsvecklaren, Acleris comariana, har blivit en viktig skadegörare i odlingen. Larverna äter av blad och blomknoppar och orsakar bl.a. deformerade bär. Fjärilar kommunicerar med feromoner och dessa ämnen kan utnyttjas för övervakning och direkt kontroll av skadegörare. I projektet avser vi att (i) identifiera sexualferomonet för vecklaren, (ii) utveckla en effektiv prognosfälla för detektion av arten i odlingar och analys av dess flygperioder och populationstätheter, samt (iii) försöka att direkt kontrollera arten i odlingar via parningsstörning. Resultaten kommer att fungera som bas för IPM program för skadegöraren i jordgubbsodlingen, och kurser kommer att anordnas för anställda inom näringen. Målet är att inom en snar framtid göra fällor/dispensrar för övervakning/kontroll av vecklaren kommersiellt tillgängliga.

Jordgubbsvecklaren är en svår skadegörare på jordgubbar i Skåne och Danmark. Larverna äter på blomknoppar och orsakar små och deformerade bär och inga tillgängliga växtskyddsmedel fungerar. Nattfjärilar signalerar med feromoner vid parning och sådana ämnen kan identifieras och utnyttjas för övervakning och kontroll. Artens feromon identifierades som (E)-11,13-tetradekadienal. Substansen var mycket attraktivt för hanar i fält. Fällor med feromon användes för att studera artens flygperioder och uppskatta tätheter i skånska och danska odlingar. Försök med parningsstörning utfördes där vi behandlade 1 ha per fält med feromon (14 g eller 1,4 g) och fångsten i dessa ytor minskade med >97% jämfört med fångsten i kontrollytor i samma fält. Tyvärr fann vi ingen skillnad i larvförekomst mellan behandlade och obehandlade ytor i nästa generation vilket vi tror beror på att parade honor kan flyga in i de obehandlade ytorna och lägga ägg. Hela fält måste behandlas med feromon för effektiv kontroll.

När traditionella växtskyddsmedel fasas ut inom jordbruket krävs nya metoder för effektiv och helst miljövänlig kontroll av skadegörare. Jordgubbsvecklaren är en liten fjäril som på senare tid blivit en svår skadegörare i jordgubbsodlingen i Skåne och Danmark. Vecklarens larver äter på blad och blomknoppar och orsakar små och deformerade bär som ratas av konsumenter. Inga tillgängliga växtskyddsmedel fungerar bra för kontroll. När en vecklarhona ska para sig signalerar hon med en doft - feromon – för att attrahera hanar. Sådana feromoner kan identifieras och utnyttjas för övervakning och direkt kontroll av skadegörare. Detta projekt syftade till att identifiera vecklarhonans feromon och utveckla en effektiv prognosfälla för detektion av arten i odlingar och analys av dess flygperioder och populationstätheter i olika fält. Vi ville också testa om det gick att använda feromonet för direkt kontroll av arten via s.k. parningsstörning. Tanken är att sprida betydligt högre doser av syntetiskt feromon i grödan jämfört med vad enskilda vecklarhonor avger och därmed försvåra hanars möjlighet att hitta lockande honor. Färre parningar resulterar i färre larver i nästa generation och därmed lägre nivå på skadorna.

För att identifiera feromonet så samlade vi in larver i fält som vi lät förpuppas i ett klimatrum och de framkläckta vuxna fjärilarna använde vi sedan för kemiska och elektrofysiologiska analyser. Vi studerade vilka ämnen i honans feromonproducerande körtel på bakkroppen som hanars antenner reagerar på och vi fann att endast ett ämne var aktivt och detta identifierades via kemiska analyser. Då vi testade ämnet i fällor i fält visade det sig vara mycket attraktivt för hanar och vi utförde ytterliga experiment för att utröna vilken dos som var optimal att använda i fällor framöver. Året efter använde vi fällor för att studera vecklarens flygperioder och för att uppskatta hur vanlig arten är i skånska och danska odlingar. Vi studerade även artens spridningsförmåga genom att placera fällor vid olika avstånd från en odling och fann att arten kan flyga flera hundra meter och därmed kan den lätt sprida sig till närliggande jordgubbsfält i intensivt odlade områden. Vi fann ingen statistisk relation mellan larvförekomst och fällfångst inom ett fält och fällans höjd över marken verkar inte spela någon roll för hur höga fångsterna blir.

Slutligen utvärderade vi möjligheten att använda parningsstörning mot vecklaren. I två experiment behandlade vi 1 ha per fält med antingen 14 g eller 1,4 g av feromonet och fällfångsten i dessa ytor reducerades med över 97% jämfört med fångsten i kontrollytor i samma fält. Så trots att vi använde mycket låga doser av feromonet var effekten på fällfångst mycket stark. Tyvärr fann vi ingen skillnad i larvförekomster mellan behandlade och obehandlade ytor i nästa generation. Avsaknaden av skillnad i antal larver i behandlade och obehandlade ytor tror vi beror på att de behandlade ytorna var relativt små och endast utgjorde ca 10% av det totala fältet.

Vecklarens feromon är mycket dyrt att köpa och med begränsad projektbudget kunde vi endast behandla 1 ha per fält. Eftersom vecklarhonor inte kan detektera sitt eget feromon påverkas de inte av de höga doserna och kan para sig i resterande delen av fältet och sedan flyga in i den behandlade ytan och lägga ägg där. Våra resultat indikerar att parningsstörning kan vara en effektiv kontrollmetod för jordgubbsvecklaren, men ytterligare experiment behöver utföras för att optimera metoden. I framtiden behöver hela fält feromonbehandlas för att metoden ska fungera effektivt. Även närliggande fält behöver behandlas för att undvika att parade honor flyger in från dessa och lägger ägg. Dessutom behöver dispensersystemet optimeras så att det lätt och tidseffektivt går att sprida feromonet bakom en traktor i jordgubbsfälten. Slutligen måste kostnaden för feromonet reduceras en hel del för att metoden ska bli konkurrenskraftig.