Lantbruket som fjärrvärmeproducent – möjliga affärsmodeller, tekniska system och miljönytta vid ett införande av tredjepartstillträde (TPA)

I projektet undersöktes olika sätt för lantbruksföretag att leverera värme till fjärrvärmenät ägda av andra. Ny lagstiftning har förbättrat förutsättningarna för detta, även om den nya lagstiftningen inte blev så fördelaktig som ursprungligen föreslogs. Leverans av värme från förbränning av skogsbiomassa, salix och halm visades ha både klimatnytta och kunna vara lönsamt. Även användning av spillvärme från elproduktion från biogas har klimatnytta, men är bara lönsamt vid korta avstånd till ett fjärrvärmenät.

Produktion av värme till fjärrvärmenät kan vara en ny affärsmöjlighet för bioenergi från lantbruket, och det har vi undersökt i detta projekt. Fjärrvärme är Sveriges vanligaste uppvärmningssätt för bostäder. Fjärrvärme är oftast lokala monopol, där ett bolag äger både nätet och värmeanläggningarna. Detta ger inte det samhällsekonomiskt mest effektiva energisystemet och därför har man velat ändra regelverket för att släppa in fler värmeleverantörer i fjärrvärmenäten. Ny lagstiftning utreddes och debatterades under flera år. Den nya lag som antogs 2014 blev inte den bästa för värmeleverantörer, men numera måste fjärrvärmenätsägare i alla fall ta emot prima värme som levereras från tredje part, och betala skäligt för värmen. Vi har undersökt hur lantbruksföretag skulle kunna utnyttja detta, och vilken klimatnytta bioenergi från lantbruk skulle kunna ge.
Vi tog fram några systemalternativ som vi bedömde som intressanta. I en delstudie jämfördes olika sätt att producera värme för en ort med 1000 invånare. Värmeförsörjning med skogsbiomassa, halm och salix studerades. Salix var det alternativ som var bäst ur klimatsynpunkt, och halm var något bättre än skog. Salix är bättre därför att koldioxid binds in från atmosfären i skott, rötter och mark under energiskogens tillväxt, och blir delvis kvar en tid efteråt. Ekonomiskt var det mer fördelaktigt med en lantbrukarägd anläggning, än när lantbrukare bara levererar bränsle till en anläggning som andra äger.
I en annan delstudie studerades en biogasanläggning som producerar el på gården. Skulle det kunna löna sig att sälja värmeöverskottet därifrån till ett fjärrvärmesystem som ligger en bit där ifrån? Om biogasvärmen ersätter fossila bränslen så ger den klimatnytta, men det visade sig att kostnader för grävning av kulvert är stora i förhållande till ersättningen för värmen, så avståndet till fjärrvärmenätet får inte vara så långt om det ska vara lönsamt.
Sammantaget visade det sig möjligt att nå lönsamhet med lantbrukardrivna anläggningar som levererar värme till ett fjärrvärmesystem. Inför ett verkligt projekt bör dock vissa aspekter undersökas närmare. Investeringskostnaden är av avgörande betydelse för projektets lönsamhet, och bör därför studeras noga.