Kartläggning av patogena svampar i skörderester vid höstveteodling

Sammanfattning av slutrapport
Syftet med projektet var att undersöka om graden av missfärgning av halmstubb efter höstvete skulle kunna användas för att bedöma behovet av svampbekämpning på hösten. I projektet undersöktes hur missfärgning var korrelerad till hur mycket smitta skörderesterna bar på. Halmstubb och unga plantor av höstvete provtogs på höst och vår, och pro¬verna grupperades efter missfärgning (halm) eller symtom (plantor). PCR-teknik användes för att bestämma förekomst av Oculimacula yallundae, O. acuformis (stråknäckare) och Microdochium nivale och M. majus (snömögel). Både Microdochium sp. och Oculimacula sp. var mycket vanligt förekommande i halmproverna från både höst och vår. Förekomsten av smitta på plantproverna var betydligt lägre. Ingen korrelation mellan grad av missfärgning av halmproverna och mängd DNA kunde observeras. Missfärgning av stubben orsakades alltså inte främst av de studerade patogenerna och är därför inte ett bra mått på be-kämpningsbehovet.

Populärvetenskaplig sammanfattning
SYFTE
Flera av de svampar som orsakar sjukdomar i vete övervintrar på skörderester, och risken för svampangrepp blir större vid ensidig stråsädesodling med mycket halmrester i markytan.
Syftet med projektet var att undersöka om graden av missfärgning av halmstubben efter en höstvetegröda är korrelerad till hur mycket smitta skörderesterna bär på. Tanken var att ta fram underlag för en bättre bedömning av risken för angrepp av patogena svampar för en bättre behovsanpassning av fungicidbehandlingar i höstvete genom att studier av förekomst av patogena svampar på skörderester och deras spridning till grödan.

RESULTAT
Smitta av svamparna som orsakar dessa sjukdomar var mycket vanligt förekommande i stubbprover, och detekterades ofta i både ”friska” och missfärgade prover. Även snömögelsvampen hittades ofta på stubbproverna. Analys av plantor tagna på samma ställe som halmproverna visade att en betydligt mindre andel av plantproverna bar på smitta, men svamparna kunde detekteras även i helt symptomfria plantor. I stort avspeglade andel smitta mängden detekterad DNA, det vill säga att proverna från fält med stor andel smittade prover innehöll stora mängder svamp-DNA.
Behovet av bekämpning mot stråknäckare har minskat under den senaste 10-årsperioden, men enstaka år förekommer starka angrepp som leder till liggsäd. Förvånande nog visade resultaten att stråknäckarsvampen förkom i nästan alla stubbprover från alla provtagna fält, och att svampen också hittades i en stor andel av plantproverna. Trots att DNA av flera patogener hittades i stor andel av proverna och dessutom i höga mängder visade inget av de provtagna fälten angrepp av snömögel eller stråknäckare.
Inga skillnader i detekterad mängd DNA mellan olika klasser av missfärgning (stubbprover) eller symtomförekomst (plantprover).

METODER
Prover på halmstubb och unga plantor av höstvete togs i fält på hösten och våren i fältförsök eller fält där minimerad jordbearbetning tillämpats. Pro¬verna grupperades i klasser, halmproverna baserat på mörkfärg¬ning av stråbasen, respektive symtomlösa plantor eller plantor med synliga symtom. Artspecifik DNA-detektering användes för att bestämma förekomst av stråknäckare (Oculimacula yallunda och O. acuformis), snömögel (Microdochium nivale och M. majus). Under första året detekterades även skarp ögonfläck (Rhizoctonia cerealis) i plantprover.

SLUTSATSER
Resultaten visar att man med PCR-baserad teknik kan bestämma och kvantifiera förekomst av patogena svampar i växtmaterial.
Stråknäckarsvampen var vanligt förekommande i både halm- och plantprover, och även snömögel detekterades ofta i proverna. Generellt kan dock sägas att andelen smittade plantor var betydligt lägre än andelen halm med smitta.
Förekomst av smitta i både halm- och plantprover skilde mellan provtagningsplats och år. Däremot kunde få skillnader i mängden detekterad DNA mellan klasserna av missfärgning av halm respektive symtom på plantor detekteras.
Studien visar alltså att graden av missfärgning av stubben är dåligt mått på hur mycket smitta växtresterna bär på. Smitta av patogena svampar på växtresterna är bara en av de faktorer som, tillsammans med till exempel väder, sortval och bestånd, bestämmer risken för skador på grödan.