Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer
Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden.
Läs mer
Status: | Avslutat |
Projektnummer: | H1233102 |
Kategori: | Research program | Crop production |
Ansökningsår: | 2012 |
Datum för slutrapport: | 29 oktober 2015 |
Huvudsökande: | Gunnar Börjesson |
Organisation: | SLU |
E-postadress: | Gunnar.Borjesson@slu.se |
Telefon: | 018-672753 |
Medsökande: | Thomas Kätterer |
Medsökande: | Holger Kirchmann |
The recent reduction in phosphorus fertilisation can affect plant production negatively on a large part of Swedish arable land, because low P levels in the soil can cause lowered N-efficiency. The goal of this project is to contribute to improved recommendations on optimal doses of phosphorus (and nitrogen), that simultaneously limit leaching and emissions.
Furthermore, new observations also suggest that the utilisation of phosphorus in organic fertilisers is significantly lower compared to mineral fertilisers, both in the short and long term, which contradict previous belief that the long-term effect is similar for different phosphorus fertilisers. This should also be investigated in this project.
The Swedish long-term soil fertility experiments offer good opportunities to determine optimum levels, because different levels of both N and P are applied separately. These experiments also have systems with and without manure, so that the significance of this supply can be determined.
De senaste årens minskade fosforgödsling kan påverka växtproduktionen negativt på en stor del av svensk åkermark, eftersom låga P-nivåer i marken rimligtvis ger lägre N-effektivitet. Målet för detta projekt är att bidra till förbättrade kalkyler och rekommendationer för optimala givor av fosfor (och kväve), där man samtidigt begränsar utlakning och emissioner.
Vidare tyder nya iakttagelser också på att utnyttjandegraden av fosfor i organiska gödselmedel är betydligt lägre än vid användning av mineralgödsel, både i korta och långa tidsperspektiv, vilket motsäger tidigare uppfattning att den långsiktiga effekten är likvärdig för olika fosforgödselmedel. Detta skall också utredas i projektet.
De s.k. bördighetsförsöken erbjuder goda möjligheter att bestämma optimala nivåer, eftersom olika nivåer används både av N och P separat. Dessutom har försöken system både med och utan stallgödsel, vilket gör att också betydelsen av denna tillförsel kan bestämmas.
De senaste årens minskade fosforgödsling kan påverka växtproduktionen negativt på en stor del av svensk åkermark, eftersom låga P-nivåer i marken rimligtvis ger lägre N-effektivitet. Målet för detta projekt är att bidra till förbättrade kalkyler och rekommendationer för optimala givor av fosfor (och kväve). I denna rapport har ekonomiska beräkningar för fosforgödsling gjorts. Denna visar bl.a. att det är mest lönsamt att underhållsgödsla fosforklass III (P-AL 4-8) i en växtföljd med stråsäd och oljeväxter, med stöd av de mellansvenska bördighetsförsöken utan stallgödsel och vall. När betor finns med i växtföljden är det mest lönsamt att bibehålla fosforklass IVA långsiktigt eftersom sockerbetorna är den gröda som överlägset svarar bäst på fosforgödsling och snabbt tappar i grundskörd då P-AL talet sjunker. Vårkorn svarar bättre på fosforgödsel än höstvete vilket förklaras med ett sämre rotsystem hos kornet, medan havre tål att underhållsgödslas med fosfor runt P-AL tal 3.
Målet för detta projekt var att bidra till förbättrade kalkyler och rekommendationer för optimala givor av fosfor, inklusive att beräkna kritiska P-AL-tal som leder till skördeförluster för olika grödor och platser; och att göra ekonomiska kalkyler för när fosforgödsling är lönsamt resp. olönsamt. Genom att sammanställa data från de svenska bördighetsförsöken har en optimal P-nivå kunnat fastställas för olika grödors behov. Resultaten visar entydigt att låga P-nivåer i marken ger lägre N-effektivitet.
De ekonomiska beräkningarna för fosforgödsling, med data från de mellansvenska bördighetsförsöken utan stallgödsel och vall, visar att det är mest lönsamt att underhållsgödsla fosforklass III (P-AL 4-8) i en växtföljd med stråsäd och oljeväxter. I de skånska försöken, när betor finns med i växtföljden, är det mest lönsamt att bibehålla fosforklass IVA långsiktigt eftersom sockerbetorna är den gröda som överlägset svarar bäst på fosforgödsling och snabbt tappar i grundskörd då P-AL talet sjunker. Vårkorn svarar bättre på fosforgödsel än höstvete vilket förklaras med ett sämre rotsystem hos kornet. Våroljeväxterna ger liknande utslag på fosfortillförsel som vårkorn, men resultatet är osäkrare p.g.a. många kasserade våroljeväxtskördar och på många platser mycket låga skördar. Havre utmärker sig i försöken och verkar tåla att underhållsgödslas med fosfor runt P-AL tal 3. I bördighetsförsöken med stallgödsel kunde inte långsiktiga ekonomiska beräkningar göras eftersom inget användbart samband mellan fosfortillförsel och skördeökning gick att finna för vall.