Kartläggning av resistens mot svartpricksjuka i vete och interaktioner med odlingsmiljön

Den genetiska diversiteten hos Zymoseptoria tritici, som orsakar svartpricksjuka i vete, och dess variation mellan sort, plats och år undersöktes under 2011-2014. Bakgrunden var observationer av att sorter visat bättre resistens vid introduktion än efter en tid i odling. Angrepp graderades i sortförsök i 3 områden och prover analyserades med genetiska markörer. Angrepp i olika sorter varierade melan år och plats. Z. tritici har frekvent sexuell förökning och stor genetisk diversitet. Det finnsgenetiskt skilda populationer på olika platser men specialisering av Z. tritici på enskilda sorter kunde inte bevisas. Nya markörer ur svenska isolat krävs för att beskriva och förklara skillnader mellan populationerna. För veteodlare innebär det att sort, jordbearbetning, såtid, samt bevakning av angreppsutveckling och effekt av fungicidbehandlingar är viktigt för att förhindra infektioner och upptäcka avtagande sort- resp. ökande fungicidresistens.

Svartpricksjuka i vete orsakas av en svamp med stor förändringspotential

Svampen som orsakar svartpricksjuka i vete har omfattande sexuell förökning och stor genetisk diversitet. Den har genetiskt skilda populationer på olika platser i landet. Resultat från graderingar i fält tyder inte på att det finns samspel mellan mellan sort och odlingsplats men vi har inte kunnat bevisa om olika individer av svampen specialiserar sig på enskilda vetesorter. För att göra det behöver vi utveckla nya genetiska markörer.

En svamp som förökar sig på sexuell väg är ständigt i förändring. Från ett år till ett annat kan den ha andra egenskaper än vad den hade året innan. Ibland är förändringarna så små att de inte märks. Större förändringar, som även kan ske under en längre tidsperiod, kan till exempel påverka svampens överlevnadsförmåga eller konkurrensförmåga. När en svamp som orsakar sjukdom hos växter förändras kan det i värsta fall innebära att växtsorter som tidigare inte varit mottagliga för angrepp eller bara angripits svagt får starkare angrepp. Om svampen utvecklas olika i geografiskt skilda områden kan det uppstå populationer som inte är nära släkt med varandra trots att de är av samma art. Det kan också innebära att kemiska bekämpningsmedel inte längre har lika god effekt mot en svampsjukdom som de hade tidigare.

Slutsatserna från projektet sätter fokus på viktiga åtgärder mot angrepp av svartpricksjuka. Det är svårt att stoppa ett angrepp men det går att försvåra för svampen, Z. tritici, att spridas och infektera nya grödor. Den hållbaraste och i längden mest ekonomiska åtgärden är att odla resistenta sorter. När sådana inte finns får man välja bland dem som är minst mottagliga för angrepp. Sporer som bildas efter sexuell förökning kan spridas med vinden från fält som haft angrepp av svartpricksjuka under sommaren och infektera höstvete i tidiga utvecklingsstadier redan under hösten. Höstinfektionerna skulle bli färre om man lyckades minska mängden vindspridda sporer. En noggrann nedbrukning av stubb och halm eller plöjning efter veteskörd kunde ha sådan effekt. Växtföljder med täta intervall mellan vetegrödor är gynnsamma för infektioner. Om man senarelade såtiden för höstvetet skulle sporer som sprids inte hitta någon värdväxt. Hösten är en arbetsintensiv tid och vädret är inte pålitligt. Det försvårar möjligheterna att anpassa odlingen så att enskilda svampar missgynnas på ett optimalt sätt. Utöver dessa åtgärder är det viktigt att man bevakar sin gröda för att dels ha chans att upptäcka förändringar i hur en sort angrips och dels upptäcka förändringar i effekt av behandlingar med fungicider. De här åtgärderna är samtliga sådana som man på ett eller annat sätt måste förhålla sig till i ett integrerat växtskydd.

Bakgrunden till det här projektet var att några rådgivare hade intryck av att vetesorter som inte angreps särskilt mycket när de introducerades fick starkare angrepp efter några år i odling. Arbetet bestod dels av angreppsgraderingar i fält och dels av labarbete med genetiska markörer, s.k. mikrosatelliter.

Vi fann dels bevis för en omfattande sexuell förökning och dels bevis för att populationerna av svampen är olika från år till år och från ett område till ett annat. För att kunna beskriva och förklara hur stora de skillnaderna är behöver vi utveckla nya genetiska markörer från svenska isolat av svampen. De svenska populationerna av Z. tritici är med andra ord tillräckligt olika för att befintliga markörer inte ska kunna känna igen svampen trots att det bevisligen rör sig om rätt art.