Nya virus påvisade hos gris - pilotundersökningar om deras kliniska betydelse

Sammanfattning av slutrapport
I en metagenomisk studie identifierades DNAsekvenser från ett nytt grisvirus, porcint bocalikt virus (poBoV), i lymfknutan från en svensk gris med postweaning multisystemic wasting syndrome (PMWS). Även stora mängder av DNA från porcint circovirus typ 2 (PCV2) och mindre mängder av DNA motsvarande Torque Teno virus (TTV) påvisades. En utökad analys av lymfknutematerial från 34 grisar med PMWS och från 24 friska kontrollgrisar visade att de tre virusen förekommer hos såväl kliniskt friska som sjuka grisar men att saminfektion med samtliga virus var vanligast hos grisar med PMWS. Metodikerna för att förutsättningslöst kunna påvisa (okända) virus i arkiverat obduktionsmaterial kan vara mycket betydelsefull i en fortsatt kartläggning av infektionsämnen hos lantbrukets djur.

Populärvetenskaplig sammanfattning
Nya virus påvisade hos gris – pilotundersökning om deras kliniska betydelse
En ny grissjukdom, postweaning multisystemic wasting syndrome (PMWS), konstaterades i Sverige år 2004. Man vet att ett virus, porcint circovirus typ 2 (PCV2), är nödvändigt för att grisarna ska insjukna i PMWS men långt ifrån alla grisar som smittas med PCV2 utvecklar PMWS. Mycket ansträngningar har därför gjort för att identifiera faktorer som bidrar till att PCV2-infekterade grisar utvecklar PMWS. Syftet med denna studie var att med moderna teknologi förutsättningslöst leta efter (okända) virus i prover från grisar med PMWS. Ett helt nytt grisvirus, porcint bocavirus (poBoV), kunde påvisas i material från en svensk gris med PMWS. Vi fann också att svenska grisar med PMWS ofta har en saminfektion med poBoV, PCV2 och TT-virus. Våra utökade studier visade att dess tre virus är vanligt förekommande i svenska grisar och anses inte orsaka någon klinisk sjuklighet var för sig men det kan inte uteslutas saminfektionerna bidrar till sjukdomutvecklingen.
Ett viktigt resultat av studien är att avancerad metodik för att förutsättningslöst kunna påvisa okända virus i arkiverade prover kunnat tillämpas på material som samlats in vid ordinarie obduktioner utförda på SVA eller i Svenska Djurhälsovårdens regi. Metoderna baserar sig på att all nukleinsyra (DNA och/eller RNA) i provet isoleras på ett sådant sätt att nukleinsyran från mikroorganismer tas till vara för analys medan grisens egen nukleinsyra förstörs. Med hjälp av molekylärbiologiska metoder kan den genetiska koden hos delar av nukleinsyran bestämmas och likheter med andra kända sekvenser identifieras med hjälp av bioinformatik.
Metoderna som etablerats inom projektet kommer med stor sannolikhet fungera som värdefulla verktyg i en framtida kartläggning av infektionspanoramat i svensk djurproduktion. Detta är inte minst viktigt när vi kan förvänta oss en ökad spridning av mikroorganismer som tidigare inte förekommit i Sverige.