Kvävegödslingens inverkan på rotutvecklingen hos olika potatissorter

This project sought grants to analyze root samples taken in an earlier SLF project. The results of the previous project have shown interesting differences in root development between different potato varieties. In this project we investigate the nitrogen fertilization effect on root development of five early potatoes. Root samplings were made in an existing field trials, which was an incomplete three-factorial experiment with varieties, harvest time and the nitrogen fertilization as experiment factors. Root samples from five varieties, two harvesting times, and a nitrogen level is analyzed. Now we are seeking the means to analyze the samples in the high nitrogen fertilization level. The hypothesis is that nitrogen fertilization affect root development.

I detta projekt söks medel för att analysera rotprover tagna i ett tidigare SLF-projekt. Resultaten från det tidigare projektet har visat intressanta skillnader i rotutveckling mellan olika potatissorter. I detta projekt vill vi undersöka kvävegödslingens effekt på rotutvecklingen hos fem tidiga potatissorter. Provtagningarna gjordes i ett existerande fältförsök, som var ett ofullständigt tre-faktoriellt försök med sorter, skördetidpunkt och kvävegödsling som försöksfaktorer. Rotprover från fem sorter, två skördetidpunkter och en kvävenivå är analyserade. Nu söker vi medel för att analysera proverna i det höga kvävegödslingsledet. Hypotesen är att kvävegödslingen påverkar rotutvecklingen.

Syftet med projektet var att undersöka inverkan av kvävetillgång på avkastning, växtnäringsupptag och rotutveckling. Rotprovtagningarna gjordes i ett fältförsök med sorter, skördetidpunkt och kvävegödsling som försöksfaktorer. Rotprover från fem sorter och två kvävenivå analyserades. Resultaten visar att en högre kvävegiva, 100 kg N i jämförelse med 75 kg N, gav sämre rotutveckling, mer blast och högre kvävehalter i blasten, men inte högre skörd. Projektet visade på två samverkande faktorer som kan vara negativa för miljön. En sämre rotutveckling försämrar grödans möjlighet att ta upp växtnäring i markprofilen och en uppbyggnad av stora blastmängder med stort kväveinnehåll, som blir kvar på fältet vid skörd, ökar riskerna för växtnäringsläckage. Detta innebär att det är viktigt att ha en välanpassad gödsling till en färskpotatisgröda både ur en ekonomisk och miljömässig synpunkt, att välja en kvävenivå där grödans naturliga mognad sammanfaller med den planerade skördetidpunkten.

Rotutvecklingen har stor betydelse för växters upptag av växtnäring och vatten, och potatis är en gröda där rotutvecklingen lätt störs av dålig markstruktur vilket kan begränsa förutsättningar att komma åt den växtnäring som finns i markprofilen. Det är också känt att olika potatissorter har olika växtnäringsbehov, särskilt skillnader i kvävebehov är dokumenterad. Syftet med detta projekt var att undersöka sambanden mellan avkastning, växtnäringsupptag och rotutveckling och särskilt inverkan av kvävetillgången. I ett sortförsök med färskpotatis togs rotprover i försöksled från fem färskpotatissorter och två kvävenivåer; 100 respektive 75 kg kväve per hektar. Provtagningen av rötterna gjordes genom att slå ner metallcylindrar i potatiskupan och försiktigt ta upp jordvolymen med rötter. Proverna tvättades och rötterna skannades för analys av rotlängd. Vid skörd togs växtprover för analys av kväve- och fosforinnehåll i blast och knölar. Knöl- och blastskörd bestämdes också. Undersökningen visade på tydliga skillnader i rotutveckling i olika nivåer i markprofilen. Mest rötter fanns i det översta skicket och färre rötter längre ner i profilen. I jämförelsen mellan sorterna kunde ingen skillnad i den sammanlagda mängden rötter påvisas, utan skillnaden mellan sorterna låg främst i hur rötterna var fördelade. Det var främst sorten Arrow som skilde sig från övriga sorter, med en mindre andel rötter i det översta skiktet. Kvävegödslingen hade effekt på rotutveckling, blastskörd och kväveinnehåll i blasten, vid en jämförelse mellan 100 kg N och 75 kg N per hektar. En större kvävegiva gav en sämre rotutveckling och detta gällde alla sorter. Blasttillväxten påverkades så att den högre kvävegivan gav kraftigare blast och högre kväveinnehåll i blasten. Däremot så påverkades inte knölskörden och mer kväve gav inte högre skörd. I det här projektet ingick fem färskpotatissorter. Färskpotatissorterna är förädlade för sin tidighet och har en genetiskt styrd snabb utvecklingsrytm med tidig mognad. Om försöksledet med den högre kvävegivan fått växa längre hade det med all säkerhet blivit en högre skörd i detta led. Projektet visade på två samverkande faktorer som kan vara negativa för miljön. En sämre rotutveckling försämrar grödans möjlighet att ta upp växtnäring i markprofilen och en uppbyggnad av stora blastmängder med stort kväveinnehåll, som blir kvar på fältet vid skörd, ökar riskerna för växtnäringsläckage. I färskpotatisproduktionen är skördetidpunkten av största vikt eftersom kilopriset sjunker snabbt vid senare skörd. Detta gör att det är mycket viktigt att ha en välanpassad gödsling till färskpotatis både ur en ekonomisk och miljömässig synpunkt. Att välja en kvävenivå där grödans naturliga mognad sammanfaller med den planerade skördetidpunkten är viktigt.