Mellangrödor som ett verktyg att minska marksmitta av Rhizoctonia solani samt populationerna av frilevande nematoder.

Åren 2008 – 2012 genomfördes fältförsök med färskpotatis för att studera effekten mellangrödor på avkastning, skadeangrepp och marksmitta av Rhizoctonia solani samt förekomsten av frilevande nematoder. Förekomsten av de senare var mycket liten, varför den delen av projektet utgick. Mellangrödor med höga halter av glykosinolater (oljerättika och vitsenap) reducerade marksmittan i ett försök där direkt analys av patogen-DNA i marken utfördes med RT-PCR vid SCRI i Skottland. Dessa grödor resulterade också i lägst andel missformade knölar i skörden i ett annat försök. I experiment där smittat material förpackats i nylonpåsar och grävts ner i marken efter myllning av mellangrödor kunde inte någon sanerande effekt av någon gröda påvisas. Westerwoldiskt rajgräs som mellangröda gav högst avkastning och havre lägst i alla försök. Dessa mellangrödor innehåller inte glykosinolater och de indirekta effekterna på potatisgrödan är oklara.

Titel
Mellangrödor som ett verktyg att minska marksmitta av Rhizoctonia solani samt populationerna av frilevande nematoder.
Syfte med studien
Syftet med studien var att i fältförsök utreda hur olika mellangrödor inverkar på avkastningen i färskpotatis, på förekomsten av marksmitta och angrepp av skadesvampen Rhizoctonia solani samt på populationerna av frilevande nematoder.
Resultat
Mellangrödor med höga halter av glykosinolater (GSL), oljerättika och vitsenap, minskade mängden marksmitta av R. solani i ett försök där direkt analys av patogen-DNA i marken utfördes. Dessa grödor resulterade också i lägst andel missformade knölar i skörden, symptom orsakade av R. solani, på en av försöksplatserna. I experiment där smittat material förpackats i nylonpåsar och grävts ner i marken efter myllning av mellangrödor kunde inte någon sanerande effekt av någon gröda påvisas. Westerwoldiskt rajgräs som mellangröda gav högst avkastning och havre lägst i alla försök. Förekomsten av nematoder i marken var mycket liten, varför den delen av projektet utgick.
Metod
Marksmitta av Rhizoctonia solani som orsakar groddbränna, lackskorv och missformade och gröna knölar anses av svenska potatisodlare vara ett avsevärt problem. Om smittan är utsädesburen kan den reduceras genom betning av utsädet, medan det är svårare att sanera fälten från marksmitta. Utländska och svenska studier pekar på att en ordnad växtföljd med 3 - 4 år mellan potatisgrödorna är lämpligt för att minska risken för angrepp på potatisen via marksmitta. I kommersiella odlingar återkommer potatis ofta betydligt tätare i växtföljderna. I denna studie undersökte vi om vissa mellangrödor kunde användas för att minska förekomsten av smitta i marken. Av särskilt intresse var vissa sorter av oljerättika och vitsenap som liksom många andra växter inom kålsläktet innehåller höga halter av ämnen (glykosinolater, GSL)) som vid nedbrytning i marken omvandlas till giftiga flyktiga substanser (isotiocyanater, ITC).
Vi undersökte den direkta inverkan av mellangrödorna på smittan i marken i ett försök genom att bestämma mängden smitta i jorden före och efter inverkan av mellangrödor. Skadegörarens DNA prepareras då fram i jordprov och analyseras med en kvantitativ metod, Real Time PCR. Dessa analyser utfördes i Skottland vid SCRI. Vi använde också en biologisk metod med miniknölar som fångstplantor för att undersöka smittan i jorden före och efter mellangrödorna. Många av jordproven hade ingen påvisbar smitta och resultaten var svårbedömda. I en tredje metod grävde vi ner små knyten med smittat material strax efter myllningen av mellangrödorna. Efter ett par månader grävde vi upp knytena och analyserade hur mycket vital smitta som återstod. Denna metod visade inte på någon tydligt skillnad mellan grödorna, smittan hade minskat ungefär lika mycket i alla led.
Slutsats och råd till näringen eller behov av vidare studier
Resultaten indikerade att kålgrödor med höga halter GSL kan hämma R. solani, men Westerwoldiskt rajgräs som mellangröda gav högst avkastning i alla de tre försöken där avkastningen mättes medan havre gav lägst skörd. Dessa gräs innehåller inte glykosinolater och de indirekta effekterna på potatisgrödan är oklara. Sannolikt föreligger ett samband via den övriga mikrofloran och mikrofaunan vilket kräver ytterligare studier för att kunna förklaras.