Inverkan av "strategisk halmning" vid grisning på hälsa och produktion hos smågrisar och sugga.

Sammanfattning av slutrapport
Effekterna av strategisk halmning har studerats i fyra smågrisproducerande besättningar. Materialet innefattar 363 kullar fördelade på 245 suggor. I försöksledet halmades det strategiskt, dvs. 15-20 kg halm lades in i boxen 2 dagar före beräknad grisning. Vid behov kompletterades det med extra halm så att hela golvet var täckt vid grisning. 5 dagar efter grisning skrapades kvarvarande halm ut manuellt. Därefter gavs dagligen en liten giva halm. I kontrollboxarna halmades det på traditionellt sätt med en liten giva halm (ca 0,5-1 kg) varje dag. Extra halm lades in runt suggan när grisningen väl startat. Strategisk halmning medförde färre antal förslitningsskador på smågrisarnas klövar och ben, högre avvänjningsvikt, färre dödfödda och fler antal avvanda smågrisar jämfört med traditionell tilldelning av halm. Hos suggorna bidrog halmen till utveckling av lägre andel bogsår av allvarlig karaktär och tecken på snabbare förlossning. Dessa effekter är till gagn både för djur och lantbrukare.

Populärvetenskaplig sammanfattning
====Önskar få skicka in denna som en bilaga då bilder inte kommer med annars. Texten redovisas nedanför====

Inverkan av "strategisk halmning" vid grisning på hälsa och produktion hos smågrisar och sugga.

Inledning
Begreppet ”strategisk halmning” innebär att man inför bobyggnad och grisning förser suggan med 15-20 kg halm i den konventionella grisningsboxen. Mängden efterliknar den mängd bomaterial som suggan samlar in till sitt grisningsbo under naturliga förhållanden. Halmen bildar också en mjuk och värmeisolerande bädd i hela boxen vid grisning vilken även hindrar smågrisen från att komma i kontakt med det sträva betonggolvet under första levnadsdygnen innan halmen dräneras ut genom spalten.

Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka vilka effekter den strategiska halmningen har på hälsa och produktion hos smågrisar och suggor jämfört med traditionell tilldelning av halm.

Resultat
Förslitningsskador hos smågrisarna
Resultaten visar att smågrisar som gått i strategiskt halmade boxar hade betydligt lägre förekomst av förslitningsskador på klövar, ben och spenar vid 5 dagars ålder (se figur 1). Dessa skador uppstår lätt hos den nyfödda smågrisen under digivningen då hud och klövar skaver mot den sträva betongen.

Figur 1. Andel individer med förslitningsskada vid 5-dagars ålder i de olika behandlingsleden med avseende på anatomisk placering hos 3651 smågrisar.

Skador uteblev dock inte helt hos kullar med strategisk halmning. Under försökets gång noterades att många suggor utför det för dem naturliga beteendet att skrapa med framfötterna och ”ploga” sig igenom halmen med trynet när de lägger sig ner för att försäkra sig om att det inte ligger några smågrisar i vägen. Detta gjorde att suggorna i vissa fall ändå kom i kontakt med betonggolvet så att skador kunde uppstå. Detta tyder på vikten av att använda så mycket halm att hela betonggolvet verkligen är täkt vid förlossningen.

Tillväxt och vikt vid avvänjning
Den individuella dagliga tillväxten var 25 g högre i strategiskt halmade boxar under de fem första dagarna och dessa smågrisar vägde i genomsnitt 0.6 kg mer vid avvänjning jämfört med smågrisar i kontrollboxar. En del av detta kan förklaras av minskad förekomst av förslitningsskador. Men, även när man tog hänsyn till förekomst av förslitningsskador i analysen så kvarstod en effekt på +17g i ökad daglig tillväxt under spädgrisperioden till den strategiska halmningens fördel. Detta kan antas bero på en ökad mjölkproduktion hos suggan till följd av den utökade möjligheten att bygga bo.

Smågrisdödlighet
Sett till hela materialet låg smågrisdödligheten på 16,8 % under de fem första dygnen. Andelen döda grisar skiljde sig dock inte åt mellan grupperna vid denna tidpunkt. Obduktion av 781 smågrisar visade att svält var den största bakomliggande dödsorsaken (34 %) följt av trauma (28 %) och akut spädgrisdiarré (23 %). Uppdelning av materialet i de två försöksleden visar att nära dubbelt så många spädgrisar dog till följd av svält i kontrollboxarna (46 % mot 24 %). Förhållandet var det omvända för grisar som dog av trauma med en något lägre andel i kontrollboxarna (22 % mot 33 %). Detta hade vi inte förväntat oss. På tre av gårdarna var grisningsboxen byggd med möjlighet till tillfällig fixering av suggan (vilken dock aldrig användes). Skyddsgrindarnas konstruktion gjorde att den tillgängliga ytan för suggan i boxen bara utgjorde ca 4,5 - 4,6 m2 av boxens totala yta. Det fanns heller inga skyddande avbärare längs med väggarna i dessa boxar. Flera tidigare studier har visat att en box på <5 m2 gör att suggan får svårare att utföra sina naturliga beteenden för att skydda smågrisar som eventuellt ligger i vägen när hon vill lägga sig ner. Med mycket halm i boxen blir det troligen ännu viktigare att hon kan utföra dessa rörelser på ett optimalt sätt då smågrisar som kryper ner i halmen annars kan vara svårare för suggan att upptäcka. Med en mer rymlig och bättre utformad box är det därför troligt att andelen klämda grisar hade kunnat sänkas. Även om smågrisdödligheten var densamma under spädgrisperioden skiljde den sig åt vid avvänjningen. I strategiskt halmade boxar avvandes i genomsnitt en halv gris mer per kull när man jämför med kontrollkullar i samma grisningsomgång. I kontrollboxarna dog det således en del smågrisar även efter dag 5. Förutom fler avvanda sågs också en lägre andel dödfödda smågrisar i kullar med strategisk halmning. Detta stämmer väl överrens med tidigare genomförda studier där man sett att ökad bobyggnad leder till kortare förlossningstider och därmed minskad risk att dö av syrebrist under förlossningen.

Metod
Totalt har data samlats in från 363 grisningar från 4 gårdar där en grupp suggor följdes under två grisningsomgångar. I varje omgång halmades det strategiskt i hälften av boxarna två dagar före beräknad förlossning. I övriga boxar (kontrollboxar) gavs istället en liten giva halm (0,5-1 kg) varje dag. Utöver den dagliga givan lades extra halm in runt suggan när gårdens personal bedömde att förlossningen var på väg att starta. I båda leden fanns det ständigt rikligt med halm i smågrishörnan. I den mån någon halmbädd fanns kvar dag 5 efter förlossning i strategiskt halmade boxar gödslades denna ut. Därefter behandlades båda behandlingsleden helt lika med daglig tilldelning av halm. I övrigt gjordes inga förändringar i stallmiljön. De suggor som fanns kvar i gruppen inför andra grisningen fick byta behandlingsled så att de grisat både med strategisk och med traditionell tilldelning av halm (kontroll).

Slutsats och råd till näringen
Strategisk halmning medförde färre antal förslitningsskador, högre avvänjningsvikt, färre dödfödda och fler avvanda smågrisar jämfört med traditionell tilldelning av halm. Detta kan förklaras både av halmbäddens förmåga att hindra smågrisen från att komma i kontakt med det sträva betonggolvet och den ökade möjligheten för suggan att bygga bo inför grisningen. Dessa positiva effekter gagnar både djur och lantbrukare.