Kryptosporidier i dikobesättningar - utgör de en smittkälla för människor?

Sammanfattning av slutrapport
Kryptosporidier (Cryptosporidium) är en grupp är encelliga parasiter med global spridning som orsakar diarré hos bland annat nötkreatur och människa. De utsöndras i avföringen och kan ge upphov till vattenburen smitta. En del arter är zoonotiska och kan spridas från djur till människa. Målet med studien var att klarlägga hur vanlig kryptosporidier är i svenska dikobesättningar samt vilka arter och subtyper av parasiterna som förekommer. Träckprover från 332 kalvar från trettio dikobesättningar analyserades. Kryptosporidier påvisades i 29 besättningar och hos 37 % av de provtagna kalvarna. Resultaten visar att kryptosporidieinfektion är vanligt och att C. bovis är den dominerande arten. Cirka 8 % av kalvarna utsöndrade zoonotiska C. parvum vilket i stort överensstämmer med situationen i våra mjölkbesättningar. De uppmätta oocystnivåerna var dock lägre. Resultaten visar att dikobesättningar på bete sannolikt har en begränsad betydelse som orsak till vattenburen kryptosporidiesmitta.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Bakgrund
Kryptosporidier (Cryptosporidium spp) är encelliga parasiter som infekterar tarmslemhinnan och kan orsaka tarmlidanden och diarré, så kallad kryptosporidios, hos bland annat nötkreatur och människa. Parasiternas livscykel omfattar olika utvecklingsstadier i tarmcellerna hos infekterade individer. Så småningom utsöndras de med avföringen som mikroskopiska så kallade oocystor, som är det smittsamma stadiet av parasiten. En del arter, framför allt C. parvum, är zoonotiska och kan således infektera både människor och djur. Det finns andra arter som enbart infekterar nötkreatur och sådana som enbart infekterar människor.
Nyligen har man visat att det man tidigare trott vara C. parvum hos nötkreatur egentligen är tre olika arter, nämligen C. parvum, C. bovis och C. ryanae. Det är framför allt C. parvum som orsakar sjukdom hos kalvarna, medan de övriga arterna ger subkliniska infektioner. C. parvum är den enda arten som kan överföras till människa.
Kryptosporidier är mycket vanliga i svenska mjölkbesättningar, och där dominerar de nötkreaturs-specifika arterna. Parasiter har påträffats i 95 % av besättningarna och hos 45-60 % av kalvarna. De finns i alla åldersgrupper (kalvar, ungdjur och kor), men C. parvum har bara påvisats hos kalvar upp till nio veckors ålder. Även hos dessa unga kalvar var dock C. bovis den vanligaste arten, till skillnad från vad man funnit i internationella studier. Det finns ingen information om hur vanlig smittan är i svenska dikobesättningar
Kryptosporidier är också en viktig orsak till vattenburen, och ibland livsmedelsburen, sjukdom hos människor runt om i världen. Frågan om i vilken utsträckning betande nötkreatur utgör en risk för vattenburen smitta till människor är högaktuell. Det har föreslagits att man ska införa restriktioner för betesdjur på strandnära beten och inom vattenvårdsområden på vissa platser. För att besvara frågan om djurens betydelse som smittkälla måste en riskanalys baserad på infektionsläget hos nötkreaturen som hålls på betesmark genomföras. För att detta ska kunna göras krävs kunskap om infektionsläget i våra nötbesättningar. Idag vet vi hur det ser ut i de svenska mjölkbesättningar men saknar information om dikobesättningarna och detta avsåg vi att avhjälpa med denna studie.

Syfte med studien
Syftet med studien var att ta reda på hur vanligt det är att kalvar i svenska dikobesättningar är infekterade med kryptosporidier och vilka arter och subtyper av parasiterna som förekommer. Resultaten ger ett underlag för att bedöma i vilken utsträckning betande nötkreatur utgör en risk för vattenburen smitta till människor.

Metod
I studien ingick kalvar från trettio dikobesättningar från sydvästra och östra Sverige med 10-99 kor. Varje besättning besöktes en gång. Då togs träckprov från alla kalvar som var yngre än 3 månader och det gjordes en översiktlig bedömning av kalvarnas hälsotillstånd. Djurägaren intervjuades om besättningsstruktur och skötselrutiner. Frågor ställdes bl.a. om besättningens storlek och antal djur i olika ålderskategorier, inköp av djur, rutiner vid kalvning och rengöring av kalvningsutrymmet, kalvdödlighet och sjuklighet hos kalvarna.
På laboratoriet registrerades träckens konsistens och färg. Proverna renades och koncentrerades. Därefter färgades en liten mängd av det renade provet och oocystorna räknades i mikroskop. Metoden identifierar djur som positiva vid utsöndringsnivåer på 200 oocystor per gram träck. De prover som bedömdes som positiva skickades för DNA-analys så att art och subtyp (underart) kunde bestämmas.

Resultat
I studien ingick träckprover från 332 kalvar från trettio dikobesättningar med 10-99 kor. Kryptosporidier påvisades i 29 besättningar och hos 37 % av de provtagna kalvarna. Jämfört med svenska mjölkbesättningar så var lika många besättningar infekterade, men andelen infekterade kalvar var lägre. C. bovis var den dominerande arten, följd av C. parvum och C. ryanae, vilket överensstämmer med hur det ser ut hos kalvar i svenska mjölkkobesättningar.
C. parvum identifierades hos 28 (8 %) kalvar som var 4-81 dagar gamla. Tidigare har vi i Sverige bara funnit C. parvum hos kalvar yngre än nio veckor. En förklaring till att vi här hittade parasiten hos några lite äldre kalvar skulle kunna vara att smittrycket i dikobesättningarna är lägre och att kalvarna därför blir smittade senare. De C. parvum-infekterade kalvarna utsöndrade relativt låga nivåer oocystor vilket tyder på låggradiga infektioner. Vi fann två olika subtyper av C. parvum och båda tillhörde zoonotiska subtypsfamiljer.
Vi rapporterar här det första svenska fyndet av C. ubiquitum hos nötkreatur Denna kryptosporidieart har ett brett värdspektrum och stor geografisk spridning och påträffas framför allt hos får och människa. Naturlig infektion hos nötkreatur har bara beskrivits en gång tidigare; i en fransk besättning med specialiserad köttdjursuppfödning. Det positiva provet i denna studie kom från en 5 veckor gammal tjurkalv.

Slutsatser med nytta för och råd till näringen
Studien visar att kryptosporidieinfektion är vanlig hos kalvar i svenska dikobesättningar och att C. bovis är den dominerande arten. Cirka 8 % av kalvarna utsöndrade C. parvum vilket i stort överensstämmer med vad man tidigare funnit i svenska mjölkkobesättningar. De två subtyper av C. parvum som påträffades tillhör båda zoonotiska subtypsfamiljer.
Att det var en liten andel kalvar som utsöndrade C. parvum i kombination med att utsöndringsnivåerna var låga gör att dikobesättningar på bete sannolikt har en begränsad betydelse som orsak till vattenburen kryptosporidiesmitta till människor. Ytterligare faktorer som stödjer detta är att risken för nyinfektion och sjunker när djuren släpps på bete och får tillgång till större ytor än när de hålls inomhus. Därmed minskar smittrycket och utsöndringen av oocystor till omgivningen. Oocystorna är dessutom känsliga för UV-ljus och uttorkning vilket gör att överlevnaden utomhus, framför allt under torra somrar, är mycket lägre än inne i stallmiljön.