Kalks effekt på kryptosporidier och kalvhälsa - ett fältförsök

The aim of the study is to investigate if treatment of calf pens with slaked lime will prevent spread of C. parvum and improve the calf health in herds with C. parvum associated diarrhea problems. Diarrhea is common in young dairy calves in Sweden and is often caused by C. parvum. The parasite is resistant to all recommended disinfectants making it particularly difficult to control. We have shown that slaked lime decreases the viability of C. parvum in the laboratory. When slaked lime treatment of the calf pens was used as a complement to the standard cleaning procedures in two herds with long-lasting cryptosporidosis problems the farmers reported a lower incidence and less severe diarrhea in the calves. This indicates that slaked lime treatment might be an effective control measure in cattle herds. However, before the method can be recommended the efficacy has to be confirmed in a controlled study.

Målet med denna studie är att undersöka om rengöring med släckt kalk är effektivt för att minska smittspridning av kryptosporidier i besättningar med omfattande diarréproblem hos kalvarna. Diarré är vanligt hos unga kalvar och orsakas ofta av kryptosporidier. Parasiten är okänslig mot de desinfektionsmedel och doser som rekommenderas vilket gör att problem relaterade till kryptosporidios är särskilt svåra att åtgärda. Vi har visat att släckt kalk har en avdödande effekt på kryptosporidier i laboratoriet. I besättningar med långvariga kalvdiarréproblem som vi rekommenderat att strö kalvboxarna med släckt kalk som komplement till de åtgärder man tidigare vidtagit och som inte lett till bättre kalvhälsa såg man en minskning av antalet insjuknade kalvar och upplevde att diarrén blev mindre kraftig. Tillasmmans indikerar detta att torr släckt kalk har en avdödande effekt på kryptosporidier i stallmiljö. Resultaten behöver dock styrkas med en kontrollerad studie.

Diarré är vanligt hos unga kalvar och orsakas ofta av kryptosporidier. Målet med studien var att undersöka om man genom att inkludera släckt kalk i rengöringsrutinerna kan sänka smittrycket av kryptosporidier i besättningar med omfattande diarréproblem. Fyra mjölkkobesättningar kalkade under 6 månaders tid hälften av enkalvsboxarna innan en ny kalv flyttades in. Resten av boxarna lämnades utan behandling. Kalvar i kalkade boxar var 1,7 dagar äldre när de fick diarré, skillnaden mellan grupperna var statistiskt signifikant. Det var ingen skillnad mellan grupperna avseende hur länge diarrén varade eller hur dåliga kalvarna blev. Att kalvarna i kalkade boxar insjuknade senare visar att åtgärden hade effekt på parasiterna. Som enskild åtgärd räcker dock inte kalkning av enkalvsboxarna för att stoppa kryptosporidios i besättningar med omfattande kalvdiarréproblem. Det kan dock vara ett värdefullt komplement till andra åtgärder som rekommenderas för att förbättra kalvhälsan.

Diarré är vanligt hos unga kalvar och orsakas ofta av parasiten Cryptosporidium parvum (C. parvum; kryptosporidier). Parasitens sprids med mikroskopiska s.k. ooystor som utskiljs i avföringen hos infekterade kalvar. En kalv med diarré kan utskilja miljontals oocystor och kan på så sätt sprida infektionen till andra kalvar. Oocystorna är mycket tåliga och okänsliga mot vanliga desinfektionsmedel (t.ex. Virkon) i de doser som rekommenderas. Detta gör att kalvdiarréproblem orsakade av kryptosporidier, s.k. kryptosporidios, är mycket svåra att komma till rätta med. Kalk höjer pH kraftigt och torr släckt kalk används ibland som desinfektionsmedel mot bakterier och virus. Studier i laboratoriemiljö har visat att det också skulle kunna vara ett fungerande desinfektionsmedel mot kryptosporidier. Torr släckt kalk är enkelt att använda och strös lätt ut på underlaget. Om det fungerar för att avdöda kryptosporidier skulle djurägarna ha ett enkelt och effektivt sätt att desinficera kalvboxarna, och minska smittrycket.
Syftet med studien var att undersöka om desinfektion med finfördelad släckt kalk är effektivt för att sänka smittycket av kryptosporidier i besättningar med omfattande diarréproblem hos kalvarna.
Fyra mjölkkobesättningar med långvariga kalvdiarréproblem ingick i studien. En förutsättning för att kunna delta var att kalvarna hölls i enkalvsbox under de första 2-4 levnadsveckorna. Varje besättning deltog under 6-7 månader. Under denna tid kalkades hälften av enkalvsboxarna innan en ny kalv flyttades in. Resten av boxarna lämnades utan kalkbehandling. Varje nyfödd kalv fick ett särskilt kalvkort där djurägaren registrerade om kalven fick diarré, hur gammal den var när diarrén upptäcktes, antal sjukdagar, om aptit och allmäntillstånd var påverkade och eventuell behandling. Besättningarna fick veterinärbesök varannan månad, d.v.s. vid totalt 4 tillfällen. Veterinären undersökte då alla kalvar som var yngre än 4 veckor och tog avföringsprover.
Totalt ingick 402 kalvar i studien och 214 (53 %) av dem fick diarré. Kalvarna var i snitt 8,3 dagar gamla när djurägarna upptäckte diarrén. Kalvar i kalkade boxar var 1,7 dagar äldre när de fick diarré, skillnaden mellan grupperna var statistiskt säkerställd. Diarrén varade i snitt 3,9 dagar (1-16 dagar) och det var ingen skillnad mellan grupperna. Vi såg inte heller någon skillnad mellan grupperna avseende hur dåliga kalvarna blev, varken baserat på djurägarens noteringar eller på veterinärens undersökningar.
C. parvum påvisades i 79 (83 %) av de 94 avföringsprover som togs och det var ingen skillnad mellan kalvar i kalkade boxar och kontrollboxar. Oocystor återfanns vid samtliga provtagningstillfällen i alla 4 besättningarna.
Resultaten visar att kalkning av enkalvsboxar mellan kalvarna inte räcker som enskild åtgärd för att undvika kryptosporidios i besättningar med långvariga och omfattande kalvdiarréproblem. Att kalvarna i de kalkade boxarna insjuknade nästan två dygn senare visar dock att åtgärden hade effekt på parasiterna även om den inte var tillräckligt effektiv för att minska smittrycket till en sådan nivå att kalvarna inte blev sjuka. Vi bedömer att kalkbehandlingen kan vara ett värdefullt komplement till andra åtgärder som rekommenderas för att åtgärda kalvdiarréproblem. Dessa inkluderar att optimera råmjölksrutinerna, att göra noggrant rent i boxen innan en ny kalv sätts in och låta boxen torka ordentligt mellan kalvarna. För att få bäst effekt av kalkningen bör kalken få verka längre än de 24 timmar som vi lyckades åstadkomma i denna studie.