Kontroll av skadeinsekter i klöverfröodlingar med biologiska metoder

Clover is used in agriculture for fodder and green manure and today Sweden is world leading in producing organic clover seeds. However, the yield varies heavily between years and growers, partly because of damages by clover seed weevils. Effective suppression methods are entirely missing for organic production, whereas neonicotenoids have been successfully used in conventional farming during the last years. However, this solution might not last long, due to documented negative effects of these substances on e.g. pollinators and EU has banned three of them. This project will deepen and widen the studies of odour mediated behaviours in clover seed pest insects, with the goal to develop methods that will improve yields and at the same time minimize adverse effects on the environment or other organisms. In addition to the weevils, a seed consuming moth and a parasitoid (natural enemy) will be studied, as will the hibernation and dispersal of the weevils.

Klöver används inom jordbruket som djurfoder och för gröngödsling och Sverige är idag en världsledande producent av ekologiskt klöverfrö. Fröskörden varierar emellertid kraftigt mellan år och odlare, bl. a. pga skador orsakade av klöverspetsvivlar. Effektiva kontrollmetoder saknas för ekologisk produktion, medan neonikotinoider de senaste åren visat sig vara effektiva inom konventionell fröodling. Dock kan detta vara en kortvarig lösning, pga påvisade negativa effekter av dessa medel på bl. a. pollinatörer och EU har redan förbjudit tre ämnen. Projektet ska fördjupa och bredda studierna av doftstyrda beteenden hos klöverfröskadegörare, med mål att utveckla metoder som varaktigt kan förbättra skörderesultaten och samtidigt minimera oönskade effekter på miljön och andra organismer. Förutom klöverspetsvivlar kommer en fröätande fjäril och en parasitoid (naturlig fiende) att inkluderas i studierna, liksom övervintrings- och spridningsaspekter hos vivlarna.

Klöver är en viktig gröda för djurfoder och som gröngödsling och de näringsrika klöverfröna utgör föda för en rad insekter, som därmed ställer till stor skada i fröodlingar. Till de viktigaste skadegörarna hör olika arter klöverspetsvivlar, som oftast föredra den ena eller andra klöverarten. Vi har visat att de två vanligaste vivelarterna har mycket lika känslighet för olika växtämnen, men inte kunnat peka ut vilka doftkomponenter som står för specificiteten i fråga om värdväxt. Vivlarna förefaller inte använda några egna kemiska signaler (feromoner), åtminstone inte över längre avstånd, medan den vanligaste parasitstekeln attraheras av vivlarnas spillning. Vi har också visat att det finns tillräckligt med pollinatörer i vitklöver och att det är klöverspetsvivlarna som begränsar skörden. Angreppen av dessa ökar ju närmare föregående års klöverfält fanns. Sammantaget visar projektet vikten av att på olika sätt begränsa förekomsten av klöverspetsvivlar.

Tillgången på klöverfrö är grundläggande inom jordbruket, eftersom klöver används för produktion av djurfoder och vid gröngödsling. Ekologisk produktion av röd- och vitklöverfrö har sedan 90-talet ökat markant i Sverige, som idag är en världsledande producent av ekologiskt klöverfrö. Skördarna för både konventionell och ekologisk fröodling varierar dock kraftigt mellan gårdar och mellan år och en bidragande orsak är skadeinsekter, främst fröätande klöverspetsvivlar inom släktet Apion (numera Protapion), vilka kan orsaka stora skördeförluster (>50% av skörden). Vivlarna bekämpas sedan 2010 effektivt med en neonikotinoid inom den konventionella odlingen, medan den ekologiska sektorn saknar etablerade kontrollmetoder. Syftet med projektet var att studera olika aspekter av insektsskador i klöverfröodlingar, för att bättre kunna övervaka, förebygga och eventuellt kontrollera sådana skador med biologiska metoder.

De två vanligaste arterna klöverspetvivlar är specialister på var sin klöverart och mycket av deras värdväxtval sker med hjälp av luktsinnet. Vi har genomfört försök både i fält och på laboratoriet för att bättre förstå hur vivlarna hittar rätt klöverart, hur de finner varandra inför parning och hur deras naturliga fiender hittar dem. Båda vivelarternas förmågor att uppfatta olika doftämnen har dokumenterats i detalj med hjälp av elektrofysiologi och konstaterats vara mycket lika. Vi har dock ännu inte kunnat precisera hur klöverarterna kan urskiljas av vivlarna, eftersom olika klöverarter avger samma ämnen och i ungefär samma proportioner. Kommunikation mellan vivlar, t.ex. inför parning, tycks inte ske med hjälp av kemiska signaler verksamma över större avstånd och därmed är det i dagsläget inte möjligt att använda feromonfällor för effektivare övervakning.

Arbetet inom projektet har också resulterat i bättre kunskap om andra faktorer än förekomst av klöverspetsvivlar som påverkar fröskörden. Det är t.ex. tydligt att det finns tillräckligt med pollinatörer i vitklöverfröodlingar i Skåne om de nuvarande rekommendationerna vad gäller komplettering med bikupor och åtgärder för att gynna vilda bin och humlor följs. Försöken, som bl. a. omfattar dokumentering av övervintringsplatser, har också visat att det är viktigt att maximera avstånden mellan fälten från ett år till nästa för att minimera immigrationen av klöverspetsvivlar. Även andra landskapsfaktorer kan påverka angrepp och skörd, men analysen av dessa undersökningarna är ännu inte klara.

Det är tydligt att skördens storlek till stor del bestäms av angrepp av klöverspetsvivlar och i ekologisk odling är detta helt avgörande. Konventionella odlare rekommenderas att bevaka klöverspetsvivlar med fångstskålar och bekämpa vid behov. Mer forskning om hur den kemiska bekämpningen i praktiken kan ske behovsanpassat och effektivt men samtidigt skonsamt mot nyttoinsekter behövs, men lite vägledning ges dock i Jordbruksverkets senaste rekommendationer och riktlinjer. För ekologisk odling krävs andra åtgärder och framtida forskning bör inrikta sig på att utvärdera olika åtgärder som kan minska förekomsten av klöverspetsvivlar i sådana odlingar.