Karaktärisering av sjukdomsframkallande adenovirus i svenska slaktkycklingbesättningar

Sammanfattning av slutrapport
Vissa stammar av aviärt adenovirus (FAdV) kan ge upphov till skador i lever, blödningar i skelettmuskulaturen samt körtel och muskel mage som i förlängningen resultera dålig tillväxt och en ökad dödlighet hos fjäderfä främst slaktkycklingar. Förutom den försämrade djurhälsan och välfärden leder detta till stora ekonomiska förluster för den enskilde uppfödaren. Den genomförda studien syftade till att isolera och genetiskt karakterisera de cirkulerande adenovirus stammarna och på så sätt öka kunskapen om adenovirus i landet samt att förbättra det diagnostiska verktyget för fastställande av diagnosen. Organmaterial från tio slaktkycklings besättningar där misstanke om inklusionskroppshepatit (IBH)förelåg, ingick i studien. Insamlade organmaterial användes för molekylär detektion samt isolering av FAdV. Närvaro av FAdVs arvsmassa påvisades med hjälp av PCR i nio av tio IBH misstänkta fall, däremot kunde virus isoleras enbart från sju av tio IBH misstänkta slaktkycklingsbesättningar. Vidare sekvensering av PCR-positiva prover visade att två FAdV arter (D, serotyp 2 och E, serotyp 8a) kunde påvisas hos de undersökta slaktkycklings besättningarna.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Populärvetenskaplig
Med början under våren 2012 och i ett år framåt pågick ett projekt på SVA med syfte att närmare karakterisera sjukdomsframkallande aviära adenovirus hos Svenska slaktkycklings- besättningar. Projektet var delfinansierat av Stiftelse Lantbruksforskning (SLF) och avsåg att ge svar på följande frågeställningar:
• Vilka genotyper av adenovirus ligger bakom sjukdomen inklusionskropps-hepatit hos svenska slaktkycklingar?
• Kan dagens diagnostik förbättras för att effektivisera fastställande av diagnos i samband med sjukdomsutredning?
Under första delen av projektet arbetade vi med att sätta upp virologiska och molekylära detektionsmetoder för påvisande av aviärt adenovirus. Vi utvärderade olika detektionssystem genom en serie av uppsatta experiment med hjälp av referens stammar och tidigare inskickade material. Arbetet med kliniska fall påbörjades därefter och avslutades i juni 2013. Resultatet analyserades vidare fram till augusti 2013. Traditionellt sätt för att karakterisera aviärt adenovirus serotyper är neutralisation test. Denna är tidskrävande och baseras på en kombination av virusodling på celler och neutralisering med typspecifika antikroppar. Olika typer av genomkarakterisering på DNA-nivå har ersatt den klassiska serotyp karakteriseringen och idag talar man oftare om genotyper än serotyper. I projektet valde vi att karakterisera aviärt adenovirus typerna på genomnivå med hjälp av direkt sekvensering av PCR-amplifierat fragment. Vi riktade vår PCR mot Hexon loop L1 genen av FadV genom att rikta in sig på en konserverad region i virusets arvsmassa kunde vi öka chansen till att kunna amplifiera alla genotyper med ett och samma PCR-system. De kliniska material som undersöktes under projektets gång var alla insamlade på samma slakteri där besiktnings veterinären upptäckte för hög kassation samt kraftiga förändringar i olika organ vid rutin kontrollen. Den preliminära diagnosen baserades på anamnes och den mikroskopisk/patologanatomisk undersökningen.
I de flesta fall kunde vi bekräfta den patologanatomiska diagnosen med hjälp av molekylär- och virus diagnostiska metoder. Virus kunde isoleras från 7 av tio undersökta farmer och i de allra flesta fall från samtliga undersökta organ (tarm/lever/muskelmage). Ett framgångsrikt virus isolerings försök visade sig ha ett direkt samband med förvaringstiden samt kvalitén på det undersökta materialet. Långtids förvaring av organ i -20 grader minskar väsentligt chansen att kunna isolera virus från materialet. Den fylogenetiska analysen visade på förekomst av två genotyper av aviärt adenovirus hos de undersökta slaktkycklingarna. Genotyp D (serotyp2) var den dominerande varianten och kunde påvisas i nio av tio de undersökta fallen. FadV genotyp E (serotyp8a)kunde påvisas i ett fall.
Hittills har diagnosen i samband med misstankar om IBH utbrott baserats enbart på histologi. Klara förändringar i levern och histopatologiska fynd har legat för grunden för fastsällande av diagnosen. Med hjälp av de fram arbetade metoderna inom projektet har vi nu möjlighet till genetisk Karaktärisering av sjukdomsframkallande adenovirus i svenska slaktkycklingbesättningar.