Långtidseffekter med reducerad jordbearbetning, gödsling med kombisådd och strukturkalkning på fosforförluster via dränering

Sammanfattning av slutrapport
Försöken har visat på en signifikant minskning av det totala fosforläckaget efter strukturkalkning och på en stor rumslig variation i läckaget av fosfor och kväve, speciellt av den partikelbundna fosforn. Det behövs en omsorgsfull studie av makroporsystemet för att förklara läckaget från denna vanliga typ av marin lerjord. Att bredsprida eller radmylla fosforn hade ingen klar effekt på läckaget i denna sexårsstudie, Att gödsla med samma mängd fosfor som man för bort med skörden resulterade inte i några högre förluster än om man helt slutade med gödslingen. Det fanns en tendens (men utan statistisk säkerhet) att fosforförlusterna var lägre vid vanlig plöjning än med reducerad plöjning. Jord som inte bearbetades (ogödslad träda) innebar en väsentlig minskning av kväveläckaget men det kvarstod höga förluster av partikelbunden fosfor. Det är inte någon bra lösning för den närliggande Östersjön om man upphör med plöjning och inte gödslar jordbruksmarken med lämplig mängd fosfor.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Att minska belastningen av fosfor och kväve till Östersjön är en prioriterad miljöåtgärd – både nationellt och internationellt. Eftersom belastningen från jordbruksmark svarar för en stor del av den totala belastningen ställer detta krav på jordbruksnäringen. Betydande fosforförluster, både i partikulär form och i löst reaktiv form, sker ofta från lerjordar och fosforn transporteras mer eller mindre direkt via jordbruksmarkens dräneringssystem ut till öppna diken, vattendrag och sjöar. Det finns emellertid få effektiva åtgärder för att minska detta läckage. Eftersom fosfor binds starkt till jorden anses partikelbunden fosfor transporteras med s.k. preferentialflöde genom marken. Sådana icke-jämviktsflöden är ett vanligt fenomen i lerjordar och flödena brukar vara högst oregelbundna i tid och rum. Detta innebär att flödena bli oerhört mycket snabbare än vad som förväntats. Indikationer på sådana flöden är en stor rumslig variation i koncentrationer och läckage trots att den totala mängden avrinning är jämn och varierar betydligt mindre.
Ett stort experimentfält anlades vid Bornsjön år 2006, med 28 dränerade rutor. Strukturkalk i form av bränd kalk spreds för hand med en giva motsvarande 5 ton CaO ha-1 Den spreds på stubben under optimala väderförhållanden (inget regn eller blåst) och men en noggrann inblandning in i jorden med kultivator i flera riktningar omedelbart efteråt. Förutom strukturkalkning jämfördes två strategier för jordbearbetning: konventionell höstplöjning och grund höstbearbetning enbart med kultivator. Bredspridning på ytan av marken av fosforgödsel jämfördes med radmyllning. Balanserad gödsling med fosfor till grödan jämfördes med försöksrutor som inte fått någon gödsling alls av fosfor, bara kväve. Som jämförelse studerades ogödslad träda.
Försöken har visat på en statistiskt säker minskning av det totala fosforläckaget efter strukturkalkning och på en stor rumslig variation i läckaget av fosfor och kväve, speciellt av den partikelbundna fosforn. Det behövs en omsorgsfull studie av markens sprickor och porer för att förklara läckaget från denna vanliga typ av marin lerjord. Att bredsprida eller radmylla fosforn hade ingen klar effekt på läckaget i denna sexårsstudie. Att gödsla med samma mängd fosfor som man för bort med skörden resulterade inte i några högre förluster än om man helt slutade med gödslingen. Det fanns en tendens (men utan statistisk säkerhet) att fosforförlusterna var lägre vid vanlig plöjning än med reducerad plöjning. Jord som inte bearbetades (ogödslad träda) innebar en väsentlig minskning av kväveläckaget men det kvarstod höga förluster av partikelbunden fosfor. Det är inte någon bra lösning för den närliggande Östersjön om man upphör med plöjning och inte gödslar jordbruksmarken med lämplig mängd fosfor. Den låga kvoten kväve till fosfor i dräneringsvattnet man riskerar att få då visar att man i stället bör fokusera på att minska de snabba flödena genom markens håligheter genom strukturförbättringar. Den här typen av jordar bör man t.ex. strukturkalka och därefter plöja regelbundet.