Närproducerat foder fullt ut – optimerad och lönsam utfodring med chans till tydlig kommunikation med konsumenten

Sammanfattning av slutrapport
Syftet med projekt var att, med nyaste fodervärdering enligt NorFor, utvärdera produktionsmässiga och lönsamma möjligheter till mjölkproduktion med foder fullt ut producerade i Sverige och därmed avstå från importerat proteinfoder. Resultaten visade att foder odlade i vårt land väl kan näringsförsörja mjölkkor, även vid hög avkastning. God kvalitet på vallfoder var en förutsättning. Sojamjöl kunde inte konkurrera med andra proteinfoder vid våra optimeringar av foderstater (priser från 2012). Inga resultat pekade på att negativa effekter kan förväntas av närproducerat foder vad gäller djurens välfärd, mjölkens sammansättning eller på klimat och miljö. Odling för självförsörjning kräver ökad areal av främst raps och åkerböna. Detta skulle innebära en viss omställning i jordbruket och kräva att slättbygder med spannmålsgårdar ingår i produktionen. Handel mellan gårdar och regioner samt system för transporter har potential att ge betydande vinster i mjölkproduktionen och lantbruket.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Syfte med studien
Närproducerat foder fullt ut hade som övergripande syfte att undersöka biologiska och ekonomiska möjligheter att eliminera beroendet av importerat proteinfoder till de svenska mjölkorna så att producenterna skulle kunna stärka lönsamheten och konsumenterna kan veta att den svenska mjölken har bästa möjliga bakgrund vad gäller miljö- och klimat. Delsyften var att systematiskt använda ny fodervärdering enligt NorFor för att modernisera bedömningen av våra inhemska fodergrödor. Vidare ville vi beräkna tänkbar areal odlade proteinrika foderväxter. Ytterligare delsyften var att beskriva troliga effekter på djurens hälsa och välfärd, samt på mjölkens kvalitet, för att säkra att dessa inte påverkas negativt.

Metod
Kunskapsöversikten, den första delen av studien, togs fram genom att experter från olika ämnesområden granskade den vetenskapliga litteraturen och sammanfattade aktuell och användbar kunskap, vilken redovisades foder för foder. I den andra delen, om olika strategier för närproducerade foderstater, var metoden att göra en stor mängd foderstater med användning av ny fodervärdering (NorFor) och med ambitionen att förutsättningslöst söka olika lösningar. Såväl konventionella som ekologiska fall utvärderades. Vårt redskap var främst att göra optimeringar i Typfoderprogrammet, IndividRAM 5.8b med fodervärdering enligt NorFor, och vi använde fodermedel från NorFor’s Fodermedelstabell. Med våra olika alternativ som grund beräknade vi totalt foderbehov för nötkreatur i vårt land. Förslag till odling av grödor för att nationellt kunna försörja djuren utformades. I den sista och tredje delen genomförde vi fallstudier hos sex mjölkgårdar. Dessa var ekologiska och konventionella, av olika besättningsstorlekar samt belägna i norra och i södra Sverige. Vi gjorde gårdsbesök och fick ta del av gårdarnas data och därigenom kunde vi studera växtodling, fodermedel, utfodring, mjölkproduktion och mjölkens sammansättning, djurvälfärd, klimat- och miljöpåverkan samt även översiktlig analys av ekonomin.

Resultat
Del 1. Kunskapsöversikten utformades som en liten handbok, eller uppslagsverk, genom att vi delade in den per fodermedel. Under varje foder redovisades egenskaper som rörde växtodling, fodervärde, trolig påverkan på kornas välfärd, mjölkens sammansättning mm. Resultaten visade att det i huvudsak finns goda kunskaper om våra inhemska proteinfodergrödor, men även att det finns luckor i kunskapen. Utveckling och förbättringar behövs inom ett antal områden. Många av de frågor som kommit till projektgruppen om närproducerat foder under arbetet har sina svar i kunskapsöversikten.
Del 2. I ”Olika strategier för närproducerade foderstater” visade beräkningarna att våra nötkreatur, även högavkastande mjölkkor, kan näringsförsörjas väl av foder odlat och producerat i Sverige. Grundförutsättning för att detta skall lyckas är enligt våra resultat dels grovfoder/vallfoder med goda kvalitetsegenskaper, dels att det finns tillgång på rapsprodukter då dessa visat sig ha mycket goda egenskaper som foder till mjölkande kor. Vid simuleringar med vallfoder av olika näringsmässig kvalitet blev det även tydligt vilken stor effekt på näringsförsörjning och foderkostnad som erhölls av högkvalitativt valfoder. Kostnaden för kraftfoder kunde sänkas betydligt via bättre näringsvärde i vallfodret. Sojamjöl kunde inte konkurrera med de svenska proteinfodermedlen vid de priser vi använde. Detta gällde vid såväl hög som låg mjölkavkastning, med några få undantag. Rapsmjöl är för övrigt, enligt aktuell internationell forskning, lika bra eller bättre än sojamjöl som foder till mjölkande kor. Åkerböna är ett utmärkt foder enligt våra resultat, både våra teoretiska beräkningar och fallstudierna hos mjölkproducenterna visade detta. Odlingen är en nyckelfråga. Tillsammans med tekniska och praktiska lösningar, prissättning och handel inklusive transporter mellan gårdar och regioner kan utökad foderodling leda till utveckling och lönsamhet. Om svenska proteinkraftfoder skulle ersätta de knappa 90 miljoner kg sojaprodukter (mjöl plus bönor) som årligen har importerats till våra nötkreatur så skulle det motsvara en odling av ca 128 000 ha raps, ca 74 000 ha åkerböna, samt torkad drank från spannmål motsvarande ca 74 000 ha enligt våra beräkningar som vi grundat på en mängd olika foderstater med regionala hänsyn. Dessa arealer avser summan för konventionell och ekologisk produktion.
Del 3. Varför närproducerat foder? Nästan alla gårdarna i ”Fallstudierna” angav både ekonomiska skäl; d.v.s. att utfodringen blir billigare utan att avkastningen minskar, samt ideologiska skäl; att slippa använda sojamjöl med de miljömässiga och sociala problem den produktionen medför - eller - att stötta hembygden. Att det är roligt med en utmaning och att kunna följa hela kedjan från jord till bord angavs också som motiv. Nackdelar med närproducerat foder angavs; att det blir lite mer jobb, man blir mer väderberoende och det krävs att man får in ett bra vallfoder. Vid våra granskningar av utfodringen framkom att alla gårdar inte lyckades få upp proteinhalten i foderstaten till önskvärd nivå. Inga av våra resultat pekade på anmärkningsvärda avvikelser i mjölkens sammansättning. Lönsamheten beräknades i form av mjölkintäkt minus foderkostnad vid endagars foderkontroll. Under perioden januari till april 2011 var mjölkpriset högt och ekotillägget 1,31 kr/kg mjölk. Detta gjorde att det ekonomiska resultatet visade på mycket bra lönsamhet (mjölkintäkt minus foderkostnad), särskilt på de ekologiska gårdarna. Såväl tidigare som senare har mjölkpriset varit betydligt lägre och även tilläggen varierar. Det var inte möjligt att dra generella slutsatser om samband mellan djurvälfärd och närproducerat foder, främst p.g.a. det begränsade materialet i denna studie.

Slutsatser
Den viktigaste slutsatsen från projektet var att mjölkproduktionen i vårt land kan fungera väl utan import av foder, som t ex sojamjöl, även vid hög avkastning. Med de foder priser vi använde, från början av 2012, skulle det sannolikt dessutom gett förbättrad lönsamhet för mjölkproducenterna. Men priserna på foder varierar kraftigt över tiden och vårt råd är att lönsamhet bör beräknas vid varje planeringstillfälle och för varje företag med nötkreatur/mjölkproduktion. Fokus i denna rapportering blir därför mest på våra biologiska resultat. Dessa visade att foder som kan odlas och processas i Sverige fungerar utmärkt. Men intressant var att intervjuerna med mjölkproducenterna i fallstudierna visade att det var många fler faktorer än lönsamhet som påverkar valet av närproducerat fullt ut som foderstrategi. Nedan berörs kortfattat våra slutsatser och råd som kan vara till nytta för mjölkföretagare och bransch.
Odlingen av fodergrödor behöver förändras på nationell nivå, och proteingrödor till kraftfoder förväntas innebära en större omställning. Växtodlingsgårdar i slättbygder behöver delta i produktionen av proteinfoder vilket kan vara värdefullt för växtföljden. Samverkan mellan företag och regioner inklusive handel direkt mellan gårdar kan vara en affärsmöjlighet.
Djurens välfärd förväntas inte påverkas av omställning från importerat proteinkraftfoder till inhemskt protein. Vi fann inga rapporter som pekade på det. Våra fallstudier i de sex besättningarna visade dock på stora möjligheter till förbättringar av djurhälsan hos några av dem.
Mjölkens sammansättning och kvalitet kommer sannolikt inte att förändras vid en övergång till närproducerat foder. Jodinnehållet i mjölken bör dock följas.
Miljö- och klimatpåverkan av närproducerat foder förväntas i huvudsak bli positiva (rikare odlingslandskap, biologisk mångfald) men med möjligt negativa effekter i form av övergödning. Klimatpåverkan förväntas vara neutral om markanvändning/avskogning inte beaktas. Vår slutsats är att man vid användning av närproducerat foder främst ska fokusera på hög effektivitet i hela produktionskedjan, från foderodling till mjölk i tanken.