Kalciumstrategier för höjd kvalitet i svensk matpotatis

Under tre år har matpotatissorten King Edvard ingått i kalciumgödslingsförsök där både kalciumgivans storlek, tidpunkt och typ av gödslingsmedel har undersökts. Försöken visar att det krävs 200 kg kalcium ha-1 för att öka kalciuminnehållet i knölarna. Endast kalcium i lättlöslig form såsom kalciumnitrat och kalciumklorid påverkade kalciuminnehållet i knölarna. Kalcium i form av kalciumsulfat hade ingen positiv påverkan på varken kalciuminnehåll eller kvalitet. Försöken visade även att knölarna tar upp olika mycket kalcium olika år, vilket kan bero på vädret, då kalciumupptaget ökar vid en hög avdunstningshastighet. Högst kalciuminnehåll i knölarna erhölls då kalciumnitrat applicerades vid sättning samt fem veckor efter uppkomst (100 + 100 kg Ca ha-1). De strategier som hade bäst effekt mot stötblått var 100 + 100 kg Ca ha-1 två respektive fem veckor efter uppkomst samt fem respektive åtta veckor efter uppkomst.

Tvåhundra kilo kalcium höjer kalciuminnehållet i potatis

Tre års fältförsök har visat att gödsling med tvåhundra kg kalcium till matpotatis ger ett ökat kalciuminnehåll i knölarna. Effekten uppnås då kalcium appliceras i lättlöslig form, som till exempel kalciumnitrat.

Varför gödsla med kalcium?
Kalcium är ett essentiellt näringsämne som bland annat ska stabilisera cellväggar och cellmembran i växten. Potatisknölar med lågt kalciuminnehåll riskerar att få kvalitetsdefekter såsom rostfläckighet och inre håligheter, som yttrar sig i form av bruna områden av döda celler inuti knölarna. Ett lågt kalciuminnehåll i skalet kan även öka risken för stötblått, som uppstår vid ovarsam hantering. Det är även viktigt att öka kalciuminnehållet ur ett nutritionellt hänseende då potatis är en del av vår basföda.

Ökat kalciuminnehåll i knölar
Då matpotatissorten King Edward odlades i fält behövdes 200 kg lättlösligt kalcium per ha för att öka kalciuminnehållet i knölarna. Det högsta kalciuminnehållet erhölls då 100 kg kalcium spridits i samband med sättning samt 100 kg spridits fem veckor efter uppkomst. För att uppnå denna effekt måste kalcium vara lättlösligt. Kalciumnitrat och kalciumklorid innehåller lättlösligt kalcium, varav kalciumnitrat ingår i produkten kalksalpeter. Det kan vara svårt att gödsla med 200 kg kalcium som kalciumnitrat då kvävegivan oftast blir alldeles för hög. I försöken undersökte vi även effekten av en sen kalciumgiva i form av kalciumklorid, dels för att minska kvävegivan och dels för att inte behöva kvävegödsla sent på säsongen. Resultaten var varierande, men 2012 fungerade kalciumklorid minst lika bra som kalciumnitrat. Det visade sig att den sena kalciumkloridgivan tenderade att öka stärkelseinnehållet i knölarna, vilket kan vara intressant för stärkelseodlare.

Motståndskraftigare mot stötar
För att simulera mekaniska skador i form av stötblått lät vi knölarna åka runt i en cementblandare. Efter denna misshandel lagrades knölarna varmt, 15°C i två veckor för att framkalla stötblått. Gödsling med 200 kg kalcium per ha fördelat på två likstora givor vid två och fem veckor eller fem och åtta veckor efter uppkomst gav lägst angrepp av stötblått. Graderingen av rostfläckighet gav inga entydiga svar bland annat på grund av svårigheten att skilja rostfläckarna från rostringarna som fanns på några av försöksfälten. Rostfläckighet beror bland annat på kalciumbrist medan rostringsangrepp orsakas av virus.

Kalciumgödsling i närheten av knölen
Internationella studier har visat att kalcium till knölen tas upp via stolonrötter medan huvudrotsystemet förser blasten med kalcium. Detta innebär att kalcium måste finnas i närheten av knölarna för att kunna tas upp. Då vi jämförde radmyllning med bredspridning vid sättning såg vi inga skillnader i kalciuminnehåll i knölarna. Det bör göras fler försök med kalciumapplicering i form av grundare radmyllning eller varför inte kontinuerlig kalciumgödsling under hela knölsättningen via droppbevattning.