Mer närodlat och lägre kväve-emission genom sänkt proteininnehåll i fodret och utnyttjande av slaktgrisars förmåga till kompensatorisk tillväxt

In modern pig production profitability, meat quality, animal welfare and low nitrogen-emission are highly valued. The amino acid requirements of slaughter pigs, except for the first limiting ones, are not very well investigated and accordingly high safety margins for protein are applied. Our first hypothesis is that the dietary protein content can be deceased leading to more cereals and less soybean meal and other protein feedstuffs in the diet. Additionally, the nitrogen-emission from pig production will decrease. The second hypothesis is that by making use of compensatory growth the need of safety margins in dietary amino acids levels can be minimised. Using only one feed during the raising will also simplify feed manufacturing and handling on the farm. As surgical castration will be banned we will use vaccinated male pigs together with females in the studies. The data will be used for calculating marginal feed conversion figures which are valuable for optimising slaughter weights.

Modern grisuppfödning kräver lönsamhet, kött av hög kvalitet, god djuromsorg och låg miljöpåverkan. Slaktgrisars behov av livsnödvändiga aminosyror är dåligt undersökt och därför tillämpas en säkerhetsmarginal för fodrets proteininnehåll. Vår hypotes är att proteinhalten kan sänkas i foder till slaktgrisar genom ökad inblandning av renframställda aminosyror. Detta skulle leda till att användningen av soja sänks medan spannmålen ökar samt att mängden kväve i gödseln minskar. Det blir även lättare att tillverka 100 procent närproducerade foder. Genom att utnyttja grisens kompensatoriska tillväxt minskar proteinspillet och samma proteinhalt kan användas under hela produktionen. Eftersom kirurgisk kastrering kommer att förbjudas, använder vi vaccinerade hangrisar. Dessa är produktionsmässigt mer lika hangrisar än kastrerade grisar. Resultaten kommer att användas för beräkning av marginalfoderförbrukning för olika vikter och fungera som referensvärden för praktisk produktionsuppföljning.

Proteinhalten i grisfoder kan sänkas genom användning av rena aminosyror. Detta ökar möjligheten att tillverka inhemska foder, bidra till bättre hälsa, torrare stall och mindre mängd gödsel. I vårt försök prövades först fas- och enhetsfoder med olika halter av aminosyror och råprotein och därefter testades olika inhemska proteinråvaror. Enhetsutfodrade grisar växte och utnyttjade fodret sämre under första delen av produktionen, men kompenserade fullt ut för detta från 60 kg och fram till slakt. Låga lysin- och proteinhalter gav endast något sämre resultat. När enhetsfoder som innehöll spannmålsprotein, rapsmjöl eller åkerböna i olika kombinationer jämfördes med foder innehållande sojamjöl, gav dessa samma produktionsresultat som sojamjöl. Våra resultat visar på möjligheten att använda enhetsfoder med låg lysin- och proteinhalt till slaktgrisar. Detta möjliggör ökad användning av spannmål och inhemska proteinråvaror och samtidigt minskar utsläppet av kväve.

Vår hypotes var att proteinhalten i slaktgrisfoder kan sänkas genom ökad inblandning av rena aminosyror. Detta leder till minskat behov av proteinråvaror, vilket ökar möjligheten att tillverka närproducerade foder. Andra fördelar som tillkommer är bättre hälsa, torrare stallar och mindre gödselmängd.

Ett sätt att minska proteinspillet är att utnyttja grisens förmåga att växa kompensatoriskt, vilket innebär att fodrets innehåll av protein och rena aminosyror är detsamma under hela produktionsfasen. Denna utfodringsstrategi tillämpas redan idag, men den kvantitativa effekten hos modernt djurmaterial med gott hälsoläge och därmed låg foderförbrukning, är dåligt dokumenterad.
Syftet med projektet kan sammanfattas i följande punkter:
• Minska mängden proteinfodermedel
• Minska beroendet av sojamjöl
• Öka andelen spannmål i fodret
• Öka andelen närodlade fodermedel
• Förenkla utfodringen genom användning av färre foder
• Förbättra miljön i stallarna
• Förbättra grisarnas hälsa
• Sänka kväve-emissionen
• Uppdatera referensvärden för marginellt foderutbyte.
I det första försöket jämfördes 2 lysinnivåer (0,77 och 0,86 g sislysin/MJ NEv) i kombination med 3 proteinhalter (13,8, 14,5 och 15,5 g sis Rp/sislysin) och enhets- eller fasutfodring, dvs. totalt 12 försöksled. Fyra foder optimerades (Lantmännen; Kerstin Sigfridson) så att innehållet av sistreonin, sismetionin+siscystin och sistryptofan i relation till mängden sislysin överensstämde med SLU:s rekommendationer och blandades sedan i foderanläggningen till de 18 olika varianter som försöket krävde. Varje försöksled omfattade 6 boxar med 8-10 könsblandade sogrisar och vaccinerade hangrisar.
Grisarna växte i medeltal drygt 1000 g per dag. Enhetsutfodrade grisar växte och utnyttjade fodret sämre under första delen av produktionsfasen, men kompenserade för detta från 60 kg och fram till slakt. Därför var tillväxt och foderutbyte under hela uppfödningen densamma som för fasutfodrade grisar. Den lägre lysinhalten gav ett marginellt sämre foderutbyte (2%) medan skillnaden mellan de två låga proteinnivåerna (13,8 och 14,5 g sisRp/g sislys) och den idag rekommenderade (15,5) var något större (3%). En sänkning från dagens rekommendation till 13,8 minskar mängden N i gödseln med ca 25%. Skillnaderna i köttprocent var små och icke signifikanta. Samtliga grisar kontrollerades för svansbitning och inga skillnader mellan försöksled kunde noteras.
I det andra försöket jämfördes enhetsfoder som innehöll spannmålsprotein (vetekli, vetefodermjöl och drank), rapsmjöl eller åkerböna i olika kombinationer med foder innehållande sojamjöl. Fodrens proteinhalt var något lägre (14,5) än dagens SLU-rekommendation och aminosyrorna låg i det lägre intervallet. Försöket omfattade 6 försöksled med 5 boxar med 8-10 könsblandade sogrisar och vaccinerade hangrisar. Produktions¬resultatet var i nivå med det första försöket och de inhemska proteinfodren gav samma resultat som sojamjöl.
Produktionsdata från hela projektet användes för att beräkna sambandet mellan grisarnas vikt och deras foderutbyte. Vi fann följande ekvation: MJ NEv per kg viktökning = 18.44 + (0.05 x kg levande vikt) från insättning till 60 kg, därefter var ekvationen 12.00 + (0.18 x kg levande vikt).
Sammantaget visar projektet att modernt djurmaterial kan prestera på en hög nivå med foder baserade på inhemska råvaror även vid låg tillgång på protein och aminosyror. I takt med att djurmaterialet förändras och fler rena aminosyror blir tillgängliga ökar möjligheten att minska proteininsatsen och spannmålets protein blir en allt viktigare egenskap vid optimering av slaktgrisfoder.