Ny metod för diagnostisering av smittsamt klöveksem

Sammanfattning av slutrapport
Smittsamt klöveksem är en smärtsam sjukdom som ökar bland svenska nötkreatur. Diagnosen ställs idag kliniskt och kräver särskild kompetens samt fixering av kon. Sjukdomen är kopplad till infektion med Treponema bakterier och i studien har protein från en svensk stam av Treponema använts för att sätta upp antikroppstester för analys av blod eller mjölk. För att undersöka testsystemets potential samlades prover in från kor i 25 svenska mjölkbesättningar med och utan smittsamt klöveksem. Totalt analyserades prover från 390 kor. Resultaten visade att kor med smittsamt klöveksem har förhöjda nivåer av specifika antikroppar jämfört med friska kor men att samtliga fall av smittsamt klöveksem inte upptäcks med testerna. Summering av resultaten per besättning visade att fria besättningar hade en mycket låg andel kor som testade positivt i en eller flera tester. Analys av tankmjölk från besättningarna gav resultat som visade en god överensstämmelse med resultaten från enskilda kor.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Ny metod för diagnostisering av smittsamt klöveksem

Syfte med studien
Syftet med studien var att undersöka om proteiner från vissa bakterier (Treponema phagedenis) kan användas i laboratorietester för mäta om det finns spår av ett riktat immunförsvar mot smittsamt klöveksem i blodet eller mjölken från kor som är drabbade av sjukdomen. Syftet var också att pröva om ett sådant test kan användas för att avgöra om en ko är fri från sjukdomen eller drabbad, eller om en besättning är fri från sjukdomen eller drabbad.

Resultat
Fem olika proteiner användes för att sätta upp fem olika versioner av testen, och tre av dessa visade sig delvis kunna användas för att bestämma om ett prov kom från en sjuk ko eller en frisk ko. Både blodprov och mjölkprov visade sig användbara. Det var inte möjligt att hitta alla sjuka kor med hjälp av testerna men med rätt inställningar var det möjligt att säkerställa att antalet friska kor som felaktigt klassades som sjuka minimerades. Bäst resultat erhölls när resultaten från de tre olika testversionerna kombinerades och resultaten från korna summerades för varje besättning. Då blev det tydligt att även om testen gör utslag för enstaka friska kor i de besättningar där smittsamt klöveksem aldrig påvisats, så är en dominerande andel kor i dessa besättningar helt fria från spår av ett riktat immunförsvar mot sjukdomen. Bland besättningar med kända problem med smittsamt klöveksem så hittades spår av en immunreaktion hos en större andel av korna. Det fanns dock några besättningar med synbart sjuka kor där mönstret mer påminde om de friska besättningarnas. När tankmjölken från besättningarna testades så klassade alla 10 friska besättningar som friska enligt samtliga testversioner. Bland tankmjölksproven från de drabbade besättningarna, å andra sidan, påvisades spår av riktade immunreaktioner hos majoriteten av proverna. Tre drabbade besättningar klassades dock felaktigt som friska. Dessa besättningar var sådana som även hade en hög andel prover från individuella kor där ingen immunreaktion kunde påvisas med testerna.

Metod
Blodprov och mjölkprov samlades från totalt 390 mjölkkor i 25 svenska mjölkbesättningar i olika delar av landet. Kategorierna av kor som provtogs var:
1. Kor med pågående smittsamt klöveksem
2. Till synes friska kor från besättningar med pågående problem med smittsamt klöveksem
3. Till synes friska kor från besättningar där smittsamt klöveksem aldrig påvisats
Protein från den typ av bakterier som har visats vara kopplade till sjukdomen renades fram och användes för att preparera särskilda testplattor som sedan användes för att avläsa om det fanns spår av en riktad immunreaktion mot dessa proteiner i de insamlade proverna.

Slutsatser med nytta för och råd till näringen
Resultaten från studien tyder på att testerna skulle kunna användas för att undersöka utbredningen av smittsamt klöveksem i Sverige. Eftersom den traditionella metoden för att diagnostisera sjukdomen är arbetskrävande och osäker, då den baseras på bedömning av upplyft och tvättad klöv, så saknas större enhetliga studier av sjukdomens förekomst. Rapporter från klövvårdare och klövexperter antyder att förekomsten ökar. De tester som tagits fram i den här studien skulle kunna användas för att undersöka spridningsgraden inom smittade besättningar och mellan besättningar. Med förbättrad kunskap om sjukdomens utbredning och utveckling över tid finns det möjlighet att ta fram och pröva olika kontrollstrategier för att mer effektivt förebygga att kor drabbas av smittsamt klöveksem och att sjukdomen sprids till tidigare fria besättningar.

Till viss del kan nuvarande testversioner redan idag användas i kombination för att specifikt uttala sig om grupper av djur eller enstaka besättningar. Vid inköp av djur kan det t.ex. vara av intresse att få testresultat från den säljande besättningen. Om spår av riktade immunreaktioner kan påvisas i tankmjölken eller hos en stor andel av korna så är besättningen sannolikt drabbad av smittsamt klöveksem. Om ingen reaktion kan påvisas är det dock ingen garanti för att besättningen är helt fri från sjukdomen. Genom ytterligare förfining av testerna så är vår förhoppning att de ska kunna användas för att mer tillförlitligt friförklara besättningar eller grupper av djur inom besättningar.

En stark immunreaktion mot de testade proteinerna tyder på att de även skulle kunna användas i ett vaccin mot sjukdomen. Forskning pågår för att hitta ytterligare protein som kan användas både i vidareutveckling av testsystemet och i vaccin. Innan ett vaccin mot sjukdomen kanske kan bli verklighet kvarstår dock många frågetecken att reda ut, exempelvis hur den riktade immunreaktionen hos drabbade djur förändras över tid och om djur med en stark immunreaktion också har en lägre risk att åter drabbas av smittsamt klöveksem.