Kväveutlakning i förhållande till gödslingsnivå och grödans upptag på olika jordar

Sammanfattning av slutrapport
Syftet var att se hur utlakning påverkas av gödsling strax under och över ekonomiskt optimum. Som ett komplement till ett projekt på lättjord, studerades utlakningen på lerjord på Lanna försöksstation i Västergötland i tre ettåriga försök under 2009-2011. Skörd och kväveutlakning bestämdes i fem led med olika kvävegödslingsnivåer mellan 0-180 kg N per ha. Utlakningen mättes från separat dränerade rutor. Utifrån vattnets kvävekoncentration och uppmätt avrinning beräknades utlakningen. I likhet med försöken på lättjord fann man i två av försöken att utlakningen inte påverkades nämnvärt så länge den leder till en skördeökning på åtminstone 10 kg kärna per kg kväve. Över denna gödslingsnivånivå avtog skörderesponsen och utlakningen ökade något. I det tredje försöket, kom stora nederbördsmängder strax efter gödsling på torr och sprucken jord. Detta ledde till man fick en liten ökning av utlakningen redan vid lägre gödslingnivåer och en kraftigare ökning vid högre gödslingsnivåer detta år.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Ökad kväveutlakning först vid gödsling över ekonomiskt optimum

Kvävegödsling är den viktigaste insatsen för att nå hög skörd i många grödor. Samtidigt leder för höga gödslingsnivåer till ökat läckage till omgivningen där det orsakar problem med övergödning. Hur mycket kan man gödsla utan att påverka utlakningen? Detta har man undersökt i tre försök på lerjord i Västergötland. I ett tidigare projekt har detta undersökts i tre försök på lättjord i samma område.

För att studera nitratutlakningen efter olika kvävegödslingsnivåer och skörderespons, anlades fältförsök i havre 2007, 2008 och 2009 på en sandjord samt 2009, 2010 och 2011 på en lerjord i Västergötland.

Försök på lättjord 2007-2009
På SLU’s försöksgård Götala utanför Skara studerades utlakning efter gödsling till havre på ett fält med måttligt mullhaltig grovmo. Utlakningen studerades i ett försök per år i havre med sju kvävegödslingsnivåer mellan 0-135 kg N per ha. Markvattnet provtogs med keramiska sugceller placerade på 80 cm djup. Utifrån koncentrationen av nitrat och uppmätt avrinning beräknades nitratutlakningen. I dessa försök studerades endast nitratutlakning, då sugcellerna inte tar upp större kväveföreningar.


Försök på lerjord 2009-2011
På Lanna försöksstation väster om Skara, studerades utlakningen på ett par olika fält med måttligt mullhaltig styv lera (2009 och 2011) och mellan lera (2010). Skörd och kväveutlakning bestämdes i fem led med olika kvävegödslingsnivåer mellan 0-180 kg N per ha. Utlakningen mättes från separat dränerade rutor. Avrinningen mäts från de separat dränerade försöksrutorna med vippkärl. En viss andel av vattnet samlas upp i dunkar. Vattnet i dessa skickas regelbundet för kemisk analys. Utifrån vattnets kvävekoncentration och uppmätt avrinning från varje ruta kunde utlakningen beräknas. Här studerades den totala kväveutlakningen (inklusive större kväveföreningar).
På båda platserna flyttades försöken mellan ytor, för att endast studera effekten av gödsling ett enskilt år och inte ackumulerade effekter från flera år. Utlakningseffekter under 14 månader efter gödsling (t.o.m. juni efterföljande år) beaktats.

Resultat
I fem av försöken fann man att kvävegödslingsnivån till stråsäd inte påverkar utlakningen nämnvärt så länge den leder till en skördeökning på åtminstone 10 kg kärna per kg kväve. Över denna gödslingsnivånivå avtog skörderesponsen och nitratutlakningen ökade gradvis. Beroende på aktuella priser, sammanfaller detta ganska väl med ekonomiskt optimum. Att gödsla ekonomiskt optimalt kan alltså vara det bästa både för plånboken och för vattenkvaliteten.
Men utlakningen kan påverkas något, även vid lägre gödslingsnivåer. I det sjätte försöket, som låg på lerjord, regnade det kraftigt alldeles efter gödsling. Detta ledde till att en del kväve läckte ut snabbt, förmodligen via sprickor i marken. Under år med kraftigt regn direkt efter gödsling kan alltså utlakningen påverkas även vid lite lägre gödslingsnivåer, men de betydande effekterna är även då vid riktigt höga gödslingsnivåer.

Utmaningen är att pricka rätt gödslingsnivå
Att gödsla ekonomiskt optimalt, kan alltså även innebära minimerad utlakning, åtminstone per kg producerad spannmål. Problemet är att veta hur bra skörden kommer att svara på gödslingen på den aktuella platsen vid det aktuella tillfället. För detta finns flera hjälpmedel, såsom nollrutor som visar markens kväveleverans och Yara N-sensor som är ett hjälpmedel för att anpassa gödslingen till variationen i kvävegödslingsbehov inom enskilda fält.